”Chockade mig själv”
Chelseas svenskduo om att ”träna ihjäl sig”, drömmålet och nya riktlinjerna med fansen
Publicerad 12.29
LONDON. Ny tränare, förnyat självförtroende på planen – och ett ständigt växande intresse för laget.
Det sistnämnda har fått Chelsea att dra i handbromsen och begränsa supportrarnas tillgång till spelarna.
– Man ger och ger, men ändå känner man ”shit, jag har inte gjort tillräckligt”. Det är faktiskt en rätt jobbig känsla, säger målvakten Zecira Mušovic.
Det är en ovanligt stillsam höstdag på Chelseas träningsanläggning, Cobham, i sydvästra London.
Lugnet kan delvis förklaras med att klubbens herrlag har en bortamatch senare under kvällen. En av parkeringsplatserna, som vanligtvis är knökfull av dyra bilar, är tommare än vanligt.
Även damernas byggnad har hunnit tömmas på folk när Zecira Mušovic och Johanna Rytting Kaneryd slår sig ned vid ett runt träbord vid sidan om en av de frodiga gräsplanerna.
Plötsligt kommer lagkamraten Maika Hamano, med ett förflutet i Hammarby, förbi på sin cykel.
– Hejdå! ropar japanskan glatt på svenska innan hon rullar i väg.
Från Hedvig Lindahl, Magdalena Eriksson och Jonna Andersson, till Mušovic, Rytting Kaneryd och Nathalie Björn. Det framstår nästan som standard för Chelsea att ha en svensktrio i laget.
– Ja, vi är verkligen en riktig trio. Det känns riktigt skönt att ha varandra, säger Rytting Kaneryd och tillägger:
– Om man har en ledig dag hinner man nästan börja sakna varandra!
Bompastor ”en vinnare”
I övrigt är det mycket som är nytt i den regerande ligamästaren.
Women’s Super Leagues kanske största profil, Emma Hayes, flyttade till USA i somras och ersattes av Lyons tidigare tränare, Sonia Bompastor.
– Man kan ju lugnt säga att Emma lämnade efter sig något riktigt bra, som hon var med om att skapa. Hon var här i så många år, men det känns som bra tajming faktiskt, säger Mušovic.
Rytting Kaneryd beskriver Bompastor som ”en vinnare”.
– Hon ställer krav. Vet vad hon vill. Alla vi som spelar i Chelsea vet vad det innebär att spela här, så den höga kravställningen är utmanande men också lärorik och det gillar jag med henne, säger yttern.
Hur är man egentligen när man har en ny tränare? Är man desperat efter att visa upp sig?
– När de kom in hade vi alla individuella möten där vi fick prata om våra styrkor, hur de ser på en som spelare... Det var skönt att känna att, okej, vi är på samma bana. De ser mig som den spelaren som jag själv ser mig som.
Mušovic menar att det är en chans att visa upp en ny sida av sig själv.
– Jobbar man med samma människor över en lång tid så blir det att man kanske hamnar i ett sorts fack, säger hon.
– Men kommer det då in en ny har man ändå chansen att få blomma ut igen och visa de delarna av en som kanske har varit begränsade av det där facket. Det uppskattar jag.
”Chockade mig själv!”
Har gruppdynamiken förändrats?
– Jag skulle säga att det är ganska stor skillnad. Men jag vet inte egentligen varför det är så. Känslan är att det är annorlunda. Väldigt annorlunda, säger Rytting Kaneryd och kommer fram till att det nog främst beror på alla nya spelare.
Än så länge har Chelsea inte haft några problem med att leva upp till sitt rykte. I första omgången besegrades ambitiösa Aston Villa med 1–0.
Vem som gjorde första målet i WSL denna säsong? Johanna Rytting Kaneryd – ett kanonskott med vänsterfoten.
– Jag chockade mig själv lite! säger hon och skrattar till.
Man är så van vid att se dig vika utåt i de lägena, i stället för inåt.
– Jag har verkligen tränat på det där, så det var på tiden. Det är ytterligare en dimension i mitt spel, att kunna gå både vänster och höger, skjuta med både höger- och vänsterfoten. Det är hård träning som ligger bakom, men jag ska vara ärlig och säga att jag tänkte ”oj, den där kommer fan gå in”.
Mušovic fyller i:
– Det där kommer ju dels från att du har tränat ihjäl dig på det. Men också att det här ledarteamet är så pass bestämda, att vi ska göra mål. Vi vill ha spelare som ska göra mål, som vågar. Hela vårt spel bygger på självförtroende och modiga spelare. Med start från mig där bak, som ska kunna skjuta in bollen centralt på en spelare, till ”Jojo” som ska vika inåt vänster.
Vidare anser målvakten att det är tränarens ansvar att ge den typen av stöttning.
– Man kan bygga sitt eget självförtroende till en viss gräns, men sedan kommer tränarens roll in i bilden. Du måste ha en chef som ger dig förtroende och får dig att nå din fulla potential, säger Mušovic.
”En mental grej”
Det här med att träna ihjäl sig. Hur mycket tid lägger ni ned på fotbollen för att utvecklas?
– Det är sällan man kan slappna av, fotbollen är konstant i ens huvud. Sen om vi tänker rent individuellt, klart vi kan stå efter träningar och nöta tillslag, säger Rytting Kaneryd.
