Frändén: Kan få uppleva ny oförglömlig VM-sommar
PARIS. Stormvindar och snett regn? Tårar och nerver på utsidan? Hemmapremiär med ett enda mål: vinna VM.
Det kan göra saker med många fotbollsspelare; de finfotade, de tunnhudade, förlorarna och poeterna. Men det kan inte rubba 187 centimeter västindisk urkraft.
VM är i gång. Les Bleues är på språng. Det här kan bli ännu en oförglömlig fotbollssommar för fransmännen.
Den franska huvudstaden bjöd verkligen inte till på matchdagen. Roland Garros stjäl alltid parisarnas uppmärksamhet den här tiden på året och i centrum märks VM-febern inte alls av. Och utanför Parc des Princes tornade molnen upp sig som ett omen om oroliga tider.
Les Bleues går in i hemma-VM som favoriter hos många spelbolag, utan att någon gång ha vunnit något av värde. Några semifinaler i början av 2010-talet, mer har det inte blivit från de generationer som varje gång dubbats till världens kanske mest talangfulla.
Amatörer mötte ”nya fotbollen”
Utanför arenan höll ihärdiga sambatrumspelare stämningen uppe. Orkestrar sponsrade av Qatar Airways. Damfotbollen står med en fot i den entusiastiska amatörkulturen och den andra halvvägs inne i det nya idrottsuniversum där saker som inte nödvändigtvis har med fotboll att göra styr. Det är förstås mestadels goda nyheter. Men Frankrike hade ju en öppningsmatch att vinna också.
Letade man tecken på nerver och press kunde man titta på franska högerbacken Marion Torrent, till vardags hemmahörande i svensklaget Montpellier, som höll på att brista ut i tårar under nationalsången. Letade man problem kunde man titta förgäves efter Valérie Gauvin i startelvan. Hon var petad, efter två sena ankomster till träning i veckan.
Les Bleues hade sina saker att fundera på, men de behövde inte mer än tio minuter för att få demonerna ur vägen.
När Eugénie Le Sommer dundrade in 1–0 efter ett snyggt anfall släppte nerverna och kanske slutade det att duggregna över Paris också. Det var det tidigaste målet i en öppningsmatch i VM någonsin på damsidan och Le Sommers 75:e på 160 landskamper. Det var precis den start Frankrike behövde på hemma-VM. Det här var helt enligt manus. Men det var inte Le Sommers fullträff som skulle etsa sig fast på näthinnan hos de dryga 45 000 som hade fyllt Parc des Princes till bristningsgränsen.
Inte ens VAR kunde stoppa hemmafesten
När Griedge Mbock akrobatiskt volleylobbade in vad som såg ut som 2–0 några minuter senare skulle taket på arenan ha lyft, om det hade blivit godkänt (och om Parc des Princes hade haft ett tak). Men det är ju inte över förrän de spensliga damerna i VAR-rummet sagt sitt, det vet vi nu, och efter överläggningar i ett par minuter dömdes målet bort för offside. Och ett mål som hade kunnat vara med och konkurrera om mästerskapets snyggaste blev bortdömt när publiken redan hade firat i vad som kändes som minuter. Men offsiden var korrekt, Mbock stod med ena foten ett par centimeter framför sista koreanska och fransyskorna fick börja om.
Sydkorea, vars spel bygger på disciplin och slutna led, hade svårt att hänga med. Chelsea-stjärnan Soy-un Ji försökte hålla i det och styra styrkorna lagom mycket framåt när de fick bollen, vilket inte var särskilt ofta, men Les Bleues hade inte laddat för VM-premiär för att nöja sig med en uddamålsseger. Framför allt började det bli längesedan Wendie Renard gjorde mål i landslaget.
Frankrike har ju ett av de mest kompletta lagen i det här mästerskapet, med en målvakt med turneringens högstanivå, ett försvar av betong och ett mittfält med erfarenhet och kvalité. Det enda som pratats om med vissa frågetecken är offensiven. Har Frankrike nån världsmålskytt i truppen?
Det har de, det såg vi i kväll, men de har framför allt en livsfarlig mittback i 187 centimeter långa Renard. Att det blev Lyon-stjärnan som nickade in 2–0 var helt logiskt även om Sydkoreas markeringsspel går att diskutera. Inte för att Wendie Renard är någon utpräglad målmaskin i landslaget, detta var hennes första sedan 2013, men för att hon är Wendie Renard. Testa stör henne i luftrummet.
Och när hon var igång var det ju lika bra att fortsätta. 3–0 vräkte Lyon-stjärnan in med skallen just före paus och Les Bleues gick på halvtidsvila med segern i säcken.
Stjärnfyllt lag
Frankrike har ett stjärnspäckat lag, spelare som alla hade kunnat namnet på i en rättvis värld, och ingen profil än större än Lyons mittbacksfenomen. Hennes resa från västindiska ön Martinique till talangcentret Clairefontaine utanför Paris är en av fransk fotbolls finaste historier. Hon är landets mest titeltunga fotbollsspelare, hon har varit med Lyon på hela triumffärden de senaste tretton åren och hon har inte hunnit fylla trettio än. Hon har vunnit allt på klubbnivå, faktum är att Renard förmodligen är den fotbollsspelare på elitnivå som förlorat minst antal matcher i karriären (det blir lätt så när man spelar i Olympique Lyonnais). Men i landslaget har olyckorna hopat sig. Hon har varit en del av världens mest framgångsrika klubblag och världens mest underpresterande landslag samtidigt.
Frankrikes enskilt största problem sitter i huvudet, det har alla konstaterat det senaste åren, men Wendie Renards skalle gav värdlandet precis den inledning de behövde på turneringen. 4–0 från lagkapten Amandine Henry var en delikatess och plötsligt hade landslagets tre viktigaste spelare gjort mål allihopa.
Det är tjatigt att prata om damfotbollens behov att visa upp sig från sin bästa sida för att få fördomar och idioti ur vägen. Men det går inte att komma ifrån att det spel Frankrike bjöd på i ett kylslaget Paris i kväll kommer att eka över världen det närmsta dygnet.
Frågan inställer sig förstås: Hur bra är Sydkorea som värdemätare? Landet har drygt 1 500 licensierade damspelare, Frankrike har 150 000.
Det här skulle aldrig bli match, men fransyskorna behövde vinna över sig själva i kväll. Det gjorde de utan problem och de vann för all del stora delar av fotbollspubliken samtidigt. Det här kan bli en riktigt rolig fotbollssommar i Frankrike. De har ju vanan numer.