”Jag är genuint orolig för 21-åringens fotbollsframtid”

Oskar Månsson om stjärnans senaste bakslag

helskärm

Ett svenskt anfall haltar, men en svensk anfallare haltar mer.

När landslaget har så få alternativ att det inte går att ersätta Tobias Hysén har vårt stora framtidshopp sprungit in i en ny motgång.

Det finns anledning att vara dubbelt orolig.

”Det beror på att det är för få forwardsalternativ just nu tycker jag. Min bedömning är att ingen riktigt är aktuell just nu”.

Citatet är Erik Hamréns.

När förbundskaptenen fick återbud från Tobias Hysén valde han att inte kalla in någon ersättare överhuvudtaget. Anfallarna i landet är helt enkelt får dåliga, bortsett från Tobbe, Zlatan, Toivonen och Elmander.

Av olika anledningar så dög varken Rosenberg, Avdic, Ranégie, Fejzullahu eller Gerndt för att fylla ut landslagstruppen när Blåvitt-anfallaren tackade nej till matcherna mot Makedonien i kväll och Österrike på fredag. Ingen annan heller för den delen, inte ens Kristian Haynes.

Hur kunde det bli så här? Vägen för Det Stora Framtidshoppet var ju utstakad.

För precis två år sedan träffade jag John Guidetti på Stockholms stadion för att göra en intervju, och John sken ikapp med solen.

Det haglade oneliners om månlandningen, Kalle­ Anka, Shakira, Big Tasty (fråga inte...) och EM nästa sommar. Trots att Guidetti inte hade spelat en enda minut i Premier League så tyckte han att det var fullt realistiskt att han och Zlatan skulle spela på topp i premiären om ett år.

Det hade han faktiskt rätt i, även om det inte blev så.

Guidetti gjorde 20 mål på 23 liga­matcher för Feyenoord under säsongen där han skulle testas på riktigt.

”Vår tronföljare är född”

Killen som snackade så snabbt och mycket levererade i samma takt på planen och när hysterin var som störst täckte John Guidettis ansikte en hel fasad på Stureplan.

Avsändaren var ett skoföretag, reklamtexten löd ”Vår tronföljare är född”.

Hade det inte varit för en illa stekt kyckling så hade anfallaren sprungit rakt in i EM-elvan och det är inte utan att man funderar på vad som ­hade hänt då, både för Sverige i turneringen och under klubblagssäsongen som följde.

Haltade förbi utan att säga mycket

När jag försökte få till en pratstund i lördags på Grimsta IP (John var där för att kolla in sina gamla­ BP-lagkompisar) var det inte lika muntert.

John var på glatt humör när han pratade med sina­ vänner och bekanta, men haltade förbi mig utan att säga särskilt många ord.

Inte heller pappa Mike, som ofta uttalar sig om och för John, vill säga ett pip om skadeläget.

Om knäskadan hänger ihop med den tidigare nervskadan har jag ingen aning om, men jag har länge haft en känsla av att läget har varit betydligt allvarligare än vad som kommunicerats ut under året som har gått.

Redan i september i fjol var den riktiga comebacken nära, sades det, och historien har upp­repats sedan dess.

Rehabilitering, nära comeback, reservlagsmatch, reservlagsmål, bakslag.

Rehabilitering, nära comeback, reservlagsmatch, reservlagsmål, bakslag.

Rehabilitering...

Försvårar transferarbetet

Nu har vi en ny skada som dels håller Guidetti borta från träning, men som också försvårar transferarbetet i sommar: ingen köper eller lånar en skadad spelare, oavsett hur bra han eller hon är.

Och säsongen som kommer är viktig.

Senaste a-lagsmatchen spelade Guidetti i april 2012, värdefull tid har gått förlorad under en period där utvecklingen ofta går som snabbast. Och för att utvecklas behöver man träning, speltid, kontinuitet – låt oss hoppas att 2013/14-säsongen ser ut på ett helt annat sätt än den som föregick.

Hur det kommer att gå vågar jag inte spekulera i, jag nöjer mig med att vara genuint orolig för 21-åringens fotbollsframtid.

Om någon ska klara det så är det John Guidetti, men det kommer inte bli lätt att komma tillbaka till toppen.