Landet down under siktar mot skyarna

Simon Bank

Australien sökte sin fotbollsidentitet – och hittade framtiden?

helskärm

MONTREAL. Sugen på att se Australien spela VM-kvartsfinal i kväll? Det borde du vara.

En pensionerad AIK-back, en visionär belgare och en ambitiös plan gör att ett land på botten av världen är på väg uppåt.

Vi kanske kan lära oss något av det?

helskärm

Egentligen hade han ju slutat med fotboll.

Luke Casserly hade spelat tre säsonger som nyttig allround-back i AIK, men ett par år in på 2000-talet kände han att det var dags att bli vuxen, skaffa ett jobb, tänka på framtiden.

Han flyttade hem till ett land där ligafotbollen låg nere eller krisade, och även om han fortsatte som halvprofessionell spelare och framgångsrik tränare i Sydney-klubben Marconi Stallions så var det inte i fotbollen han såg sin framtid.

Han hade fyllt 30, han skulle gå vidare.

Det fick bli frukt istället. Ett jobb på ett av Australiens största företag i frukt- och-grönsaksindustrin, efter ett par år var han chef för en av deras största avdelningar.

Just när han trodde att han var ute drog de in honom igen. Fotbollen kallade.

– Jag tror att jag sågs som lite unik. Jag hade spelat i våra landslag, varit med på OS, varit proffs i USA och hade nästan tio års erfarenhet av chefsjobb utanför fotbollen, förklarar han för Sportbladet.

Så… skulle han kunna tänka sig att komma in och se över landslagsverksamheten, ta ansvar för utbildningar och utbildning?

Det kunde han väl.

Ingen röd tråd

Australien hade satsat tungt på en nederländsk väg. Guus Hiddink som förbundskapten, Han Berger som sportchef. Problemet var att det inte fanns någon tydlig linje för hur landslagen skulle spela, ingen bred spelidé. Det fanns en bild av fotboll – men ingen specifik bild av Australiens fotboll.

– När jag ser på toppnationerna – Tyskland, Spanien, Frankrike, Japan i Asien – så ser jag en tydlig fotbollsidentitet i alla deras lag. Min tanke var att vi behövde göra likadant, spela en fotboll utifrån våra styrkor på ett sätt som vår publik skulle uppskatta, säger Luke Casserly.

– Grunden i filosofin är att våra lag ska spela aktiv tempofotboll, baserad på bollinnehav på motståndarens planhalva. Det ligger inte i vår natur att avvakta. Vi vill, som vi säger här, ”have a real go”. Fansen ser oss hellre förlora när vi försökt vinna än att spela oavgjort när vi varit defensivt försiktiga.

Casserly tillträdde sin tjänst hösten 2013. När han gjorde det hade Australiens herrlandslag just förlorat med 6–0 mot Brasilien. I nästa match förlorade de med 6–0 mot Frankrike.

Jo, det fanns saker att jobba med.

Några snabba kontrollfrågor:

Vem är det som bestämmer vart svensk fotbollen är på väg? Vilka är ideologerna som ritar kartan över framtiden? Eller mer konkret: Vem är sportsligt ansvarig i Svenska Fotbollförbundet?

Om du räknade ihop noll poäng är du faktiskt ursäktad.

Svensk fotboll arbetar hårt, men de senaste 30 åren har det varit sällan som de stora frågorna letat sig utanför mötesrummen.

Akademiverksamheten har tagit stora steg (framgångarna för U17 och U21 är bevis för den som undrar), talanger finns, men den som letar efter de stora planerna, visionerna, debattdrivarna och samordningsmusklerna i SvFF får… ja, leta.

– Vi i Sef (Svensk Elitfotboll) har gett akademierna ett nätverk, men om vi ska vara riktigt kritiska så är det en märklig situation. Vi är ett litet land. I de allra flesta länder av Sveriges storlek så har förbundet tagit en ledande roll, säger Stefan Lundin, sportdirektör i Sef.

– Det finns en otydlighet om hur vi driver de här frågorna. Det skulle vara mycket bättre om alla gick i samma takt.

När SvFF under Karl-Erik Nilsson skissade sitt framtidsprojekt för folkrörelsen fotboll gjorde man det ordförandekonferens och ambitiösa rådslag med trehundra ledare som lokaliserade mål inför en fyraårsperiod, för att sedan presentera nycklarna i ett tjugosidigt dokument. Nyligen sjösattes en spelarutbildningsplan som ska vara ett riktmärke för ungdomsfotbollen.

Det är verkligen inte ingenting.

Men Australien gjorde inte så.

Kopierar belgiska fotbollsundret

De anställde Eric Abrams, en av arkitekterna bakom det belgiska fotbollsundret. Efter de nederländska åren var det honom Australien anställde för att gå framåt.

