Månsson: ”Vi riskerar att slarva bort en av våra finaste talanger”

Vakna Sverige.

Vakna Lagrell.

Vakna Hamrén.

Ni riskerar att slarva bort en av våra finaste talanger.

Visa Ivo Pekalski att ni verkligen tror på honom.

Låt oss se vad vi har.

Ivo Pekalski, född och uppväxt i Lund med polska föräldrar. 20 år gammal och en av våra mest lovande unga spelare. Kanske till och med den allra mest lovande – ja, i alla fall på mittfältet. När Malmö vann SM-guld i fjol var han inte den mest lysande stjärnan, men i mina ögon var han med sin självklara fotbollsintelligens den viktigaste spelaren av samtliga himmelsblå.

För den som inte minns så såg det ungefär så här:

När Ivo spelade vann Malmö.

När Ivo inte spelade vann de bara ibland.

Okej, vad har vi mer då?

Ett svensk landslag med ett uppenbart problemområde. Det behöver visserligen inte lösas här och nu och förmodligen inte heller före EM nästa sommar, men därefter kommer det att bli mer akut.

Anders Svensson är 35 men fortfarande oumbärlig som blågul dirigent. Och även om både Källström och Wernbloom har massor av kvaliteter har ingen av dem den där medfödda taktkänslan för när tempot ska skruvas upp eller skruvas ner.

Så – är Ivo svaret? Är Ivo Anders naturliga ersättare i fem år? I tio?

Det vet vi förstås inte, oavsett om han skulle välja bort Polen och stanna där han är. Framförallt oroar de där ständiga småskadorna – sådant riskerar alltid att bli till ett mönster. Men med tanke på hans unika egenskaper är sannolikheten för att han blir landslagsman definitivt större – det behöver man inte vara matematikprofessor för att förstå – än att han inte blir det.

I slutändan är det givetvis Ivo själv som bestämmer, men det jag kan irritera mig på är den svenska inställningen till det hela. Lars-Åke Lagrell hade inte full koll på hur reglerna egentligen funkade, landslagschefen Lasse Richt tyckte att det skulle sända ut konstiga signaler om Pekalski skulle tas ut redan nu, U 21-kaptenen Håkan Eriksson hade inte diskuterat Polen överhuvudtaget och Erik Hamrén menade att man riskerar att lura spelaren genom att plocka med honom för tidigt.

– Det skulle aldrig falla mig in att lura en spelare, så att han blir låst att spela för oss. Det måste komma från hjärtat, sa Hamrén.

Men om man inte ser det som att man lurar spelaren, utan att man snarare aktivt visar att ”vi tror på dig i långa loppet”, försökte jag.

– Som jag sa, jag tyckte att vi visade att vi tror på honom i januari (Pekalski togs ut till vinterturnén men tackade nej på grund av skada) och vi visar det också genom att han är med i U 21, svarade Hamrén som själv inte pratat med Ivo.

Självklart ska det sportsliga komma i första hand. Pekalski är inte en man för en svensk startuppställning just nu, men han är å andra sidan inte särskilt långt ifrån till exempel Rasmus Elm i en defensiv innermittfältsroll. Det är också värt att poängtera att truppen som presenterades i går innehåller 22 namn vilket betyder att en plats helt enkelt är tom.

Vi tror på dig – vi vill ha dig

U 21? Ja, där är förstås Ivo en viktig kugge. Men att låta honom stå över hemmamatchen mot Litauen – som inlett kvalet med att förlora hemmamatcher mot Slovenien och Malta (!) – känns som en behaglig risktagning med tanke på vilka insatser vi faktiskt spelar om.

Så... 20 minuter mot San Marino den 6 september, hade inte det varit en idé?

Inte för att lura eller låsa, utan för att öppna upp för det som komma skall.

Vi tror på dig. Vi vill ha dig.

Sådant kan betyda mer än vad man tror för en 20-åring som står inför sitt livs val.

Ibland, någon gång då och då, tror jag att man måste gå utanför det traditionella idrottsledarskapet och det här känns som ett såndant tillfälle.

Och när jag tänker efter så kan faktiskt Erik Hamrén allt om det där. Det är ju som han själv brukar säga om Zlatan och hans roll i landslaget.

– Självklart behandlar jag inte alla lika. Det är självklart att man behandlar personer olika beroende på olika förutsättningar.