Månsson: Sämsta värvningen någonsin

”Lämnar en skugga över en strålande fotbollskarriär”

Till sist fanns ingen återvändo.

AIK och Daniel Majstorovic har kommit överens om att gå skilda vägar, vilket var den bästa lösningen både för klubb och spelare här och nu.

Men i det större perspektivet finns det bara förlorare i den här historien.

helskärm

Det går fort i fotboll, som man brukar säga.

I maj 2012 släppte AIK bomben: Daniel Majstorovic lämnar Celtic för AIK. Kontraktet sträcker sig två och ett halvt år framåt, fram till säsongsslutet 2014.

Sportchefen Jens T Andersson, som dittills hade stått för en rad lyckosamma spelarköp, hade rott hem prestigevärvningen nummer ett.

Andersson hade övertalat "Maestro" om att komma hem med hjälp av argument som storsatsning, ny arena, ledarroll på planen och väl tilltagen lön.

– Daniels personlighet och fotbollsegenskaper tillför AIK dynamik och kompetens. Det tillsammans med hans unika erfarenhet från såväl internationellt spel både i landslag och klubblag utvecklar både laget och klubben på såväl kort som lång sikt, hette det i pressmeddelandet.

Majstorovic var lika nöjd.

Han hade visserligen precis kommit tillbaka från en korsbandsskada och var 35 år men satsningen var orubblig. Han talade om AIK som "ett projekt", modeordet för en klubb som bygger nytt och stort, och hymlade inte med att han för egen del satsade mot VM i Brasilien.

Struntade i matchsamling

Nästa sommar var läget ett annat.

Maken till allsvensk mediestorm har jag nog aldrig sett, trots att jag dagligen följer AIK som alltid genererar större rubriker än andra klubbar i det här landet.

Majstorovic hade fått beskedet att han skulle petas mot Mjällby och svarade med att strunta i den matchförberedande samlingen.

Efter matchen, som slutade 0-0 och som sådan inte fick mycket mer än en notis, brakade det loss.

En pressad Andreas Alm förklarade läget, Majstorovic uttalade sig i affekt, och under dagarna som följde sattes årsbästa i kategorin journalister på träningsanläggningen Karlberg.

Det var ett dödläge.

Majstorovic tränade visserligen på, bad om ursäkt till sina lagkamrater, och var både ångerfull och självkritisk när jag fick en längre intervju med honom två månader senare.

Men att kontraktet skulle brytas förr eller senare tror jag att de flesta förstod. Det gick helt enkelt inte att köra på en säsong till när relationen mellan Majstorovic och Alm såg ut som den gjorde.

Bottenbetyg till alla

Så hur ska man utvärdera affären så här i efterhand?

Tja, betyget blir förstås bottenlågt, sannolikt den sämsta värvningen som AIK har gjort sett till förväntningar och ekonomiskt tyngd.

Det är alltid lätt att vara efterklok, men med Alexander Milosevic, Niklas Backman och Per Karlsson, som alla tillhör toppskiktet bland de allsvenska mittbackarna, kändes affären märklig från början.

Man ska komma ihåg att mycket talade för att någon i den ovan nämnda trion skulle säljas under 2012 eller 2013, vilket nyanserar bilden en aning. Det gick förstås heller inte att förutse hur Majstorovic skulle reagera på en petning, men risktagandet med miljoninvesteringen var uppenbart.

Med facit i hand så går det i alla fall inte att dra annat än dystra slutsatser.

Både klubb och spelare är stora förlorare.

AIK för att de gjort sin kanske värsta spelaraffär någonsin.

Majstorovic för att han lämnar en skugga över en i övrigt strålande fotbollskarriär.