Tanentsapf: Det här är bara början, tyvärr

Hammarby blöder ur öppna sår.

Klubben ska spara enorma pengar de kommande åren, människor kommer att bli av med sina jobb.

Tyvärr har vi bara sett början.

Det som händer i Hammarby i dag verkar vara någon form av svensk fotbollssjuka. Att man i tider av framgång och välstånd blir alltför glupsk och glömmer bort att framtiden är ganska svår att förutspå.

Det hände i Helsingborgs IF i början på 2000-talet. Klubben drog in ofattbara pengar på sitt Champions League-spel och fick leka Real Madrid för en dag, men glömde bort att man inte kommer att spela i Champions League varje år.

Det blev nästan slutet för den klubben.

I Hammarby har processen tagit mycket längre tid, tro inte annat än att den här klubben levt över sina tillgångar i en herrans massa år. Mest för att man inte varit fullt så klantiga som Helsingborg, inte investerat några Champions League-summor i sin trupp.

På ruinens brant

Att klubben just i dag är försatt på ruinens brant beror såklart på den berömda finanskrisen, långkonjunkturen har fört med sig minskade sponsorpengar och publiken har flytt fältet. Intäkterna har minskat lavinartat samtidigt som kostnaderna ligger kvar på gamla sötebrödsnivåer. Och det har gått väldigt, väldigt fort. Därför kommer det också som en chock.

Man tycker ju i och för sig att de borde ha lärt sig. Sverige fick en påtvingad men grundlig utbildning i samhällsekonomi i början på 90-talet. Den är bräcklig och konjunkturen kan svänga fort när den väl svänger.

Skillnaden mellan Hammarby och Helsingborg är att i det sistnämnda fallet kom farbror kommunen till snabb undsättning med räntefria lån. Tyvärr kan vi nog anta att Stockholms Stad skiter högaktningsfullt i hur det går för Hammarby. Eller Djurgården och AIK för den delen.

Krävande fans och ledningar

Häri ligger också en stor del av problemet, den kungliga Hufvudstaden är inte beroende av det marknadsföringsvärde en allsvensk fotbollsklubb ger på samma sätt som en småstad så 08:orna får glömma allt vad billiga hyror och subventioner heter.

Samtidigt har vi tre jämnstarka klubbar med krävande fans och ledningar som i flera år förträngt balansräkningen medan de försökt övertrumfa varandra på transfermarknaden.

Nu riskerar Hammarby på fullaste allvar sin elitlicens.

Dif sämst av alla klubbar

AIK tvingades i går genomföra en kontrollbalansräkning, visserligen med positivt utfall men hur länge då?

Och Djurgården hade enligt Svenska Fotbollförbundets årliga granskning den sämsta ekonomin av alla allsvenska klubbar.

Det här är knappast det sista åtgärdspaketet vi får se i Stockholm i år.

I det stora sammanhanget känns det samtidigt ganska billigt att prata ”Hammarbys kris” i fotbollsmässiga termer när det till syvende och sist handlar om att människor förlorar sina jobb, en personlig tragedi för många och särskilt i dessa tider.