Fagerlund: Den mest makalösa tränardebut som skådats
WATFORD. Vad är egentligen en perfekt Premier League-debut?
Är det när spelet flyter, motståndarna gör självmål, inhoppare gör mål på första touchen och nyförvärv rundar etablerade målvakter?
Den som någonsin tvivlade på tränaren Graham Potter gör det inte längre.
Snöpligt självmål bakom Potters första PL-segerBrighton-supportrar sjöng högt (”We are f*cking brilliant”) och solen bröt igenom de grå molnen som hängde över Vicarage Road.
Nere på den frodiga planen vandrade en tränare omkring som precis hade vunnit sin första Premier League-match någonsin. I sin debut. På bortaplan. Med 3–0 mot självaste Watford.
Det är något elektriskt med omstarter. Några timmar tidigare hade West Ham-fans trängts på tunnelbanan i London och undrat högt hur många mål i baken de kunde förvänta sig mot Manchester City (det landade till slut på fem).
Antalet gulsvart- och blåvitrandiga tröjor var färre men ju längre norrut man färdades från storstaden desto fler blev även dem.
Ambitiösa Watford och hoppfulla Brighton
Om vissa fans kände en lätt oro inför premiären var läget ett helt annat för Watford-supportrar. Kanske var det delvis tack vare att andra halvan av förra säsongen inte blev lika spektakulär som inledningen. Spelare som Gerard Deulofeu, Abdoulaye Doucouré och Étienne Capoue är kvar och dessutom kryddades truppen med rekordvärvningen Ismaïla Sarr och Danny Welbeck innan fönstret stängde. När jag samtalade med Ken Sema sade han att de ”siktar på topp tio, Europaplats är en bonus”. Den här klubben har definitivt ambitioner.
I lilla Brighton lyser hoppet starkare än kraven hörs. De har visserligen en av Englands mest omsusade tränare i Potter vars främsta bedrift fortfarande är att ha tagit en svensk klubb från de lägre divisionerna till sextondelsfinal i Europa League på Emirates stadium. Om det är ett svårare uppdrag att hänga kvar i konkurrenskraftiga Premier League? ”Fråga mig om ett par månader”, svarade han själv.
Montoya en klassisk Potter-spelare
Inledningsvis flöt Deulofeu runt som han brukar, Troy Deeney stångades i luftrummet och Craig Cathcart höll rent på egen planhalva. Brighton-spelarna såg mest förvirrade ut, gestikulerade förtvivlat och verkade inte alls hitta varandra. Sedan hände plötsligt något. Exakt vad är oklart men rosten blev allt mindre påtaglig och Graham Potters kvicka kortpassningspel började skymta.
Martin Montoya var fantastisk på högerkanten, sög in bollar och levererade dem vidare med knappnålsprecision. Det är en sådan ytter som behövs för att Potter-filosofin ska sätta ordentlig skräck i motståndaren (ett tydligt exempel från förr satt på Watfords avbytarbänk).
1–0-målet var definitivt välförtjänt även om självmål sällan berör på ett djupare plan. Doucoure tog sig för pannan medan de tillresta supportrarna jublade i extas. Detta skulle ju bli en tillställning mellan stora Watford och lilla Brighton och så var rollerna ombytta.
En perfekt debut
Den som saknade Roberto Pereyra fick i alla fall se honom i den andra halvleken. Han hade ett finger med i spelet då Andre Gray drog ett hårt avslut längs marken men då storspelade Mat Ryan i Brighton-målet.
Watford-trycket som uppstod hjälpte inte. I stället blev det en sådan där perfekt Premier League-debut för Potter då en inhoppare, i det här fallet Florian Andone, utökar siffrorna på sin första touch varpå hemmalaget aldrig hämtar sig.
När sedan nyförvärvet Neal Maupay rundade målvakten Ben Foster och lade in 3–0 var succén ett faktum.
Potter påminner om Southgate
Graham Potter är en ytterst speciell person på många sätt. Tidigare fanns det en viss tendens inom den engelska fotbollen att en respekterad tränare antingen skulle vara brölig eller ha fina meriter.
Kanske ändrades detta då Gareth Southgate halkade in som förbundskapten när Sam Allardyce hade varit lite för stor i munnen under en middag. Potter påminner om Southgate i sitt sätt att föra sig. Han är inte den som tar mest plats men kompenserar detta genom intelligens och raka, ärliga svar.
Brighton kommer stöta på många typer av hinder under säsongen. Men baserat på det vi fick se i dag kommer lovorden kring Potter bara bli fler och fler för varje omgång.