Månsson: Risk att AIK slarvat bort guldet

Rydström-effekten fick stopp på Gnaget

Var det guldtåget som gick?

Ja, kanske.

Ska AIK slarva bort sina chanser på samma sätt som i fjol?

Ja, det finns en risk.

Låt oss kalla det Rydström-effekten.

Kalmar har gjort en fin säsong så här långt, men efter 1-4-förlusten hemma mot Malmö för en månad sedan gjorde Nanne Bergstrand ett taktiskt drag.

Ut med Ismael da Silva, 18, in med Henrik Rydström, 37 på innermittfältet. In med rutin, ut med naivitet. In med trygghet, ut med kreativitet. Sedan dess har Kalmar spelat 0-0 mot Åtvidaberg, 1-0 mot Halmstad och nu 0-0 på Friends arena.

Ett resultat som ställer till det för AIK i guldstriden – avståndet till Malmö kan vara sex poäng i kväll, om inte Djurgården ger oväntad hjälp.

Framförallt var det spetsen, skärpan på den berömda sista tredjedelen som saknades i hemmalaget i dag.

Sökte långa lösningar

AIK startade annars matchen i hög fart.

Nabil Bahoui öste på i djupled, Robin Quaison såg pigg ut, Celso Borges fyllde på bakifrån. När Martin Mutumba slog en huvudlös passning efter åtta minuter såg det ut som att Andreas Alm skrattade vid sidlinjen.

AIK hade energi, självförtroende och offensivlusta och just som vi satt och väntade på ett ledningsmål kom trycket av sig.

Kalmar blev aggressivare, krympte avståndet mellan lagdelarna och blev lugnare med boll när de väl erövrat den. Emin Nouri och Romario kombinerade fint på vänsterkanten vilket jämnade ut matchbilden.

Istället för att metodiskt bygga upp anfallen och såga sig framåt i banan sökte AIK:s mittfältare tidiga, långa lösningar som Kalmars samlade försvar enkelt tog hand om. Avsluten kom istället från distans vilket inte vållade målvakten Lars Cramer några större bekymmer.

Forceringen kom av sig

Andra halvlek inleddes med nytt hemmatryck.

Mutumba sköt från distans, Mutumba var fri, Quaison likaså men det var faktiskt aldrig särskilt nära att bollen gick in. Lars Cramer gjorde sin första allsvenska match i karriären, men var så lugn och trygg att man kunde tro att han vaktat Kalmars mål sedan Petter Wastås dagar.

Efter 62 minuter kom matchens chans, och det var Kalmar som hade den.

Melker Hallberg drog på för kung och fosterland från tjugofem meter och fick en otrolig träff. Kenny Stamatopoulos rörde sig inte en millimeter men som tur var för AIK-målvakten så rammade bollen stolpen vid krysset till vänster om honom.

Ribban gungar förmodligen fortfarande när jag skriver det här.

Historien upprepar sig?

Med 25 minuter slängde Andreas Alm in Kennedy Igboananike för att få fart på anfallsspelet, vilket fick en viss effekt. Men även om Kennedy var överallt under några minuter hade han en sådan där dag då allt gled ifrån honom.

Forceringen kom av sig, AIK-spelarna fortsatte att köra fast på Kalmars mittbackar och när inte heller inläggsspelet fungerade fanns till sist inga effektiva alternativ kvar. Den sista chansen fick Celso Borges, men frisparken gick ett par meter utanför.

I fjol slarvade AIK bort sina guldchanser i slutet av säsongen genom att spela 0-0 mot Syrianska och 0-1 mot Gefle på hemmaplan – nu finns det en risk att historien upprepar sig.

Kalmar är inte på intet sätt dåligt lag, men om man ska ta SM-guld så bör man vinna den här typen av höstmatcher.