Fem punkter: Sverige-Moldavien

Per Bohman

helskärm

DOHA. Per Bohmans fem punkter från Sverige-Moldavien på Hamad Bin Khalifa Stadium i Doha, Qatar.

1. Otursförföljd januariturné

Landslaget befinner sig alltså Qatar och på andra sidan Persiska viken är Iran inbegripet i en aggressiv militär konflikt med USA. För att komma hem på måndag måste Sverige flyga över iranskt och/eller irakiskt luftrum vilket förbundskapten Janne Andersson med all önskvärd tydlighet uttryckt sin oro över.

Vädermässigt betonar dock landslagsledningen att Qatar är en nära nog perfekt destination för januariturnén. Solsken och behaglig temperatur och möjlighet att jogga runt på nästan obscent välskötta gräsmattor med nerdragna fotbollsstrumpor.

Inte ens det Qatar-argumentet visade sig dock vattentätt. För lagom till avspark öppnade sig himlen över Doha. I en nation som till 98 procent består av öken –blott nio dagar per år bjuder på mjäkigt duggregn – bjöds svenskarna på ett veritabelt skyfall som kändes mer Borås än Mellanöstern.

2. Janne – ingen svennig dogmatiker

Janne Andersson beskylls ibland för att vara en svennig 4-4-2-dogmatiker. Det är okunnigt och orättvist. Sedan många år har Andersson – som visserligen ställer upp laget enligt 4-4-2 – visat hur flexibel den formationen är. Förbundskaptenen gör sitt yttersta för att trycka in yviga spelartyper i elvan trots riskerna det innebär för den defensiva organisationen.

Mot Moldavien fick Daleho Irandust röra sig fritt över planen i vad som i praktiken var en (i offensiven) fri roll. Irandust var extremt rörlig i den första halvleken och hade gett sig fan på att vara den som startar anfall i stället för att vänta på att lagkamraterna skulle sätta honom i rätt lägen.

3. Höll på att kvävas – nu är han tillbaka

Det var inte så att Andersson defensivt säkrade den andra kanten för att kunna ge Irandust frihet. Till vänster huserade nämligen den ofta underbart oförutsägbare Jesper Karlsson. 2016 var han allsvenskans näst mest spännande talang efter Alexander Isak men höll under flera år på att kvävas till döds i ett ångestridet Elfsborg. I höstas återfann han dock formen och på Hamada Bin Khalifa Stadiums blöta gräsmatta var han direkt oförskämt överlägsen mot den moldaviske högerbacken Anatolii Prepelita. Vid flera tillfällen tog han sig förbi sin bevakare med rouletter och skottfinter och i mitten av den första halvleken tog Sverige välförtjänt ledningen. Karlsson lurade ett par motståndare med en hastig rörelse innan han serverade Jordan Larsson som enkelt kunde trycka in 1-0.

4. Stärktes Jordans EM-chanser? Nja

Tar målet Jordan Larsson, som definitivt är med i diskussionen, närmare EM-truppen?

Till en början av matchen överglänstes han av Dino Islamovic som var aktiv, stark och befriande rakt på sak. För mig har Islamovic varit en helt okej anfallare på allsvensk nivå – inte mer – och jag var lite överraskad hur svenska storklubbar desperat slogs med norska Rosenberg om centertanken. Samtidigt har spelare som Darijan Bojanic och Muamer Tankovic öst beröm över anfallaren i intervjuer med Sportbladet under lägret, så det är kanske dags att omvärdera honom.

– Han hade gjort 15–20 mål i Hammarby, slog Tankovic fast.

Nu mattades visserligen Islamovic betänkligt redan i den första halvleken men inledningen var en intressant presentation av hans styrkor.

Larsson då?

Gedigen arbetsinsats, lojalt löpande och allt det där som Janne kräver. Trots målet, som var påpassligt, var det som helhet ändå ingen insats som definitivt stärkte hans EM-chanser. Det vore överilat att påstå det.

5. De var bäst i segern

Vilka presterade då bäst i det svenska landslaget?

Daleho Irandust var den bästa offensiva spelaren tillsammans med Darijan Bojanic. Inte briljant, mästerlig eller magisk men definitivt spännande, lovande och företagsam. Irandust visade sig värdig den relativa frihet som förbundskaptenen så generöst förlänat honom.

I övrigt går det inte att bortse från Marcus Danielson. Det råder ingen tvekan om att lagkaptenen är den klart bästa spelaren i den här landslagstruppen. Han bidrar med det Janne söker hos en mittback: Danielson är den organisatoriska ryggraden, vinner i princip allt i luften, hinner upp alla bollar som lyras in bakom backlinjen och sätter passningstempot utan några klumpiga tekniska misstag.

I övrigt visade innermittfältsparet Gustav Berggren och Bojanic positiva tendenser, liksom Jesper Karlsson och Anel Ahmedhodzic.