Frändén: Real 2010 är ungt snyggt och faktiskt solidariskt
MADRID. Det var en kväll för att syna två av Eruopas stoltaste nybyggen.
Efter slutsignal på Bernabéu mellan Real Madrid och Milan hade några saker kommit upp i ljuset.
Att Massimo Allegri saknar fingertoppskänslan, att Zlatan Ibrahimovic saknar José Mourinho och att Real Madrid inte saknar någonting i världen just nu.
Det var årets första riktiga utmaning för Massimo Allegri och att den nye Milantränaren skulle få en reality check mot Real Madrid var egentligen inte gårdagens stora skräll.
Överraskningen var hur genant utspelade Milan var långa stunder på Bernabéustadion.
Massimo Allegri hade gjort klart några saker inför match.
– Vi kan inte gå ut och tokanfalla, det vore som att begå självmord, förklarade Milans mister på frågan hur han planerade att lägga upp matchen, precis som det står skrivet i italiensk fotbolls DNA.
Milan hade knappt bollen
Den delen av taktikinstruktionerna hade utan tvekan fått fäste hos hans spelare.
I första halvlek hade Milan knappt en boll på mål. I andra halvlek hade man ännu färre och när Zlatan Ibrahimovic drog iväg en imponerande luftpastej upp mot läktaren (bollen hade ännu inte landat när denna upplaga gick i tryck) gav han en ofrivillig, men talande, bild av hur det gamla vackra Milan bytts ut mot det nya klumpiga. Zlatan stampade lite demonstrativt på en tuva i gräsmattan, men det stora lasset hade redan Real Madrid själpt på egen hand tidigare under kvällen.
I en match där Zlatan Ibrahimovic saknar skärpa, där Robinho byts in bara för att få höra hur mycket madridpubliken hatar honom och Filippo Inzaghi blir kvar på bänken till de sista tolv minuterna har Allegri redan spelat bort alla positiva överraskningsmoment han har att ta till.
Real åldrats bättre än Milan
Milan och Real Madrid är på många sätt varandras motsvarigheter, varandras tvillingklubbar i Europa. De grundades båda vid det förra sekelskiftet och de har haft en jämn kamp om antalet europatroféer under de senaste tjugo åren.
Klubbarna är lika gamla, men spanjorerna visade i går att man åldrats betydligt bättre. Milan har möjligen, och nu är jag snäll, åldrats med värdigheten, och rynkorna, i behåll.
Real har fått in ett gäng nya kids och José Mourinho som klassföreståndare och alla som vet något om Mourinho vet att han är en x-faktor i precis alla sammanhang där han befinner sig.
– Han ger alla lag en känsla av att man är beredd att döda de andra, förklarade Zlatan Ibrahimovic efter matchen.
José Mourinho har gjort det och lite till sedan ankomsten till den spanska huvudstaden. Framför allt är han på god väg att bygga bort känslan av att Real Madrid är ett pråligt skrytbygge och ett luftslott som när som helst kan börja pysa om någon drar ur proppen.
Ronaldo imponerar
Real Madrid hösten 2010 är ungt, det är snyggt och det är, faktiskt, hyfsat solidariskt. Och då har José Mourinho bara haft ett par månader på sig att bygga sitt Real Moudrid.
Visst saknar Bernabéustadion, av sentimentala skäl, klubbikoner som Raúl och Guti. Men ett anfall med gnistrande importer som Cristiano Ronaldo, Gonzalo Higuaín, Mesut Özil och Ángel Di Maria är utan tvekan det sexigaste fotbollseuropa har att erbjuda just nu.