Bank: Berg har varit en av de stora symbolspelarna
Marcus Berg har spelat sin sista landskamp, gjort sitt sista landslagsmål, delat ut sin sista landslagsarmbåge.
Det är en symbol som hänger av sig tröjan.
Han förtjänade aldrig att bli den symbol många ville göra honom till.
Landslaget om näthatet: ”Det är totalt oacceptabelt”Det är ju talande, på något vis, att det inte ens blev dagens största nyhet från Kamratgården.
Marcus Berg meddelade liksom i förbigående det alla förväntade sig, att det är över nu. 90 A-landskamper, 24 mål, en av vår fotbollshistorias längsta och matigaste anfallskarriärer. Tack och hej. Och så sipprade uppgifter ut om att dundertalangen Alhassan Yusuf ska skriva på för Antwerpen för en spottstyver, och eftersom framtiden alltid är intressantare än historien så var det väl det som skulle diskuteras.
Med Marcus Berg är det som med orten han kommer ifrån, det var ett tag sedan framtiden var intressantast.
Torsby är vad man kallar avfolkningsbygd, nuet är en åldrande befolkning, prognoserna pekar på en alarmerande minskning de kommande åren. Ingen annanstans i Värmland pekar siffrorna lika brant neråt.
En av symbolspelarna
Det var där Berg lärde sig spela fotboll, där han växte från tanig tonåring till talang och elitspelare. Är man en hantverkargrabb från Torsby får man kanske inte lära sig allt om den stora världen, men man lär sig att slita.
Mitt förmodligen starkaste landslagsminne av honom kommer inte från någon av de där 90 seniorlandskamperna, utan ifrån en stekhet junidag i Göteborg 2009. Sveriges U21-landslag tog sig till semifinal i hemma-EM, Marcus Berg slog målrekord i skytteligan (sju mål på fyra matcher). I semifinalen mot England var han omnipotent i 120 minuter, först som spets, sedan – när Ola Toivonen tagit slut – som en reinkarnerad Henrik Larsson ett snäpp längre ner i planen. Det räckte till en magisk upphämtning, och en bitter strafförlust, men det var en så fin bild av de där två värmlannspôjkera: när Ola gick in i väggen sprang Marcus rakt igenom den.
En landslagskarriär definieras av somrarna, och Marcus Berg har varit en av de stora symbolspelarna under två av Sveriges största somrar på 2000-talet. U21-bronset på hemmaplan, kvartsfinalplatsen i VM 2018.
Han sprang, han slet, han armbågades, han gjorde mål.
De sista åren räckte ju inte det.
Hantverksmässigt slit
Som alla andra följde han dramaturgin för lojala lagspelare som fyllt 30. Det unga skulle in, det gamla MÅSTE ut. Till slut blev det en sanning att han tamigfan aldrig gjort några mål, att han var den ende i Sverige som kunde stå inne i ett mål och skjuta över.
Så pass. Han har vunnit skytteligan i allsvenskan, slutat femma och trea i skytteligan i Eredivisie (med lilla Groningen), tvåa, fyra och tvåa i grekiska skytteligan med Panathinaikos. Han krossade förstås hem skytteligan i Förenade Arabemiraten, och var Krasnodars bäste målskytt i ryska ligan. Tio spelare har gjort fler landslagsmål för Sverige, genom alla tider.
Det finns, så att säga, mer träffande symboler för målsumpande.
Mot slutet spelade han inte trots att han inte gjorde mål, utan tack vare att han upplevdes som nyttig utan att göra det. Be mig teckna en typbild av hans sista år i landslaget så handlar de mer om en spelare som packar in i en motståndarback, tar emot ett långt uppspel, och vinner en frispark. Det är inget Pepsi eller Gillette betalar sponsormiljoner för, inget som gör någon immun mot kritik – men det fanns ofta ett pragmatiskt värde i allt det där hantverksmässiga slitet. Kanske var det, trots allt, inte enbart en slump att Alexander Isaks bästa insats i EM kom när han spelade bredvid den där gnuggande grovarbetaren.
Och nu är det över
Berg fick skit ändå.
Han tog emot det med ett beundransvärt jämnmod, oavsett om det rörde sig om rimlig kritik eller ren idioti.
Och nu är det över.
Zlatan Ibrahimovic och Henrik Larsson är de enda svenska anfallare som gjort fler landskamper än Marcus Berg. Han hade aldrig deras talang eller kvalité, men han slet för Sverige, var med och gav oss två sagolika somrar.
90 landskamper, 24 mål, 13 långa landslagsår. Tack så möe, Marcus.