Hoppa till innehållSportbladet

Allhelgonadagen (ingen namnsdag)

Det blåsvarta pusslet börjar hamna på plats – bit för bit

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-01-13

TURIN

Det kunde gått åt helvete.

I dag är Zlatan i Turin igen, han ska vinna och slå rekord och det är lätt att glömma just det:

Hur nära det var.

Tillbaka i Turin; solen skiner, det är vintervarmt och vackert.

Man kan dricka den där fantastiska, hemliga bicerin-brygden på Piazza della Consolata, se Spezia–Piacenza på tv och äta stekar breda som elefantarslen på Urbani. Turin är dessutom desserternas huvudstad i Italien, en stad där man måste hålla andan för att inte få hål i tänderna.

Zlatan Ibrahimovic bor inte här längre.

I går kväll kom han hit med Inter för att vinna sin tolfte raka match i ett punkterat mästerskap. Inter har egentligen haft en rätt jobbig säsong, med skador på Dacourt och Crespo och Cambiasso – men eftersom konkurrenterna diskat sig själva så märks det inte.

Roligt att se den taktiska krocken

Jag ser fram emot att se Alessandro Rossina, Torinos fenomenale playmaker som varit en av Serie A:s bästa spelare i år, och det ska bli roligt att se den taktiska krocken mellan två så rasande olika tränare som Roberto Mancini och Alberto Zaccheroni.

Det är inte säkert att Inter kommer att styra farten från början.

Däremot kommer de att vinna.

De har för mycket muskler på mittfältet för att låta bli, och en nyvaken Adriano och en urstark Ibrahimovic kommer att bli för mycket för Toro.

Så ser Zlatans fotbollsliv ut just nu. Han spelar i ett harmoniskt lag (så harmoniskt att spelarna demonstrerar mot planerna på att värva bråkstaken Cassano), med en harmonisk tränare och en harmonisk klubbledning. När jag var i Rom och såg Lazio–Inter reagerade jag på hur publiken stöttade den ångestfyllde Adriano.

Den sortens tålamod har man bara råd med när man mår väldigt bra.

Massimo Morattis blåsvarta pussel börjar äntligen hamna på plats, bit för bit.

Inter mår bra. Zlatan mår bra.

Och mest är det väl ett bevis på hur försvinnande små detaljer det är som avgör hur ett fotbollsliv kommer att se ut. I somras var Zlatan Ibrahimovic i princip överens med Milan om ett fyraårskontrakt. Juve-vännen Pavel Nedved har berättat om hur Zlatan sa att han skulle skriva på, men sedan plötsligt skickade ett sms med ett kort meddelande:

”Jag ska till Inter”.

Paolo Berlusconi, Silvios brorsa, har sagt att Inter snodde Ibrahimovic framför näsan på dem (”han var vår!”) med ett sent, stort bud. Så här kan vi stå, med vårt storsvenska raljerande om pizzabagaren Mino Raiola – han har ändå lyckats lotsa Sveriges största stjärna till två perfekt tajmade övergångar. Från den perfekta plantskolan Ajax till den perfekta italienska skolan Juventus till ett Inter i en perfekt period. Transfern till Juve var Sveriges största genom tiderna, den till Inter var sommarens största i hela Serie A.

Hur hade Zlatans fotbollsliv sett ut just nu om inte Massimo Moratti varit förälskad i honom och köpt honom till Inter?

Hade Zlatan kunnat lyfta Milan?

Jag tror inte det.

Jag tror att han hade dragits ner i det vacklande, tvivlande träsk som Milan är i år?

För ett år sedan var jag här, i Turin, och såg just en sådan Zlatan. Juventus mötte Lecce, och svensken var mitt i en annan svit då, karriärens längsta måltorka.

2002 spelade han tio raka matcher i Ajax utan att göra mål, för ett år sedan tangerade han det i Juve. Fansen visslade ut honom, och när han äntligen gjorde mål såg han mer förbannad än lycklig ut.

I kväll är han tillbaka i Turin igen, och han kommer med huvudet högt.

Tack vare Moskvatrafiken

Vändningen kom tack vare hans teknik och ambition, tack vare en känslig tränare, tack vare Massimo Moratti – och tack vare trafiken i centrala Moskva.

Minns ni?

I slutet av oktober darrade Inter på typiskt Inter-vis. De var halvvägs ur Champions League, Zlatan hade spelat fem raka matcher utan att göra mål och folk började tvivla på honom.

Då åkte Inter till Moskva för en ödesmatch mot Spartak, vars spelarbuss fastnade i en trafikstockning. Spartak fick ta tunnelbanan till arenan och var illa förberedda, efter 30 sekunder spelade Zlatan fram Julio Cruz till 1–0.

Om övergången i somras vände Zlatan Ibrahimovics karriär så var det matchen i Moskva som vände hans säsong.

I kväll ska han slå ett historiskt rekord på Stadio Olimpico i Turin.

Det är väl sådant som brukar kallas spelvändning, antar jag.

18 raka utan förlust

Följ ämnen i artikeln