Månsson: Årets bästa insats, AIK

Ibland glömmer man att det finns kvalité i laget

Tre poäng, förbi två streck och en dansande Alex Miller. Okej, det sista var kanske inte riktigt sant men i övrigt föll det mesta på plats för AIK. Idag såg man ut som ett riktigt välmående fotbollslag.

Före matchen talade inte oddsen för AIK, om man säger så.

Tre raka förluster. 2-7 i målskillnad. Formlaget Häcken på bortaplan. Och så tre avstängda stjärnor - jag räknar in Walid Atta här - på det.

Hade någon bett mig att tippa hade jag sagt 2-0, 3-1 eller något i den stilen.

Så fel jag fick.

Hjärna och hjärta

En dryg kvart in i andra halvlek hittade Kenny Paveys svepande inlägg Viktor Lundbergs panna och det räckte för AIK skulle ta sin blott andra bortaseger för säsongen.

Hastigt och lustigt är nästjumbon elva och då tror jag ändå inte att tabellklättningen är det allra viktigaste.

Det som betyder allra mest borde vara sättet AIK tog segern på - de tre poängen var lika välförtjänta som logiska. Med hjärna och framförallt hjärta gjorde det utdömda och hånade laget årets kanske allra bästa insats, sett till helhet och förutsättningar.

Tungt och gediget AIK

Det var press och understöd, det var arbete i 90 minuter, det var koordinerade lagdelar, det var raka ryggar och fokuserade blickar och det var till och med lite finesser här och där.

De enda AIK-matcherna i år som jag på rak arm kan komma på som kan vara med och konkurrera är Kalmar borta (3-0) och Malmö hemma (2-0) men jag tycker nästan att dagens insats känns tyngre och mer gedigen.

Nej, det här var en ordentlig väckarklocka och då menar jag inte bara för AIK:s konkurrenter kring strecket. Ibland glömmer man ju nästan bort att det finns kvalité i det här laget.