Rydén: Caroline Seger är den största vi har haft
Tillsammans med Emma Berglund höjer hon pokalen mot den mörka novemberhimlen.
Tillsammans skriver de historia, tillsammans sätter de punkt.
För nu är det över.
"Det är svårt att ta in"Hon är sammanbiten när hon kliver ut på ett grått och novemberkyligt Stockholm Stadion. Planen där hon har firat triumfer förr. Men den här gången är speciell, det är den sista.
På läktaren sitter släkt och vänner, gamla tränare, sjukgymnaster och en landslagschef som funnits där sen de första stapplande stegen i Blågult för nästan två decennier sen. Rosengårdsklacken har åkt med från Malmö, landslagsklacken Soft Hooligans är här och den gula flaggan vajar längst ner.
Tack för allt, Seger.
De orden räcker knappt för det är så många som har henne att tacka för så mycket. En hel generation som förhoppningsvis slipper stå på barrikaderna.
Caroline Seger är så mycket mer än en dirigent på mittfältet, så mycket mer än en fotbollsspelare.
Hon är ledaren som alltid har ställt höga krav på sin omgivning och ännu högre på sig själv. Hon är perfektionisten som hela tiden vill bli bättre. Hon är personen som alltid har stått rakryggad och haft svar på tal, som alltid har tagit kampen. Hur mycket det än har blåst, ibland till och med stormat.
Visst har hon suckat ibland när hon märker att frågorna inte kommer handla om fotboll, men hon har aldrig duckat. Seger har alltid haft svar på tal och det är inte sällan som hon fyrat iväg en giftpil mot Fifa, Uefa eller Svenska fotbollsförbundet med ett lurigt leende.
Är en gåta än i dag
För är det något man vet när det gäller Caroline Seger så är det att det alltid finns en mening med det hon gör.
Som när hon inför den sista matchen la upp ett klipp på sociala medier där konkurrenterna tippade serien på upptaktsträffen. Hammarby nämndes, men Häcken var storfavoriter. Ingen sa mesta mästarinnorna Rosengård, de var uträknade.
Det var Caroline Seger också.
För det var upplagt för det perfekta slutet redan för tre år sen i Yokohama, men straffen gick över. Allt blev ett mörker. Hon frågade sig hur hon någonsin skulle bli glad igen.
Sommaren efter ledde kaptenen Sverige under EM i England, men så kom nästa smäll. Hälen gick sönder och hon tvingades till operation. Sen började vaden krångla. Vägen tillbaka blev längre än vad hon trodde och tårarna rann längs hennes kinder när hon satt på den svenska VM-basen i Wellington bara dagar inför premiären.
Hennes sista VM blev inte som hon hade tänkt sig, inte den sista landskampen heller. Det blev 240 landskamper. Det borde blivit 241.
Det är än i dag en gåta att hon inte fick några minuter i den där matchen på La Rosaleda mot Spanien.
Men hon hade ju ett år kvar. Ett år till med Rosengård. Och att Caroline Seger inte bara orkat ta sig tillbaka efter de senaste årens skadehelvete utan också gjort en av sina bästa säsonger är imponerande. Hon har varit högst delaktig i att Rosengård gått från sin sämsta säsong någonsin till sin bästa.
Ord eller siffror räcker inte
Rekord efter rekord har slagits och mitt i allt står hon: tjejen från Gantofta.
Den största vi haft.
Varken ord eller siffror räcker för att beskriva hennes gärning. Hon som för 35 år sen sprang hem till mamma och sa att hon ska spela i landslaget är nu den som har spelat flest landskamper för Sverige, hon är den som har spelat flest landskamper i Europa. Seger har vunnit diamantbollen två gånger om, Champions League en. Det har blivit dubbla OS-silver och trippla VM-brons. SM-gulden kan hon stapla på hög. Det är det sjunde som firas när hon lyfter pokalen här på Stockholm Stadion. Det är det sista.
Tomrummet kommer tala för sig.
För nu är det över.
Det blev en sista Seger.