– Men för mig är det mer en mental grej. Jag vet att jag har kapacitet att göra det, jag vet att jag kan skjuta med både vänstern och högern. Men det är en helt annan grej att göra det i en match. Då gäller det att ha självförtroende och få den där lilla sista pushen för att lyckas.
Hon vänder sig direkt till lagkamraten Mušovic:
– Där har du haft stor del och hjälpt mig vid motgångar. Ibland behöver man bara lite bekräftelse på att man är bra på vissa saker. Det räcker också att du säger efter träningen ”här är det jättetydligt att du kommer vika inåt, öppna upp kroppen...” de här smådetaljerna gör stor skillnad.
Att ringa farsan och prata av sig nämner Rytting Kaneryd också som ett bra sätt att ventilera.
– Jag tror många tror att, bara för att man spelar i ett världslag, så krävs något extraordinärt för att lyckas med vissa skott eller räddningar, säger Zecira Mušovic.
– I slutändan är vi bara människor. Det räcker att man lär sig att vara lite mer förlåtande i det, och så helt plötsligt börjar man göra saker riktigt bra. Det är inte alltid jättekomplicerat. Men jag jobbar jättemycket med det mentala och vill säga att jag har blivit riktigt bra på att stänga av och på.
Är det åldern kanske?
– Jo jo, säkert. Vi har blivit riktiga gamlingar i gamet!
”Världens bästa liga”
Om Chelsea en gång i tiden var WSL:s enda riktiga ”svensklubb”, är konkurrensen desto större nu.
I Arsenal finns tränaren Jonas Eidevall, Stina Blackstenius, Rosa Kafaji samt Lina Hurtig. Även Tottenham har en svensk tränare, Robert Vilahamn, samt spelarna Amanda Nildén och Matilda Vinberg.
Faktum är att Sverige totalt sett har haft flest spelare representerade i ligan av alla icke-engelsktalande länder, 33, en fler jämfört med Nederländerna. Det är framför allt de senaste åren som allt fler svenska spelare har sökt sig till de brittiska öarna.
Vad är det som lockar?
– Först och främst tycker jag att det är världens bästa liga. Vart du än vänder dig i den här ligan så finns det riktigt bra lag, säger Zecira Mušovic.
– Sen är det inte bara topplagen som kan ge en bästa möjliga förutsättningar. Kolla Brighton, hur bra förutsättningar har inte dem? Det lockar ju. Jag trodde att jag var proffs i Rosengård för att vi hade fantastiska förutsättningar där. Det var först när jag kom hit som jag insåg att detta är hur det är att vara proffs på riktigt. Vi är så många som har kämpat för att nå hit. Pengarna är mindre viktigt.
De båda pekar mot träningsplanen ett par meter bort, där två planskötare är igång med klippning och annan skötsel.
– Det finns väl till och med allsvenska herrlag som inte har tillgång till den här sortens gräsplaner, konstaterar Rytting Kaneryd.
Begränsar åtkomsten till fansen
Förutom att damlagen successivt har getts bättre förutsättningar, har intresset för den engelska ligan ökat markant.
Bara antalet sökningar på ”WSL” ökade med 258 procent under 2023, jämfört med genomsnittet för de fyra föregående åren.
Som en säkerhetsåtgärd beslutade Chelsea nyligen att begränsa supportrarnas åtkomst till spelarna i samband med matcher, vilket innebär att det är slut på autografskrivande och selfies.
Ett beslut som Zecira Mušovic känner sig splittrad över.
– Jag är lite tudelad i frågan. Å ena sidan vill jag interagera med fansen, eftersom vi står så nära varandra. Det är en sådan familjär stämning på våra matcher, säger Mušovic.
– Samtidigt har vi kommit till en punkt där det inte är möjligt att ge alla den tid som vi har kunnat ge tidigare. Man ger och ger, men ändå känner man ”shit, jag har inte gjort tillräckligt”. Det är faktiskt en rätt jobbig känsla. Att begränsa fans tar bort den problematiken, men samtidigt tar det också till viss del bort närheten som har byggts upp.
Lovande start
På tryggt avstånd har Chelseas supportrar sett sitt lag få en lovande start på säsongen.
I 7–0-segern mot Crystal Palace borta på Selhurst Park visade Johanna Rytting Kaneryd återigen sin klass, med två precisa framspelningar som bäddade för avgörandet. Nathalie Björn utökade sedan siffrorna mot slutet och skrev in sig i målprotokollet.
Hittills har Bompastor valt att ge 23-årige Hannah Hampton förtroendet i målet i ligaspelet, medan Mušovic har fått chansen i Champions League. På frågan om hur dialogen går med tränaren svarar hon, diplomatiskt, att hon gärna håller den mellan dem.
Oavsett råder det ingen tvekan om att Chelsea är favorit att ta ytterligare en titel, trots avsaknaden av Emma Hayes.
– Det kommer inte alltid se perfekt ut, men kan vi hitta sätt att vinna på är det ett vinnande koncept, säger Rytting Kaneryd.
– Det är en lång säsong och vi kommer ställas inför sjukt många utmaningar. Hittar vi en trygghet och stomme kan vi ändå vinna matcher, även när spelet inte stämmer helt.