Fem punkter: Hammarby-Malmö FF
Uppdaterad 18.32 | Publicerad 17.30
Per Bohmans fem punkter från Hammarby-Malmö FF.
1. Kittlande? Jo, men...
Hammarby rustade med det absolut starkaste laget de kan ställa upp. Malmö FF gjorde, typ, tvärtom. Dels slickade de såren efter urladdningen i guldmatchen, dels vankades Besiktas om några dagar. Följden: en märklig startelva vi kan dela upp i fyra olika segment.
En ensam duo som varit ordinarie under majoriteten av året: Erik Botheim och Gabriel Busanello. Unga namn som blivit bärande spelare under säsongen: Hugo Bolin och Colin Rösler. Starka truppspelare vars prestationer svajat upp och ner: Taha Ali, Otto Rosengren och Ricardo Friedrich. Samt egna produkter som slagit igenom (Nils Zätterström) eller väntar på ett genombrott (Elison Makolli, Adrian Skogmar och Zakaria Loukili).
Kittlande men också extremt svårbedömt.
2. Ordning trumfade kaos
Henrik Rydström kastade ut sin elva på det djupa och hoppades att de skulle hålla huvudet ovanför vattenytan. Men det räckte inte med Hugo Bolin och någon till som flytkudde. Malmö var ungdomligt ivriga och ofta individuellt skickliga. Problemet för de löst organiserade gästerna var att de ställdes mot ett ytterst samspelt lag, där alla visste precis vad de ska göra. Ordning, hög press och ett konsekvent agerande trumfade en (ljus)blåögd förhoppning om ett slags kreativt kaos. Bortalaget sjönk längre och längre ner.
3. Bajen dominerade, men matchen irriterade mig
Bajens vidunderliga vänsterkant, dit Nahir Besara gärna kom ut för att leka med Shaquille Pinas och Bazoumana Touré, satte klorna i stackars Edison Makolli. Högerbacken gjorde sitt bästa men situationen var honom övermäktig. Det tidiga 1-0 var logiskt. En opressad (tack vare ett regelbrott, ska sägas) Pinas skruvade in ett inlägg och där inne regerade den för dagen gigantiske Jusef Erabi, inte Zätterström eller Rösler.
Just före paus forcerade Nahir Besara in sitt tionde mål för säsongen efter att Bajen via ytterligare en bollvinst och ett mönsteranfall utnyttjat de stora luckorna i Malmös defensiv. Hammarby kunde inte göra mer än att dominera mot ett underlägset lag, men jag måste säga att hela inramningen till den första halvleken irriterade mig.
4. Förbannad Rydström fick ordning på MFF
På sätt och vis var det väl ett mästarlugn att, i princip, unna sig att vaska en toppmatch uppe i Stockholm. Men mästare ska inte se mer eller mindre chanslösa ut i en hel halvlek mot serietvåan, oavsett vilket lag man väljer att ställa upp med. Det retade mig att en stormatch behandlades som ett glorifierat provspel för reserver och ungdomar.
Och det störde uppenbarligen även Henrik Rydström. Tränaren var i pausen förbannad och besviken på spelarna som inte tagit chansen, men helt säkert också sig själv som inte gett dem särskilt goda förutsättningar. En bit in i den andra halvleken fick han ordning på sitt Malmö. Isaac Kiese Thelin ersatte den osynlige Erik Botheim. Kroniskt lugne Oscar Lewicki kom in – varmt välkommen tillbaka! – och stadgade upp centralt bakom Rosengren och Loukili. Skåningarna ändrade om till ett aggressivare 3-4-3/3-5-2 och täppte till kanterna (Skogmar stängde ner Touré på ett starkt sätt.).
Och så small det två gånger på två minuter bakom den tidigare så oövervinnerlige Warner Hahn. Unge Nils Zätterström är en skyttekung gömd i en mittbacks kropp. Han smällde in reduceringen med en klassiskt okomplicerad vristträff. Kort därefter skickade Hugo Bolin, en av få MFF:are som var duktig även före paus, in 2–2 i fel hörn för Hahn.
5. Bajen stör ihjäl sig på det här
En poäng hemma mot Malmö är om man bara tittar på resultatet förstås klart godkänt. Det innebär att Bajen har andraplatsen helt i egna händer inför den sista omgången (mot jumbon VSK). Men det är klart att stockholmarna grämer sig över hur den andra halvleken artade sig. För det är ju inte första gången Hammarby låter en seger rinna mellan fingrarna.
Det påminde framför allt om Bajens poängtapp mot IFK Norrköping (i viss mån även 3–3 mot BP) tidigare i höstas. Även då hade hemmalaget total kontroll, invaggade i en (falsk) trygghet. Ett mänskligt beteende, nästan rimligt sett till matchbilden, men livsfarligt när man möter Malmö FF. Som ju oavsett vilken startelva de väljer har spetsspelare som kan vända upp och ned på en match.
Skåningarnas sista halvtimme var något helt annat. Malmö kom till slut upp på en anständig – bra! – nivå med en utpräglad reservelva. Att det räcker för att kryssa borta mot seriens näst bästa lag... säger rätt mycket. MFF och Rydström myser förstås över att den här rätt grova chansningen trots allt höll. Det är givet att Kim Hellberg och Hammarby stör ihjäl sig på det.