Frändén: Ett mål som är ett på miljonen
Parc des princes har aldrig sett ett vackrare
PARIS. Det var ett i en imponerande rad av magiska trolleritricks, ett mål som är ett på miljonen i allas värld utom Zlatan Ibrahimovics.
Ett sånt där mål som kommer att få oss på plats att skrävla om att ”jag var där” i åratal? Ja, kanske det.
För Zlatan Ibrahimovic själv var det en dag på kontoret, om än en mycket lyckad sådan.
Matchen var bara tio minuter gammal, men på Parc des princes hade den redan nått sitt absoluta klimax. Tre minuter senare var den definitivt över. När repriserna från Zlatan Ibrahimovics fantastiska 1–0 gick upp storbildsskärmen på PSG:s hemmaarena steg jublet igen. Publiken hade inte satt sig ner förrän Ibrahimovic nickade in 2–0. Men det var mest formalia. Han hade verkligen inte behövt det om vi säger så.
Jag tillhör en generation som liksom växt upp och blivit vuxen ihop med Zlatan Ibrahimovic och hans toppar och dalar. Från snårigt snygga dribbelräder med Ajax mot NAC Breda och otänkbara klackmål mot Italien till moderna konstverk i Inter-tröjan mot Bologna. Via volleyträffar i Clásicon för Barcelona när precis hela världen tittat på, till cykelsparkar på den nya svenska nationalarenan som nära nog skrivit om dagordningen för hur man får göra mål i fotboll.
Parc des princes har aldrig sett ett vackrare
Rankar vi fantastiska fotbollsmål enligt de två variablerna ”vackert” och ”viktigt” når kanske kvällens klack inte så särskilt långt, en Ligue 1-match mot Bastia är en Ligue 1-match mot Bastia. Basta.
Men på den enbart estetiska skalan slår sig Ibrahimovics förstastrut i kväll in bland de fem, sex, eh sju (?) finaste han gjort. Parc des princes har oavsett aldrig sett ett vackrare.
Det kom ju ett till ganska snabbt och det blev lite svårt att inte passa Zlatan Ibrahimovic efter det.
Lucas Moura försökte, han gjorde en soloraid och gick på, och på pressläktaren på Parc des princes skrek en kollega som vill vara anonym ordagrant: ”Åk tillbaka till Brasilien, Lucas, du hade ju Ibra sopren framför mål!”.
Lucas Digne gjorde läxan och när han kom ensam några minuter senare stannade han upp, lokaliserade Zlatan och passade honom bollen, fastän Ibrahimovic verkligen inte var i någon vidare position alls.
Har två magiker
Laurent Blanc tog ut Ibrahimovic i halvtid och ersatte honom med Edinson Cavani som varit på långväga äventyr i det uruguayanska landslagets tjänst.
Den sista pusselbiten för den här säsongens PSG handlar om att få Cavani och Ibrahimovic att spela ihop utan att göra avkall på sina kvalitéer (eller, om vi ska tala klarspråk, på sina centrala favoritposition). I går sköt paristränaren den debatten framför sig ett par dagar till.
Och just när publiken började undra hur Edinson Cavani skulle hantera pressen att kliva in efter svenskens två mål gjorde han det som kännetecknar riktigt stora artister: han höjde insatsen, spelade kvitt eller dubbelt med Bastias målvakt Mickaël Landreau, och snurrade sig förbi honom så enkelt att han nästan förtjänade en uppsträckning för respektlöst beteende.
Det var för övrigt ett sånt där solomål som Zlatan Ibrahimovic brukade ägna sig åt innan han fyllt 25.
Cavani var inte heller klar, kunde Zlatan göra två mål så kunde väl han, och straffen som innebar 4–0 var inte ett mål av en lirare som letar efter formen.
Laurent Blanc har inte hittat trollformeln för att få ”Ibra” och ”Edi” att uträtta storverk sida vid sida än, men han har i alla fall två magiker som underlag att jobba med.