Wennman: Green i målet var ett felval av Capello

Peter Wennman

Sportbladets krönikör på plats – mitt i det engelska drevet

RUSTENBURG. Nej, England förlorade inte, England fick ingen utvisad, England är inte ens utslaget på straffar än.

England ligger fortfarande kvar på en ö i Atlanten.

Men NÅGOT elände var ju tvunget att inträffa, eller hur?

helskärm

Eftersom England är ett land som vårdar sina traditioner kommer vi alltså att minnas Robert Greens målvaktstavla i 1–1-mötet med USA. Precis som vi minns Paul Robinsons, David James, Scott Carsons och David Seamans tabbar från senare år.

Lika bra att få det överstökat, det här med Green:

Det var ett löjeväckande, obegripligt, patetiskt försök till räddning när Clint Dempseys lösa långskott masade sig över mållinjen i snigelfart.

Från Fulham till West Ham med t-banan i rusningstid, kan man säga. Man kan till och med skämta och säga att Hammers-Rob säkrat ett green card i USA nu.

Men ska vi verkligen krossa Robert Green som målvakt efter detta? Ska vi, som tydligen Hasse Backe i tv därhemma, hävda att ”hans liv är över nu”?

Tycker jag är lite väl billigt.

Fem intressanta punkter

Det finns andra fakta runt den här bedrövliga målvaktsinsatsen som ter sig intressantare inför Englands fortsatta VM-äventyr.

1) I nio dar gick Englands tre målvakter David James, Joe Hart och Robert Green och väntade på besked om vem som skulle få stå i VM-premiären. Fabio Capello höll dem – och resten av laget – på halster ända fram till TVÅ TIMMAR innan matchen. Är det verkligen rätt väg att ingjuta förtroende och trygghet i en målvakt?

2) Capello påstod i går kväll, i ett möte med engelsk media, att David James är skadad. Det är lögn.

3) Enligt mina inside informations i pressbussen i natt hade flera engelska spelare, bland andra John Terry, före matchen uttryckt sin skepsis till valet av Green som målvakt. De ville ha James i första hand, Hart i andra.

4) Capello valde fel man på lagets viktigaste position, kort och gott.

5) När Green hade gjort sin jättetabbe sprang inte EN ENDA av Englands spelare fram och tröstade honom, som brukligt är. Inte en klapp på axeln, inte ett ”kom igen, det där var bara otur”, inte ett ”bit ihop nu, vi ska vinna ändå”...ingenting. Kapten Gerrard, Terry, Ledley King... allihop vände Robert Green ryggen.

– Tänk efter... när en helt förstörd Green gick av planen i halvtid stod bara två man där och väntade för att trösta honom. Det var David James och Joe Hart. Det säger en del om hur spänt läget var i målvaktsfrågan, hur utdömd han var av utespelarna och hur fel Capello hade, sa den välinformerade drevmedlemmen Eleganten i natt.

Det var inte det enda han sa, förresten:

Direkt efter slutsignalen hojtade han till mig på väg ner från pressläktaren:

– Bring back Sven! We are in the dark ages again!

Är det så illa? Har England stått stilla sen Svennis dar, eller till och med tagit ett steg tillbaka?

Nja, vi ska nog inte ha så bråttom med att påstå det. Det här var en öppningsmatch mot en lurig motståndare, ett möte som Team USA laddat för i sex månader, och jag har aldrig betraktat England som ett lag som kan gå igenom en VM-turnering med grandios, vacker fotboll. Ska Capellos gäng ta sig hyfsat långt måste de vinna fult, furiöst, fegt eller i bästa fall finurligt. Det är möjligt att laget hittar en sån metod.

Men orostecknen finns ju där. Fortfarande år 2010 står England med en rak 4–4–2 med Steven Gerrard och Frank Lampard i mitten. Det är helt otroligt. Det som inte fungerade under Svennis fungerar fortfarande inte. Och vi talar alltså om lagets kärna, om själva maskinrummet, om spelarna som måste förstå varandra för att generera kraft offensivt och skapa säkerhet bakåt.

De två mittgubbarna i USA, Ric Clark och Mike Bradley, är inte lika berömda i fotbollsvärlden som Gerrard-Lampard. Men de var bättre i sitt samarbete. Bradley var till och med matchens bäste spelare, enligt mig.

Ytterligare ett felbeslut av Capello

Det kunde ju inte ha börjat häftigare för Capello: USA:s försvar gick upp för högt på ett inkast av Lampard, det blev ett hål bakåt, bollen gick till Emile Heskey som spelade fram Gerrard till 1–0 efter bara fyra minuter. Capello skrek rakt ut av glädje när hans nye lagkapten gav England (och honom själv) en drömstart i VM.

26 minuter senare:

Var det Percy Nilegård som gick och slog med en brandsläckare i hotellkorridoren i ”Torsk på Tallin”? Nej, det var samme Capello som med utskjuten haka och svarta ögon hade fått nog av James Milner. Ytterligare ett felbeslut från start, alltså.

Milner höll inte, blev en säkerhetsrisk på vänsterkanten och drog dessutom på sig ett gult. Så han blev utbytt, förnedrande, efter en halvtimme. In kom Shaun Wright-Phillips, men ingen Joe Cole.

Borde inte Capello valt rätt från start där också? Var det inte Capello som stod för de allra största tavlorna i går?