Kamikazetipset: Så slutar Damallsvenskan 2020
Stina Blackstenius märkliga flytt svepte bort de sista tvivlen om vilka som är favoriter till SM-guldet.
Men det enda som är enklare att tippa än vilka som vinner damallsvenskan 2020 är något helt annat.
Det är vilka som blir åtta.
12. Uppsala
Allt med Uppsalas satsning verkar sympatiskt. Men de gick upp ett år för tidigt. Fullträffen i Elitettan berodde mycket på att startelvan höll sig skadefri och glimrade till i precis rätt lägen.
Mot hårdare fysiskt motstånd kommer fler sträckningar och stukade fötter. Försvaret är klokare och mer cyniska, så en ensam målmaskin som Cassandra Korhonen kan tydligare plockas bort från matchen.
Nej, i nuläget ser jag inte hur en betryggande tiondeplats ska bärgas.
11. Växjö
Växjö gör på alla vis en sundare satsning i år än i fjol. Tajtare trupp, färre stjärnor, tydligare spelidé, offensivare vilja.
Kruxet är att det är ganska bra med stjärnor. Det är ofta klokt att backa hem när man har sämre spelare.
Här luktar det kraschlandning och ny sats i Elitettan.
10. Umeå
En mexikansk landslagsspelare som kan vikariera på innemitten. Hur många kan skryta om något sådant?
När Umeå återvänder efter stjärnsmällen 2016 är det med en grupp som vill trängas ihop i mitten och anfalla med ett slags 2–5–1–2.
Lisa Dahlkvist jagar gammal OS-form, mexikanska Bri Campos är trygg, men roligast att se är nog Sarah Mellouk, 21-åringen vars karriär redan har innehållit mer än många 31-åringars. Mellouk har nummer tio och förväntas dirigera spelet i offensiven.
Jag tvekar på att Sarahs gäng skräller mot några av de bästa lagen, men de ser nog intressanta ut för att likt Indiana Jones glida undan hoten och rädda livhanken.
9. Djurgården
Ett tag i fjol verkade det bli tre Stockholmslag i Damallsvenskan. Det blev ett, som åderlåtits på en handfull bekanta namn som Jalkerud, Folkesson, Ekroth, Chukwudi och Helin. Därtill skadade sig nyförvärvet Maria Hovmark efter sju minuter av sin första match.
Det borgar inte för någon toppbatalj, direkt. Inte för mitten heller.
Nej, Djurgården är ett lag för bottenstriden, det är uppenbart. Får jag gissa är de ändå bäst i jumbokvartetten och årets satsning på fys gör att de på rent tempo klarar kontraktet med fem-sex poängs marginal.
8. Kif Örebro
Det lag jag först placerade ut. Hamnar de inte här kommer jag falla fritt, betvivla också de mest givna sanningar. Är gräs grönt? Är stolpar vita? Finns Moa Öhman på riktigt eller är hon ett hologram?
Det finns en bottenkvartett som Kif Örebro är för bra för att blanda sig i. Det finns ett par mittenlag som de är för dåliga för att hota.
Till i år är halva laget utbytt, en intressant amerikanska har tillkommit och laget ska försöka bli bättre på att lirka upp hemåtbackade försvar, men en synsvag sköldpadda kan skönja hur det kommer att gå.
Åtta, säger jag. Åtta, säger sköldpaddan.
7. Linköping
Kosse drog och Nilla kom. Det var en jäkla sommar för Linköping i fjol. Balansen försköts och laget pendlade för mycket i insatserna. Värst var kontringarna: de borde ha varit i toppklass med tanke på offensivkraften men såg virriga och trubbiga ut.
Nu är det tänkt att farten ska vridas upp i anfallen och det tror jag först när jag ser det.
Jo, Frida Maanum är lite utav en favoritspelare, men av vad jag sett hittills ser jag inte 2020 som året då östgötskorna återvänder till kampen om guldet.
Jag hade dem som sexa fram till alldeles nyss. Kanske att de aspirerande på en fjärde-femteplats om den tunna truppen skulle ha hållit sig hel.
Men sedan lämnade Stina Blackstenius till Göteborg och nu känns de alltmer som de sämsta av de sju bästa.
6. Kristianstad
Glöm det gnetiga KDFF som du såg för några år sedan. Numera är det frejdigt och målglatt. Till i år har den fruktade och mytomspunna coachen Beta Gunnarsdottir strukturerat upp försvarsspelet och försökt få med sig mer folk upp i anfallen.
