En massiv upplevelse

Anrell: Förbjuda vuvuzelan? Ni har fel – ni har inte varit på plats och njutit

JOHANNESBURG. Det har pratats en del skit om de där vuvuzelorna.

Jag säger: har man bara Apotekets bomull med sig och proppar öronen fulla så är det här en ren musikupplevelse.

Så här härligt lomhörd har jag inte varit sen jag såg Led Zeppelin på Scandinavium fjärde mars 1973.

Det började 05.45 på morgonen.

Den första vuvuzelan började tuta utanför mitt hotellfönster, som för övrigt ligger bara 100 meter från Sydafrikas spelarhotell.

05.45. Då startade förfesten. Jag undrar verkligen hur en människa är funtad som vill spela trumpet kvart i sex på morgonen. Dessvärre är han inte ensam. Snart finns det en hel armé trumpetare på gatan.

05.45 på natten – ett dygn senare – pågår festen fortfarande. Då hjälper inte Apotekets bomull längre. Då behövs tyngre saker. Ni som såg matchen och vuvuzela-konserten på tv undrar kanske hur det låter i verkligheten när 84 490 människor tutar så högt de kan i sina vuvuzelor.

Jag kan säga så här: det låter.

Tsunamistyrka

Det låter som en något speedad mix av en boostrad bisvärm, ett F1-lopp inne i huvudet, en dagisutflykt och en death metal-kongress. Allt det där samlat i en koncentrerad ljudvåg av tsunamistyrka.

90 minuter under en match är en massiv upplevelse.

24 timmar före och efter matchen är en något mindre upplyftande upplevelse. Men som supporterkultur gillar jag det ändå.

Mina svenska vänner säger att det borde förbjudas och hänvisar till att alla avarter av supporterkultur förbjuds förr eller senare. Huliganismen var en europeisk specialitet – den förbjöds. Vuvuzelor är en sydafrikansk liten exklusivitet – förbjud den också, det är ju rena vandalismen, säger de.

Jag säger: ni har fel. Ni har inte varit på plats och njutit. Jag säger: lite vuvuzelor skulle pigga upp en match som Gefle–Trelleborg betydligt.

Gårdagens show började med en invigning som var en ganska torftig historia. Skulle ett fotbolls-VM tävla med ett OS om stilpoäng i invigning skulle OS vinna med 127–0.

Ett unikt ledarskap

Men jag tycker Fifa gör rätt. Ingenting kan konkurrera med OS vad gäller invigningar. Bland annat handlar det ju om budget. En OS-invigning går lös på några hundra miljoner – och tiotusentals frivilliga.

Så där ligger VM i lä. Lika bra att ge upp.

Dessutom kom inte Nelson Mandela i går eftersom hans 13-åriga barnbarnsbarn körts hem från öppningskonserten i Soweto i torsdags av en berusad chaufför och dött mot en bergvägg. Det var naturligtvis tråkigt på många sätt. Världens största nu levande ledare Nelson Mandela han skänkt den här öppningen all den pondus och karisma som var möjlig.

Hans invigning av VM skulle ju blivit kulmen och slutpunkten för ett unikt ledarskap och ett stycke 1900-talshistoria. Men så blev det alltså inte.

Blatter tog vid

Mest handlade spekulationerna i media här nere om ifall Winnie Mandela varit med i bilen. Det hade hon inte. Men Nelson stannade hemma från invigningen och sörjde. Även en 92-årig landsfader har nog rätt till en smula privata känslor. Sepp Blatter höll tal i stället. Han sa att det här var ”A drrrim kåmm sru”.

Under invigningen tystnade vuvuzelorna när folk sjöng eller höll tal. Men folk var så sugna på att tuta så att så fort det blev lite paus började de låta igen på nånstans runt 140 decibels nivå.

Det var en vacker syn att se de sydafrikanska spelarna dansa in genom spelar­ingången till uppvärmningen. Sen dansade de nästan samma dans igen när de värmde upp. Samma dans som Shakira försöker sig på i VM-låten. Spelarna var bättre än Shakira. Även om de saknade Shakiras höfter.

Efter 10 minuter, när hemmalaget blivit totalt utspelade, började publiken göra vågor med vuvuzelaljud. Snyggt. Plötsligt började faktiskt hemmalaget spela riktig fotboll.

Stel som en vuvuzela

Utanför arenan festades det med hjälp av konstgjorda substanser. Min lokala leverantör sålde provrör med Amarula Cream i sitt eget stånd. Affärerna gick bra. Och det behövs kanske.

Det är kallt här nere i vinterns Sydafrika.

Det var kavajväder när jag började resan mot stadion. Under matchen hade det sjunkit till tolv grader.

När resan hemåt skulle ske hade det sjunkit till sju grader.

Mina fingrar är stela som vuvuzelor när jag skriver det här.