Laul: Tänk att få se svikaren Roland Nilsson stå kvar på perrongen när CL-tåget går

Robert Laul

En tröja från det förflutna var tillbaka på Ibrox.

Larsson number seven.

Medan Glasgow Rangers jagade sitt spöke tog Malmö FF det första verkliga steget mot Champions League.

Efter ett pliktskyldigt men darrigt avancemang från kvalomgång två (Torshavn) började Champions League-resan på riktigt för Malmö FF i går; Glasgow Rangers borta i tredje rundan.

Som den började.

Daniel Larsson sprang sig fri efter 45 sekunder och höll på att rulla bollen i mål när Rangers-keepern Allan McGregor kom på mellis.

Vi som följde matchen via skotsk TV

noterade roat att kommentatorerna redan då drog paralleller till en annan Larsson med nummer sju på ryggen som under 00-talets första hälft gjorde 15 mål för sitt Celtic mot Glasgow Rangers, ärkerivalen.

Experten Colin ”Braveheart” Hendry, före detta skotsk landslagkapten, sa i paus:

– A Larsson with number seven who

made Rangers suffer so often.

Och led var just vad drygt 25 000 Rangersfans på plats gjorde, framför allt i 18:e minuten när Daniel Larsson fick sin andra chans och avslutade internationellt – lurigt framklackad av Wilton Figueiredo. Där och då hördes de betydligt färre MFF-supportrarnas sång ända till Stockholm.

Taktiken – ett genidrag av Norling

Tränaren Rikard Norling hade valt en 4–4–2-uppställning mot Ally McCoists 3–5–2. Det visade sig vara ett genidrag.

MFF anföll med forwardsduon Larsson/Figueiredo – bara de två – och hotade ändå Rangers eftersom det behövs fler än tre man för att försvara sig mot Larssons smarta snabbhet i kombination med Figueiredos briljans som bolluppfångare i hålet. Att Larssons och Figueiredos anfall blev för korta emellanåt spelade ingen större roll då lagkamraterna låg rätt strax bakom och antingen kunde sätta in en störande press direkt (som Jimmy Durmaz vid målet) eller lita på organisationen.

Manager McCoist, ny för säsongen och före detta anfallslegendar med 355 mål för klubben, ändrade till 4–4–2 när lagkaptenen David Weir klev av efter en knapp halvtimme och då fick MFF mer problem. En kvittering hängde i luften till sista kvarten då Rangers plötsligt gav fan i det efter att Steven Naismith bränt åtminstone två öppna mållägen.

Till skillnad från Malmö som aldrig slut-ade att skapa chanser. När Figueiredo klev av kom Dardan Rexhepi in och höll på att dunka in tvåan från distans.

Segern är ännu inget värd

MFF gjorde en över alla lagdelar stark insats men den ska inte överdrivas eftersom den ännu inte är något värd. Minns att Kalmar kvalbesegrade Feyenoord borta häromåret med just 1–0 men tappade i Borås.

Nu är Glasgow Rangers inte direkt kända för att vända hemmaförluster till bortasegrar, det lär aldrig ha hänt i moderna kvalsammanhang. Skulle Malmö kryssa eller vinna på Swedbank om en vecka väntar play off. Då tillkommer en fallskärm i form av en Euro League-chans där Helsingborg gjorde så fina resultat 2007/08.

Bilden av Sveriges usla prestationer i Europa är lätt överdrivna och framför allt är debatten om vår tävlingssäsong aningen parodisk. Det hävdas att en ändring från vår/höst till höst/vår skulle göra svenska klubblag mer slagkraftiga i kvalspelet. Men samma spelare säljs ändå och vi hade tappat den stora fördel vi har nu: att motståndarna inte har matchtempo i kroppen. Något som syntes tydligt på Glasgow Rangers som hade problem med både tajming och passningsspel vilket de skotska TV-kommentatorerna påpekade flitigt.

Når MFF play off finns chansen att de ställs mot Roland Nilssons FC Köpenhamn i ett avgörande dubbelmöte. Då är Champions League-gruppspelet inte bara en dröm utan ett realistiskt mål med lite tur.

Tänk att få se Malmö FF tuffa iväg med Champions League-tåget samtidigt som svikaren Rolle Nilsson står kvar på perrongen.

En sådan härlig syn.