Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Vendela

Bank: En stjärna i sitt eget universum

Vad har svensk fotboll varit de senaste åren? Vad händer nu? Vad är en guldboll egentligen värd?

Som vanligt väntar vi på den som bär svaren.

Och titta, här kommer nummer tio.

Följ ämnen

Den finfine mittfältaren Yohan Cabaye har blivit fransk mästare tre gånger med två klubbar, han har vunnit fyra cuptitlar, blivit europamästare som junior och spelat snart femtio landskamper i ett av världens bästa landslag.

Efter en tuff säsong i Paris skrev han i somras på för Crystal Palace, de hade aldrig betalat mer för en enskild spelare men fick faktiskt vad de betalade för. Med Cabaye som spelförare har Palace gjort en succéhöst, det finns mycket att vara nyfiken på, men de nya lagkamraterna har mest av allt velat veta en sak:

– Hur var det i PSG? Egentligen?

Framför allt ville de veta hur Zlatan Ibrahimovic är. Egentligen.

– Mycket så. ”Är han som alla säger? Är han så bra som alla säger?”.

Fin liten beskrivning

Yohan Cabaye berättade om det här för l’Équipes lördagsmagasin häromveckan, han avslöjade också att Ibrahimovic faktiskt var den av alla PSG:s stjärnor som ”uppförde sig allra bäst mot mig”.

Det är förstås roligt att höra. Men det är också en fin liten beskrivning av var Zlatan Ibrahimovic befinner sig, på vilken nivå, hur själva geografin ser ut runt honom.

Om fem dagar börjar Sveriges brödrakamp mot Danmark, två matcher som avgör så oerhört mycket; för ett ekonomiskt prövat förbund, för en generationsväxling som inte riktigt tagit fart, för självbild och självförtroende.

Det är 2015, sent på Zlatan-jorden, det är en tid när Sverige knappt har några internationella stjärnor alls. När landslaget samlades under måndagen skickades tre allsvenska spelare ut för att möta journalisterna: en comebackande mittback från belgiska ligan och en mittfältstalang i ett italienskt bottenlag.

Några timmar senare hölls det Globengala. Zlatan Ibrahimovic kom dit för att hämta guldbollen, för tionde gången på elva säsonger.

Han sa att han skulle vinna tio innan han lägger av. Nu har han dem, ett tvåsiffrigt bevis på en status som lyser långt bortom vår horisont.

Det fanns förstås ingen som helst tvekan den här gången heller. Zlatan har vunnit fyra titlar sedan förra galan, även en halvskadad säsong har han varit tre huvuden högre än alla andra, en stjärna i sitt eget universum.

Zlatan är något annat

Det var längesedan Zlatan bara var den där sortens spelare som vi kallar internationell stjärna.

Yohan Cabaye är en internationell stjärna. Zlatan är något annat, han är den sorts spelare som internationella stjärnor skvallrar om.

Det vore synd att säga att landslaget haft särskilt lätt att hantera det förhållandet. Erik Hamrén har gjort som Sabella gjorde med Messi i Argentina, som Bento gjorde med Cristiano Ronaldo i Portugal: han formade laget efter stjärnan och hoppades att resten av bitarna skulle hänga med.

Det har sina fördelar, det har sina nackdelar, men det är som det är. Med början på lördag spelar Sverige både för landslagets framtid och Zlatan Ibrahimovics landslagsframtid, och alla nycklar som finns ligger i Ibrahimovics ficka.

Han fick inget gratis när han var en pojke, han får det inte som vuxen man heller. Bakom varenda pokal, pris och guldboll ligger ett enormt arbete, och frågan är hur länge en allt mer skadebenägen 34-åring orkar fortsätta.

Kommer alltid vara en tia

Orkar han jaga sin elfte guldboll? Sin tolfte? Beslutet han fattar påverkar inte hans plats i historien, bara hur hans historia slutar. Han har redan gjort det han sa att han skulle göra, och det finns ingen i något jämförbart fotbollsland som varit lika dominant lika länge. Ingen, inte någonstans.

Ni undrar vad Zlatan Ibrahimovic betytt?

Jag vet inte. Det är alldeles för tidigt att svara på.

Allt han gjort har inte varit bra, allt han gör är inte rätt, alla hans egenskaper är inte sympatiska – men så är det för de allra flesta. När Zlatans arv summeras så kommer en sak att finnas kvar långt efter allt annat: de där dörrarna han öppnade för alla som är annorlunda, som fotbollsspelare och människor.

Låt ingen stänga dörren för dig, låt ingen trycka ner dig, om systemet är i vägen så går det att flytta på systemet.

Zlatan Ibrahimovic har visat det bättre än någon annan. Ingen vet var hans resa slutar, men alla vet att vägen varit hans egen.

Sätt vilka betyg ni vill på honom. Han kommer ändå alltid att vara en tia.