Det är bara att konstatera: Zlatan var usel

Simon Bank: men Henke är ju aldrig ur form

Juventus mot Milan, det blev precis som det lät – rena rama drömfotbollen.

Eh, jo.

Jag menar alltså att jag slumrade till emellanåt.

Förra säsongen satt jag på Delle Alpi och såg Juventus och Milan spela 0–0 i en imponerande uppvisning i försvarsfotboll.

Den här gången stannade jag hemma, och det var lika bra det.

De spelade ju samma match om igen.

Serie A är redan avgjord, och matchen mellan ligans två bästa lag följde manus slaviskt. En första kvart med lite liv, smart fotboll från Milan som spelade tidiga, längre bollar. Med två utdragna lag såg de rödsvarta bäst ut; Pippo Inzaghi och Andrij Sjevtjenko är ett bättre par att ställa om på än Zlatan Ibrahimovic och David Trezeguet.

Vaggade matchen till sömns

Men det var inte anfallarnas match.

Inte Zlatans heller, för den delen.

Det var en kamp där världens bästa defensiva fyrkant – Emerson-Vieira-Cannavaro-Thuram – vaggade matchen till sömns. Så följsamt, säkert, dynamiskt, kompetent och, tja, ospännande. Med tio världsspelare på planen finns alltid möjligheten att något magiskt händer, Inzaghi fick en öppen chans på ett fint Kaká-instick och Milan hade ett 50–50-läge att få straff, men 0–0 var det och 0–0 blev det.

Inte ens när den tokige Gennaro Ringhio Gattuso helt korrekt visades ut visade Juve några större ambitioner framåt.

De behövde inte mer heller, men om Juve tänker gå hela vägen i Europaspelet måste de lyckas koppla på sitt kantspel.

Kanterna var förra säsongens enda sorgebarn och det har varit si och så med det de senaste matcherna i år också.

Men Juventus var nöjt och Zlatan var blek.

Henke i extrem form

I Pamplona var det, ur ett svenskt perspektiv, precis tvärtom.

Barcelona var blekt, men Henrik Larsson borde vara helnöjd.

Henke är ju aldrig ur form, men just nu är han extremt mycket i form.

Det var inte bara målet igår, även om det var en imponerande avslutning, han behövde bara ett par minuter på sig för att skapa ett par, tre kanonchanser mot ett spanskt topplag.

Det är lätt att förstå att Henke är populär. I veckan ställde katalanska Mundo Deportivo enkätfrågan till sina läsare om de tyckte att Barça skulle lägga energi på att övertala honom att stanna en säsong till.

Åttio procent tyckte att de borde det.

Ingen anledning till oro

Dagens svenska anfallarfrågor är alltså om det finns en chans att Larsson blir kvar på Camp Nou och om vi borde oroa oss för att Ibrahimovic bara fick 45 oinspirerade minuter på sig igår.

Nej, det finns det inte – och nej, det ska vi inte.I Henkes fall har han varit så tydlig när jag frågat honom att det inte finns något utrymme för tvekan. I Zlatans fall är det bara att konstatera att visst, han var usel, men det fanns inte heller så väldigt mycket till uppspel att arbeta med.

Om Zlatan vill försäkra sig mot att hamna på Capellos bänk så kan han alltid ta och titta på en dvd från Barcelonas match mot Chelsea och specialstudera Henrik Larssons inhopp. Det enkla spelet är oftast det bästa sättet att komma in i en match där man är på väg att bli kall.

I går lyckades Zlatan aldrig med det.

Han slumrade väl till, han också.

Simon Bank