De behövde influenser utifrån. Och de behövde inspel inifrån.

Efter internetenkäter med 20 000 svarande, öppna relationer med supportrarna, seminarier och djupintervjuer med ledare och sponsorer hade förbundet tagit reda på vad Australien ville.

Sedan började de jobba.

För två månader sedan presenterades The Whole of Football Plan, en massiv tjugoårsplan på 112 sidor. Grunden var bred, målen uppskruvade:

Dubbla antalet involverade i ”fotbollsfamiljen”, till 15 miljoner.

Förbundskaptenerna har ansvar för alla landslag, inte bara seniorerna.

Skapa en tydlig australiensisk fotbollsidentitet.

Fyrdubbla antalet licensierade tränare.

Öka antalet talanger som får utbildning i världsklass från 24 (som idag) till 3000.

Damfotbollen ses som en vital del i varje del av systemet.

– Vi är övertygade om att fotbollens bästa tid ligger framför oss, mässade vd David Gallop.

De senaste arton månaderna har den nya identiteten implementerats i alla landslagen. Australien har kvalat in till U17-VM, blivit asiatiska mästare för herrar för både landslag och klubblag och gått till kvartsfinal i VM för damer.

Ex-gnagare bakom förändringen

I kväll möter de Japan, så jag tar kontakt med en gammal AIK-back för att höra om hur man förändrar en fotbollsmodell.

Vilket ansvar har förbundskaptenerna Ange Postecoglou och Alen Stajcic för ungdomslandslagen? I de flesta andra länder fokuserar a-tränarna bara på att vinna seniormatcher.

– Det är en svår fråga, för förbundskaptenens kontrakt baseras på resultaten med seniorlaget, men vi ville ha ett upplägg som påminner om hur det ser ut i klubbarna. Vi ville snabba på processen med att få landslag som var vertikalt integrerade när det gäller spelsättet, och tränare som är i samklang med ledningens fotbollsfilosofi. Att ha tränare som ville hjälpa ungdomslagen var viktigt för oss, och att ha australiska tränare som verkligen bryr sig om alla lag har fått en väldigt positivt effekt.

Vad har Eric Abrams bidragit med?

– Eric har varit ett fantastiskt tillskott. Vi ville ha en chef med stor erfarenhet av tränarutbildning och utveckling av pojkar och flickor. Erics erfarenhet under fjorton år med Belgiens förbund innebär att han har en enorm kunskap på de områdena. Han har redan haft stor inverkan på utbildningen i våra nio regioner.

Det kan framstå som lite trendkänsligt att anställa Abrams, Belgien har ju varit ledande på talangutveckling de senaste åren. Vad var det ni sökte i honom?

– Eric ledde deras akademiprojekt, ledarna för deras sju akademier med både pojk- och flickfotboll rapporterade till honom och var en viktig del i att få fram deras nuvarande spelargeneration. I Australien har vi inga professionella akademier, så vi har infört elitprogram i våra nio regioner, med tränare som rapporterar till förbundet, så det passade naturligt för Eric.

Delaktighet är en utmaning när man sjösätter en så bred vision. Vad gjorde ni för att få stöd för planen?

– Vi samtalade aktivt med alla, från förbund till klubbarna i Huyndai A League, från regionerna till supportrarna. Att alla fick chansen att bidra gjorde det möjligt att få stöd för en så långtgående plan.

Många förbund har kommit ut med stora projekt och visioner. De flesta har misslyckats. Vad gör er plan annorlunda?

– Jag tror att de stora parterna i vår fotboll sökte ett genuint ledarskap från förbundet, och genom att göra alla delaktiga och få dem att bidra tror jag vi har en god chans att lyckas.

Planen är bred och visionär. Vilka delar är mest brådskande?

– I min roll var det talangutvecklingen och tränarutbildningen. När våra landslag spelar den sorts fotboll de gör, och med de framgångar vi haft det senaste året så har det blivit enklare att få folk att se på lagen och tro att visionen är på rätt spår. Det har ökat antalet som börjar spela och följa fotboll.

Följer laget framför tv:n

I kväll sitter Luke Casserly framför tv:n och ser Australien försöka skrälla fram historia mot Japan. Om de vinner tar han planet över till Kanada, om de förlorar åker han hem och fortsätter arbetet med en av världens mest ambitiösa visioner.

Australien vände sig utåt för att hitta sig själva. Avsändaren var tydlig, målen klara, spelidén spikad. Om allt går som de vill kommer de att vara ett väldigt mycket bättre fotbollsland imorgon än idag.

Och om de misslyckas? Då har de i alla fall sett till att starta en diskussion kring de där stora frågorna.