Bank: Vred om nyckeln i Ferrarin och åkte
Det spelar ingen roll om motorn hackar – när föraren är så bra
Folkvagnsfabriken tog med sig två måls försprång till Madrid, de försökte och de fajtades.
Sedan vred Cristiano Ronaldo om nyckeln i Ferrarin och åkte ifrån.
Ibland spelar det liksom ingen roll om motorn hackar, när föraren är så bra som den här.
Är det inte Claudio Ranieris hungriga rävar från Leicestershire som välter England över ända så är det osannolika vargar från Niedersachsen som springer hela vägen till Spanien och tillbaka.
Det är jaktsäsong på de hävdvunna sanningarna i den moderna fotbollen.
Wolfsburg har haltat fram genom Bundesliga på tre ben, men om de någonsin skulle kunna skriva semifinalhistoria så är det väl just i år. De kom till Madrid med 2–0 i ryggsäcken och så länge som de inte klappade ihop här skulle de ha en fin chans att göra vad ingen trodde var möjligt när lottningen kom.
Die Wölfe kom hit med en startelva som kostat mindre att värva ihop än vad Real Madrid gett för bänkspelarna Isco, Raphaël Varane och James Rodriguez, och när Julian Draxler satte sig ner med en lårskada tippade oddsen en bit till åt fel håll.
Folkvagnsföreningen hade aldrig tagit sig till semifinal i någon form av europacup, nu stod de nittio minuter ifrån att riva fotbollsvärldens allra flådigaste palats.
Men nittio minuter kan vara länge. Om inte Albert Einstein vridit tiden över ända så hade, som bekant, fotbollen gjort det.
Innanför sidlinjerna beter sig ju sekunder och minuter inte alls som den ska.
1985 avslutade Real Madrid-legenden Juanito Gómez en tung 2–0-förlust mot Inter på San Siro med att vända sig till Inter-backen Graziano Bini och lämna ett meddelande inför returmötet:
– Nittio minuter är väldigt lång tid på Bernabéu.
Kobrahögg efter en kvart
Hur lång tid är 31 år? Hur länge varar 90 minuter på Bernabéu? Och hur mycket är en minut för Cristiano Ronaldo?
Det här var den sorts kväll när Real Madrid skulle försöka svara på allt på en gång.
I den här staden har de ju malt på om sin espíritu de Juanito, Junaito-andan, allt sedan 1985, men de har ju skäl till det också. Madrid har aldrig gjort färre än två mål efter att ha förlorat en bortamatch i Champions League med 2–0, och de hade ingen lust att låta det här bli ett undantag.
Wolfsburg tänkte väl att de skulle försöka känna sig in i matchen, spelade boll i ofarliga ytor (tillbakaspel till Benaglio i målet, ut på ytterbackarna, allt för att undvika centrala bolltapp), och under tiden kastade sig Real Madrid framåt med (den gyllene) foten mot gaspedalen. När tyskarna ställde upp med första försvarsfyran på mittlinjen kunde Toni Kroos och Luka Modric driva upp anfall lite som de ville. Carvajal forsade fram på högerkanten, Sergio Ramos lobbnickade i ribban, Bernabéu levde om som det bara gör på den här sortens europakvällar, och längst ut till vänster flöt Cristiano Ronaldo runt och väntade på Läget.
Som om han behövde sånt.
Efter en kvart kobrahögg han in ett Carvajal-inspel till 1–0, vevade med armarna och pekade på tinningarna. ”Inga dumheter nu, lugnt och metodiskt grabbar, glöm inte matchplanen”.
Ett par sekunder senare hade han nickat in 2–0, och brydde sig inte om att peka alls.
Real Madrid var ikapp. Wolfsburg gillar att spela med inslag av man-markering, men när mannen hette Ronaldo hängde de helt enkelt inte med alls.
De tappade strupgreppet i en kombination av eftertanke och det faktum att Wolfsburg fick en tydligare form utan skadade superspelaren Draxler, när Max Kruse gick in som ren spets.
Och här satt vi med en match, en säsong och en nyfödd tränargärning som stod och vägde.
När Zinedine Zidane tog över Real Madrid för hundra dagar sedan var det ett val som var logiskt i det att det följde Florentino Pérez brist på logik. Han har tagit sin klubb från Manuel Pellegrinis sydamerikansk-europeiska symbiosfotboll till José Mourinhos machievellism, via Carlo Ancelottis trygga gentlemannahänder till Madrid-pojken Rafa Benitez erfarenhet och vidare till spelargenichansningen Zinedine Zidane.
Vilka är Real Madrid?
Vad vill Florentino Pérez?
Skickat in femton mål i CL
Byggherren som guldlaminerat Real Madrid av och till under 2000-talet påminner mer än något annat om en nyrik heminredare som inreder sitt hem med allt som är dyrt, utan att ha en aning om det passar ihop.
Nyss ledde Zizou Madrid till en tiomannavinst mot Barça på Camp Nou, inför vargjakten pratade han om lugn och ro och trygghet. Men nu stod han likafullt där nere i sina svarta kläder och var en kvart ifrån en otäck förlängning.
I fjol pratade han om tid i en intervju med l’Équipe:
– Fotbollen, sa han, har gjort att jag åldrats snabbare, för alla ens erfarenheter är förtätade där. Man är utsatt för en intensitet som inte finns i det normala livet.
Så: Hur lång tid är en kvart?
Heter man Cristiano Ronaldo är det väldigt mycket mer än tillräckligt. Om nu Real Madrid letar efter sin spelidentitet så vet de trots allt att de mer än något annat är Cristianos lag.
På tio matcher i Champions League hade han skickat in femton mål. Med tretton minuter kvar av den här skickade han in en frispark rakt igenom Wolfsburgs mur och ordnade en vändning som var varken mer eller mindre än vad den här klubben förväntade sig.
Real Madrid letar fortfarande av och till efter vilka de ska vara, hur de ska spela, men nu är de i semifinal igen.
Det är två veckor till dess.
Det kan vara lång tid, med spelare som de här.