Rapporterna jag fått säger att finska Jutta Rantala är en himla fin spelare som trivs lika bra på kanten som längst fram.
Sammantaget låter det inte dumt. Det kan bli allt mellan sjunde och andra plats, men jag måste välja ett av spåren och fruktar att den svagare backlinjen (Sif Atladottir är gravid) kommer kosta ett par mål på slutet av matcherna och ge en blygsam placering.
5. Vittsjö
Inget har blivit sämre för fjolårets succébonnläppar. Jag tvekar bara på om blixten kan slå ner på nytt.
Sett till resurser, sett till ekonomi och till de 1800 invånarna, så kan nog inte Vittsjö bli bättre än trea som i fjol. Normalläget är ett par hack längre ner.
Michelle de Jongh spelar till höger och vandrar inåt mitten i anfallen. Almkvist och Markstedt är samkörda framåt och backlinjen är bibehållen. Själva vill Vittsjö förbättra sitt boxspel, alltså höja antalet mål per skapad chans. Det är ungefär lika lätt som att jag med viljekraft ska förbättra min frisyr.
Mjo. Viss framgång går att hoppas på, bara inte en lika ren träff som i fjol. Femma? Det låter okej.
4. Piteå
Seriens rövargäng. Skulle kunna vinna boll av Nacka Skoglund-statyn. Problemet i fjol var snarast att de vann boll för tidigt och inte fick kontra eftersom motståndet inte hann upp i plan.
Nu har förfjolsmästarna tappat floder av rutin och ersatt med bäckar av talang. Att döma av försäsongen har det funkat: båda nykomlingarna har krossats med 4–0 och Julia Karlernäs har visat 2018-form.
Hade de en spjutspets på topp, en som snittar över ett halvt mål per match, vore de en guldkandidat. Det har de inte. Därför nöjer jag mig med att de blir en fruktad fyra som inte förlorar mer än två-tre matcher på hela året.
3. Eskilstuna
En chansning, men det är väl därför man gör de här tipsen och gömmer sig bakom prefixet kamikaze? Ingen kamikazepilot har väl kännetecknats av en stillsamt resonerande klarsyn?
Eskilstuna var damallsvenskans näst bästa lag efter VM i fjol. De spelar med dubbla nummer tio, varav den förtjusande Loreta Kullashi är en. På topp hugger Felicia Rogic på det mesta.
Trots en halvdan försäsong tror jag att allt klaffar för Magnus Karlssons trupp i år. Ett tag leder de serien men de slutar trea, på samma poäng som Rosengård. Överens?
2. Rosengård
En månad före den tänkta premiären hoppar klubbchefen av. Tränaren Jonas Eidevall kritiserar sin ledning för att inte ha prioriterat inköp av en mittback till. Det kunde ha sett bättre ut för de regerande mästarna.
Vad händer om en ur backtrion Björn-Levenstad–Vigursdottir går sönder? Kan Seger göra som Anders Svensson och på sluttampen av karriären kliva ner från mitten till backlinjen för att dirigera därifrån?
Det är lätt att visualisera en ny bullseye för Sveriges starkaste startelva. Men det är allt för mycket som kan spricka längs vägen, särskilt när Champions League börjar. Så vis av erfarenhet tror jag att det spricker någonstans mitt i lunken, att de är närmare att missa topp två än att hota de klara seriesegrarna.
1. Kopparbergs/Göteborg
Jennifer Falk därbak. Berglund, Curmark och Kullberg framför. De finska långdistansarna Koivisto och Kuikka flödar längs kanterna som om en fotbollsplan vore tjugo meter lång.
Så långt är det sjukt starkt. Och då är ändå det bästa kvar.
På innermitten kan Vilde Böe Risa, Julia Zigiotti Olme och Elin Rubensson proppa igen. Eller Julia Roddar och Filippa Angeldahl. På topp räcker det att Pauline Hammarlund och Rebecka Blomqvist blänger på bollen för att den ska gå i mål. Och nu förstärker de alltså med Stina Blackstenius, efter en infekterad strid med Linköping, vilket vaccinerar dem från förlusten som det skulle innebära om Blomqvist värvas till en storklubb i sommar.
Göteborg har möjligen sitt starkaste lag någonsin. Som det verkar på förhand handlar det inte om huruvida de ska vinna, utan om hur stor marginalen ska bli.
Eller för min del: vem i hela friden ska vi välja att guldmåla i höst? Får man klämma ihop sju spelare i en studio?