Frändén: Hoppet står till Suárez
Madrid. I dag går vi på ett halvljummet Clásico med en stekhet huvudperson.
I månader har fotbolls-Spanien ställt frågorna, i kväll ska säsongens mest efterlängtade la liga-debutant ge oss svar.
Välkommen in i spelet, Luis Suárez, och varsågod att välja nästa ämne!
Varje säsong behöver sin supervärvning och varje Clásico behöver sin huvudperson.
I år får en spelare som inte gjort en enda minut i den spanska ligan snällt ta på sig båda skjortorna.
Man kan säga mycket om Fifa, men ingen kan anklaga det internationella fotbollsförbundet för att sakna en dramatisk ådra, när de stängde av Luis Suárez från all fotboll fram till i morgon. Givetvis ska också idrottens skiljedomstol Cas ha en eloge för att ha mildrat straffet med en dag, så att Suárez, som av en slump, blev klar för matchen mot Real Madrid i kväll.
Det här är hans match på förhand och han har alla möjligheter att göra en spektakulär debut i a-lagströjan. Att stjäla uppmärksamheten under uppladdningen inför stjärnsmällen med Real Madrid har inte varit någon match för Barças nya anfallsess. Det råder nämligen en brutal brist på konkurrens.
Jag gick på presskonferens med sedvanligt gentelmannamässige Carlo Ancelotti i går i ett sensommarvarmt Madrid. Samtidigt höll jag ett öga på vad som hände i Katalonien.
Var hot om inbördeskrig
Jag ger er lite av dan före dan-snacket i Spanien:
Luis Enrique: ”Suárez kommer att få speltid”.
Carlo Ancelotti: ”Det är bra för spansk fotboll att Suárez får spela”.
Luis Enrique: ”Jag har den största respekt för Ancelotti”.
Ancelotti: ”Jag har den största respekt för Enrique”.
Cristiano Ronaldo: ”Barcelona får en dags mer vila än oss, och dessutom spelas matchen redan klockan 18, orättvist!”.
Ancelotti: ”Jag håller med Ronaldo”.
Luis Enrique: ”Jag håller också med”.
Är det det här vi ska få oss, ett Clásico där alla är överens?
Missförstå mig väldigt rätt nu; den här matchen är givetvis stor nog att leva på sin oöverträffade stjärnglans och spelarkvalité. Och jag saknar inte hotet om inbördeskrig som hängde över den galna Clásico-våren 2011, när hela världen var emot José Mourinho (enligt José Mourinho), när mönstereleven Pep Guardiola till slut öppnade moteld och när varje domslut följdes av en klunga på tio spelare som hotade domaren med stryk.
Det var förvisso ett tacksamt arbetsklimat för journalister, men det var ett osunt arbetsklimat för tränare och spelare, och i förlängningen ett problem för den spanska fotbollen.
Tre år (och lika många Barçatränare) senare låter el Clásico på förhand som en utflykt med Skogsmulle. Spanska tidningar har helt lagt ner vapnen. Radiodebatterna är lika konsensusorienterade som svenska föreningsmöten.
Hoppet står just nu till att Luis Suárez ska ställa till med något som vi kan prata om även under veckan som kommer.
Har de lurat oss ordentligt?
Det innebär inte att vi går på match i kväll utan vissa andra frågetecken som sällskap.
Barcelona har släppt in noll mål hittills i ligan, men tvingades bekänna färg i Champions League när de åkte på trubbel i Paris.
Real Madrid har gjort överjordiska 35 mål på sina senaste åtta matcher, men de har också i första hand mött ligalag från undre tredjedelen av tabellen.
Är Barcelona och Real Madrid så där jämbördiga som de känns just nu, eller har någon av dem lurat oss ordentligt?
Det råder kanske ett synbart lugn i Spanien just nu, men spörsmålen är som de brukar. Från klockan 18 i kväll ska världens största klubbmatch leverera de preliminära svaren. Det finns, precis som vanligt, inga som helst giltiga skäl att missa det.