”Jag har gått från iskall till het”
Uppdaterad 2019-07-15 | Publicerad 2017-05-07
Omskriven i England och fick smeknamn efter en storstjärna.
Men sedan försvann ”Koffe” från rampljuset.
Efter att han dansat en vår i Eredivisie hoppas han få försvara EM-guldet med U21-landslaget till sommaren.
– Jag har gått från iskall till het, enligt mig. Det blir att man sätter höga mål efter att ha fostrats i en miljö som den i Liverpool, säger 22-åringen.
Ödmjuk och pratglad. Höga krav och självförtroende, men inget storhetsvansinne - trots att han tillhört en storklubb som Liverpool och tränat med Steven Gerrard och Luis Suarez.
Det är lätt att få kontakt med Kristoffer Peterson. Man känner sig välkommen i hans värld.
– Jag välkomnar alla människor, oavsett hur det ser ut utanför deras fönster. Man ska respekterar att andra har olika liv och olika vardagar. Jag är en varm människa med mycket känslor, säger 22-åringen.
Raheem Sterling kallade honom Liverpools Cristiano Ronaldo. Brendan Rodgers tog med honom på Liverpools läger i USA.
Då trodde nog många att Kristoffer Peterson skulle få spela matcher i de inhemska engelska cuperna eller Premier League.
”Hamnade inte i the black hole”
– Det trodde jag också. Jag gick på vatten och tänkte ”att man var klar”. ”Jag tillhör Liverpool och det kommer att gå hur bra som helst”. Det var många i ungdomslagen som tänkte så. Som tur var så hamnade jag inte i det ”black hole”. Jag gjorde alltid mitt bästa och var seriös. Det fanns de som festade massor och inte tog träningarna seriöst. Uppskattningsvis - utan att veta säkert - så tror att 70 procent av de lagkamraterna jag hade i ungdomslagen inte spelar professionell fotboll i dag, säger Peterson.
– Jag är väldigt glad att jag tagit mig till holländska ligan. Efter att man fick lämna Liverpool så var det en tuff omväxling för många, man skulle spela i leran i League One och sedan ta sig därifrån.
22-åringen älskade livet i England, jargongen, konkurrensen, träningarna – ja, allting. Man märker när han pratar om det att han saknar det och gärna återvänder.
– Jag kan sakna det otroligt mycket. Det är perfekta gräsmattor, och surret i England är väldigt speciellt, ett fotbollsspråk som jag fortfarande har kvar i mig. Hade jag fått samma möjlighet att dra som 16-åringen så hade jag gjort om det, alla dagar i veckan, säger Peterson.
Bra kompis med Sterling
Berätta om jargongen.
– Det är en tuff jargong. Men det är ändå med kärlek, med glimten i ögat. Om någon är dålig på en träning så får man höra det. Jag såg Leicester på sociala medier, de hade en gul målvaktströja med texten ”he is having one”. Den som är sämst i kvadraten får ta på sig den tröjan. Ingen i Holland hade förstått det skämtet, säger Peterson.
– Men en tränare skulle aldrig frysa ut någon mot en grupp. Han kan däremot såga dig med glimten i ögat, ”du får höja dig”. Alla förstår att det är på skoj.
Du kallades Cristiano Ronaldo.
– Haha. Jag och Raheem Sterling var bra vänner. Det var rätt känt att jag gillar Ronaldo.
”Varit iskall”
För sex år sedan var det lagkamrater i U16-laget. Men Sterling spelade även med U18. På Youtube finns ett klipp där man se Sterling ha lekstuga mot Southend, 16-åringen gjorde fem mål i U18-laget.
– Direkt efter den matchen gick jag och min flickvän på dubbeldejt med honom och en tjej han dejtade. Kontrasten var brutal när de ringde honom på kvällen och sa att han skulle träna med A-laget och vara med i Europa League. Han är en väldigt ödmjuk kille, det var coolt att se en sådan supertalang på nära håll.
Peterson är ödmjuk – och väldigt ärlig.
– Jag var iskall ett tag. Det har jag varit sedan Liverpool-tiden, enligt mig. Men det beror ju på vilka mål man har med sin fotboll. Har man spelat så många år i Liverpool har man stora krav, säger Peterson.
Hösten 2014 lämnade Peterson Liverpool för spel med Utrecht i holländska ligan.
– Jag köptes som yttermittfältare, jag skulle fylla Jens Toornstras plats, han gick till Feyenoord. Jag var 19 år och spelade 25 matcher. En skada på käken kom olägligt när jag spelade kontinuerlig. Sedan ny tränare sommaren 2015, och efter det fick jag bara starta en match på ett och ett halvt år. Det var konstigt att gå från starta 20 av 25 matcher till att få starta en, säger Peterson.
