Årets utropstecken i Champions League

Messi, Ronaldo och Zlatan. Alla har de föga överraskande bidragit med nyckelinsatser för sina respektive klubblag.

Men vilka övriga spelare flåsar de givna superstjärnorna i nacken?

Sportbladets krönikörer väljer ut årets utropstecken i Champions League.

SIMON BANK

Dante

29, försvarare, Bayern München

Strax föregav sig ut på en provspelsodyssé och fick sin första chans som spelare.

Femton år senare är Dante Bonfim Costa Santos den pusselbit som gör bilden av FC Bayern skarp i mästarkanterna.

Brassebacken värvades billigt och med begränsade förväntningar förra sommaren, men frågar ni mig så är han ett av de köp som format den här säsongens Champions League.

Han spelar vecka ut och vecka in, han har sett till att Bayern är tätare än någonsin, kan forsa framåt med färre försäkringar än förr – och dessutom är han en vital länk i deras tidiga anfallsspel. Ingen annan startspelare i Bundesliga har lika hög passningsprocent, väldigt få startar lika många anfall.

– Han är en spelare som alla tränare drömmer om att ha, har tränar-Heynckes förklarat.

Det är ett av skälen till att jag gillar Dante. Ett annat är att så väldigt få drömde om att få honom. FC Bayern gav 45 miljoner för honom för nio månader sedan. Det var vad han kostade, det var verkligen inte i närheten av vad han var värd.

ERIK NIVA

Willian

24, mittfältare, Sjaktar Donetsk

Nä, Champions League-höstens mest sevärda spelare var vare sig Leo Messi, Cristiano Ronaldo eller Zlatan Ibrahimovic.

Gruppspelets allra mest framträdande spelare var istället en nätt 24-åring från Ribeirão Pires i östra Brasilien.

Willian Borges da Silva. Willian. Liten kille, stort hår, ännu större spel. Han var den klarast lysande stjärnan i ett Sjaktar Donetsk som spelade ut Europamästarna från Chelsea två gånger om, ett ukrainskt mästarlag som skapade chanser i stort sett i varje anfall. Och var det så att omställningen inte riktigt satt och det självklara läget inte öppnade sig automatiskt – då kunde de bara ge bollen till Willian. Med sitt kvicka steg, sin fulländade bollbehandling, sin aviga dribblingsförmåga och sin sprudlande fantasi var han fullständigt magnetisk att titta på. Varje gång han fick bollen så uträttade han något konstruktivt med den.

Hade han stannat i Sjaktar Donetsk är det fullt möjligt att de fortfarande hade varit kvar i turneringen. Hade han valt annorlunda hade han säkerligen hamnat i någon av de största västeuropeiska ligorna till sommaren. Istället valde nu Willian att ta pengarna och sticka till Anzji Machatjkala under januarifönstret – och det var så väldigt synd på så många olika sätt.

PETER WENNMAN

Ezequiel Lavezzi

27, anfallare, Paris SG

När jag var på konferens med Sportbladet i Paris i höstas hörde jag skvaller från fransk press om en av PSG:s stjärnor: Ezequiel Lavezzi. Det antyddes att den argentinske anfallaren var väldigt engagerad i Paris nattliv, det var skumma klubbar, sena nätter, fagra damer, röken och kröken. Jag hade aldrig sett Lavezzi spela i sin tidigare klubb Napoli, skam till sägandes. Jag visste bara att han erkänt bekantskap med Neapels kända maffiaklan Clan Lo Rosso, hade vittnat i en maffiarättegång och var en kontroversiell, om än extremt talangfull, spelare när han blev klubbkompis med Zlatan Ibrahimovic.

Så såg jag honom live för första gången när PSG mötte Marseille. Jag blev stormförtjust i hans löpningar, hans hunger, hans bollmottagningar, hans temperament, hans målfarlighet, hans enastående kondition.

När PSG slog ut Valencia och sen spelade 2-2 hemma mot Barcelona vidimerades mina intryck från Park de Prince. Lavezzi är en stjärna som står ut bland alla de som är snäppet under Messi och Ronaldo. Han är en maverick som Barca får se upp med i morgon. Jag menar...orkar man springa som honom efter en natt på krogen, då är man onekligen speciell.

JENNIFER WEGERUP

Marco Verratti

20, mittfältare, Paris SG

Han är bara 20 år, unge Marco Verratti, och framtiden är hans.

När jag följt Zlatan under CL-säsongen som gått har jag också hunnit vila mina ögon på den italienske stjärnan under vardande.

Visst, Verratti varvar ännu högt med lågt. Men det hör åldern till.

Han saknar fortfarande det lugn och den överblick som kommer med mognad och rutin och det märks stundtals både i spelet och självbehärskningen.

Men – viktigare – det Marco Verratti visar när han är på sitt bästa humör, det lovar mer för framtiden och även det PSG som är här och nu.

Utöver allt det Verratti visar på planen är han också en skön lirare även när slutsignalen har gått.

Han stannar ofta och pratar i intervjuzonen och har alltid något att säga och är inte rädd för att säga vad han tycker, ofta på ett engagerat men ändå genomtänkt sätt.

Något som också lovar hållbarhet för framtiden.

Även om PSG skulle åka ut nu mot Barcelona kommer vi att få se mer av unge Marco kommande CL-säsonger, var så säkra.

JOHANNA FRÄNDÉN

Raphaël Varane

19, försvarare, Real Madrid

Ung, lovande, oprövad – och klar för Real Madrid. Det brukar krävas en del mentalt av den typen av spelare.  Raphaël Varane har visat att lite­ tålamod och mycket talang räcker gott. Mittbacken har slagit sig in mellan Ramos, Pepe, Arbeloa och Coentrão och kyligt nog fått förtroendet främst i de stora matcherna.

Fransmannen, som snarare är en stor pojke, har spelat elva ligamatcher i år och hela åtta möten i Champions League. Med ett taktiskt och tekniskt kunnande och en uppenbar känsla för stil, har Varane med stor autkoritet motat bort motståndare som Wayne Rooney och Leo Messi utan att se nämnvärt imponerad ut.

I sitt hemland är han redan en pålitlig startman i Didier Dechamps landslag, där både Philippe Mexès och Adil Rami emellanåt svajat betänktligt. I ett formstarkt Real Madrid är det långt ifrån otroligt att Raphaël Varane får spela sin första Champions League-final knappt 20 år fyllda.

Det är precis den typen av sagor turneringen ska ge oss.