Bank: Det var holländare links, rechts, överallt
MÜNCHEN. Om man vinner en slutspelsmatch i ett EM med 3–0 finns väl ingen anledning att gnälla.
Holland lekte sig vidare, Holland har ett anfallsspel, Holland är i kvartsfinal.
En enda kritisk fråga: Varför gjorde ni bara tre mål?
Fotbolls- EM: Spelschema med alla matcher och tv-tider
När första halvlek rullade in i slutminuterna började den rumänska sektionen sjunga nationalsången, för något skulle de väl ha att roa sig med.
– Vakna, rumän, ur den dödens sömn de barbariska tyrannerna sänkt dig.
Det sägs att de var 25 000 gula på läktarna här, mobiliserade från både faderland och diasporan, och atmosfären de spred runt sig var inte som nederländarnas orange partyhav. De var här med ren och skär glädje, uppdämd längtan.
Och det här var vad de fick.
Exakt 30 år hade gått sedan Rumänien dansade runt Argentina och säkrade en plats i en VM-kvartsfinal mot Sverige. Anghel Iordănescu tränade laget, Gheorghe Hagi styrde det med nummet tio på ryggen.
Det här laget tränas av Edi Iordănescu. Nummer tio heter Ianis Hagi.
Dum jäkla dag att somna på.
Ett dussin barbariska tyranner, elva på planen och Ronald Koeman på bänken, hade gått och utnyttjat varenda svag punkt de hade. I premiärmatchen mot Ukraina såg Rumänien kompakt och tätt ut när de förlorade bollen, nu var de långsamma och glesa. Tijani Reijneds behövde bara lyfta blicken för att hitta Xav Simons i zonen bakom deras mittfält, Cody Gakpo låg på konstant rulle från sin vänsterkant, och på andra kanten manglade Dumfries, Bergwijn och Depay instick mellan stackars vänsterbacken Vasile Mogoș och mittbackarna.
Iordănescu hade pratat om realism och enighet inför matchen, om ambition och offer. Det föll mest på enigheten, att Rumänien inte hängde ihop.
Hagi blödde efter en minut, och fick spela resten av matchen med bandagehatt. Mogoș fick en smäll och byttes ut. Och under tiden gjorde Holland lite som de ville och hade lust med.
Xavi Simons fick bollen i sin favoritposition, la upp bollen för Cody Gakpo, som gled in och dunkade in sitt tredje mål i EM. Försvarsspelet? Svagt. Målvaktsspelet? Det också.
Vi fick mer vertikalt spel på en kvart här än under många hela matcher i det här slutspelet, men man fick liksom påminna sig om att titta till på resultattavlan vart femte minut:
– Jaha. Bara 1–0. Matchen lever? Fortfarande?
Utskåpningen var total, överkörningen skoningslös. Depay, Gakpo igen, Dumfries, Xavi Simons, van Dijk, Donyell Malen, de Vrij, van de Ven… de hade utan vidare kunnat göra mål allihop. Det var holländare links, rechts, överallt. Inför matchen hade Holland gjort 29–3 på sina fjorton möten med Rumänien, ett tag kändes det som att de kunnat dubbla siffrorna här.
Xavi Simons slog rabona-inlägg, Depay förnedrade den inbytte (Bundesliga-aktuella, i alla fall före matchen) Bogdan Racovițan direkt när han byttes in. Ett lag spelade, ett kämpade för att överleva – utan att kämpa särskilt bra.
Iordănescu försökte starta om Rumänien efter paus, fram med fem-sex spelare för att hacka upp deras uppspelsfas, ner på fembackslinje för att täta kanalerna innanför ytterbackarna de gånger Holland kom längre fram med boll.
I tio minuter stabiliserade de blodflödet, sedan fanns inget som talade för att de skulle göra match av det här. Mer än att det fortfarande (jag kollade!) stod 1–0 på alla tavlor.
Rumänien vaknade aldrig, deras unga nybygge till lag förmådde inte bättre än så här. Gakpo kunde promenera in i straffområdet och ge Malen öppet mål. På slutet kontrade Malen på egen hand in ett mål till.
3–0, Hagi-generationen satt på läktaren och konstaterade att det i och för sig var bättre förr, men att det kanske kan bli bättre sedan.
De var med, de gick vidare, de klädde läktarna gula. En av EM:s höjdpunkter har varit att få rulla med i supportertåg som längtat, som jublar över att bara vara här och visa att de finns. Det var kul så länge det varade, Rumänien.
För Holland kan det vara en stund till, ger man Gakpo utrymme så är han en skyttekung, låter man Xavi Simons styra spel så gör han det, slarvar man med sin uppställning har de intelligens nog för att utnyttja det.
Nu fick de vinna sin första slutspelsmatch på 20 år (straffar, mejla olof.mellberg@bp.se för mer info).
Och de fick träna väldigt mycket avslut.