– Man måste vara realistisk i sin karriär. Det finns så mycket fakta och statistik som kan lysa igenom om man sitter och säger saker som inte är sanna. Så om jag hade fått fem-tio matcher och varit dålig så hade jag kunnat räcka upp handen och säga att jag inte tog chansen. Men här fick jag starta en match och den vann vi. Jag var extremt i frysboxen och de ville ha bort mig.
Tuff uppväxt
Han lånades ut till Roda JC, och när han återvände blev han målskytt direkt för Utrecht. Då ville klubben ha kvar honom.
– Men jag kände inget förtroende och ville komma därifrån. Ordet tacksam är ett understatement. I Heracles var jag var på bänken i de två första matcherna, sedan har jag startat de resterande tolv matcherna. Det är verkligen det jag behöver. Man märker då hur oviktig en dålig match kan vara när man får chansen att spela i matchen efteråt. Otroligt glad för den här chansen. Jag tycker att jag har levererat tillbak till de som har gett mig förtroende. Det har blivit fem mål och två assist i den holländska ligan totalt.
Det är inte bara kring fotbollsplanen han har haft det tufft. Även uppväxten har varit tuff för Peterson.
– Min riktiga pappa försvann ur mitt liv väldigt tidigt, jag har ingen kontakt alls med honom. Det var extremt tufft, men jag hade inte bytt min uppväxt. Andra fick ta hand om mig när min mamma jobbade. På så vis fick jag suga in saker från andra uppväxter i andra familjer. Och det min mamma gjorde för mig och mina systrar får bara en att bli ännu mer motiverad. Det är en cool grej att hjälpa andra människor när det är tufft för en själv.
Styvpappan dog i cancer
När han flyttade till England kom nästa motgång. Hans styvpappa fick cancer.
– Han gick bort augusti 2012, det var en extremt jobbig period. Man får extremt konstiga tankar under en sådan period. ”Ska man skita i det här nu?”, fick jag några tankar om i början. Men när jag var hemma minns jag att jag gick ut på en fotbollsplan som ligger 30 sekunder från där jag växte upp. Det var en-två dagar efter att Peter gick bort. Då tränade Sävedalens P98–99, de var tolv år. Några av deras spelare visste om det, även deras tränare. För en stund – när jag spelade fotboll med barnen – glömde jag bort allting. Jag fick vara med på deras träning och märkte hur sugen jag blev. Det var då jag bestämde mig för att åka tillbaka till England.
Men nu bor han i Almelo och spelar för Heracles. Han flyttade till klubben i januari och har haft en fin vår.
– Jag har gått från iskall till het. Att jag har fått spela så snabbt och det har gått så bra, trodde jag knappt själv. Då märker man att man har mycket i sig.
Hur mycket?
– Man måste lära att läsa av saker som spelare. När jag har kommit en mot en så har jag alltid trott att jag ska komma förbi. Men det gäller att använda sin energi på rätt sätt. Om man håller på att utmana så kanske man kommer förbi en av fem gånger, man tröttnar ut sig själv och kanske inte har tillräcklig energi för en hel match. Det blir att man typ spelare 60 minuter.
Fyra mål och två assist
– Jag försöker i stället göra mitt defensiva arbete rätt. Jag kollar mycket på en spelare som Emil Forsberg, som inte är kvar på kanten, han rör sig mycket inåt och tar bra beslut. För mig har det blivit att jag rör mig inåt och kommer till lägen och gör fler mål. Man måste lära sig att explodera i rätt läge, som Ronaldo brukar göra. Han står inte på kanten och försöker dribbla.
Det är några omgångar kvar av holländska ligan och Peterson hoppas att insatserna i Eredivisie gör att han får chansen i U21-landslaget i EM i Polen i sommar.
Förbundskapten Håkan Ericson har fört statistik som visar att många av hans utlandsproffs inte spelar – i slutet av mars var snittet drygt tre matcher. Peterson har inte det problemet, han har spelat tolv matcher under våren. Det har även blivit fyra mål och två assist i Heracles (ett mål i Utrecht), så statistiken och insatserna talar för att han kan få chansen i Polen till sommaren.
– Det är en stor dröm som fotbollsnörd att vara med i landslaget. Men man kan inte lägga för mycket fokus på det. Det ligger inte i mina händer. Det enda man kan göra är att fokusera på det dagliga som man gör i klubblaget. Håkan har haft med mig innan och jag har väldigt stor respekt för det Håkan har gjort med U21-landslaget, så det är klart man vill vara en del av det. Det vore guld att få vara med i U21-EM.
– Jag vet att Håkan lägger stor vikt på att man ska spela seniormatcher och ser man från det perspektivet så borde jag ju ligga bra till med tanke på att jag får speltid och min prestation poängmässigt.
Du får bjuda ner Håkan.
– Haha. Han är jättevälkommen att komma ner och titta på några matcher.