Fagerlund: England körde nackgrepp och gnugg
Mer rotation än populism av Southgate
DOHA. Talangerna kom, talangerna sågs, talangerna segrade.
Motivet bakom Gareth Southgates val av startelva baserades nog mer på rotation snarare än populism.
Men England hade kul när de körde nackgrepp och gnugg på lillebror.
Phil Foden! Marcus Rashford! Det gick att höra jublet från England 5 500 kilometer bort hela vägen hit till Doha.
Inför den avgörande gruppspelsmatchen pratades det mycket om walesarnas motivation. Hur hatet mot storebror möjligen kunde ge dem kraft nog att ta sig upp från marken där de legat utslagna sedan knocken mot Iran förra veckan.
90 minuter plus tillägg senare får det konstateras att storlek – och framför allt kvalitet – trumfar den sortens rivalitet. Jag är inte ens säker på att Wales verkligen trodde på det från första början. Eller att de ens försökte.
Ett möte med gamla anor
Matcher mot någon av lillebrorsorna är förstås inget nytt för England. Den första fotbollsbataljen mot Wales avgjordes redan på, om jag känner öarna rätt, en rå januaridag 1879 vilket gör mötet till historiens tredje äldsta landskamp.
I juni förra året invaderade tusentals överförfriskade skottar London, en relativt dassig EM-match som slutade 0–0. Däremot hade två brittiska lag aldrig tidigare ställts mot varandra i ett världsmästerskap likt de gjorde denna sommarvarma novemberkväll på Ahmed Ali Stadium.
Dessutom med en nyktrare publik än någonsin. Något som syns i statistiken över antalet gripna brittiska supportrar den senaste veckan – noll. En engelsk kille vid sidan om oss på pressläktaren låg dock dåligt till hos vakterna i halvtid.
England-Senegal: Allt om åttondelsfinalen i fotbolls-VM
Snodde USA:s matchplan
Gareth Southgate gjorde visserligen ett par välkomnande ändringar i sin startelva, men det grundade sig knappast i populism. På så vis är han ingen Roy Hodgson. Att Foden och Rashford adderades handlade antagligen främst om rotation eftersom England låg bra till i tabellen trots ökenmatchen mot USA. Jordan Henderson trycktes in för att balansera mittfältet bättre.
Men den som hade mått allra bäst av lite vila vägrade flytta på sig. Harry Kanes jakt på första målet fortsatte, inte ens en dubbelt så stor fotled kunde stoppa honom.
Hur det gick? Första halvlek blev som många av oss befarade. En ganska intetsägande tillställning där Rob Page uppenbarligen hade grävt i USA:s papperskorg och fått tag i Gregg Berhalters gamla matchplan från i fredags som nu applicerades på Wales.
Det innebar att Gareth Bale tog ett kliv nedåt och bildade ett 4–4–2 när gröna drakarna inte höll i bollen. Vilket de nästan aldrig gjorde. Resultatet blev att England återigen hamnade i ett sorts ingenmansland.
Blixtrade till
De gånger engelsmännen blixtrade till låg antingen Kane bakom (bland annat en fin, central passning till Rashford) eller så kombinerade en lite djupare Phil Foden effektivt med Kyle Walker. Vid båda tillfällena drog ynglingarna bollen över Danny Wards mål.
Wales var med all säkerhet inte nöjt över att just Walker startade på högerbacken i stället för Kieran Trippier. Det fanns nämligen ingen chans för Dan James att utnyttja sin snabbhet. Kiefer Moore verkade redan ha gått på julledighet.
Dödläget behövde brytas, tänkte Marcus Rashford när han lade upp bollen i frisparksläge strax utanför straffområdet och klippte till. Stackars Ward kunde bara skratta när bollen ven in bakom honom, en verklig fullträff.
Förtjänade inte det
Sedan drällde mittbacken Ben Davies, varpå Kane snodde åt sig bollen från klubblagskamraten och levererade den i sidled. På bortre stolpen dök Foden upp och lade in 2–0.
På presskonferensen under måndagen betonade Southgate att han inte sysslar med välgörenhet och att hela truppen inte kan räkna med speltid. Med tydligt grepp om matchen lossade han dock på Trent Alexander-Arnold, Callum Wilson och Kalvin Phillips. Den sistnämnda noterades sedan för assisten när Rashford rullade in sitt andra mål för kvällen, denna gång från höger.
England vinner gruppen, Wales slutar sist och förtjänade heller inte att ta sig vidare. Landets första VM på 64 år blev inte som det var tänkt och det är högst troligt att detta blir det sista vi ser av Gareth Bale. Antagligen Aaron Ramsey också, men det känns inte som ett lika stort tapp.
I dag slog klass vilja. Eller, frågan är om inte England var mer taggade på att visa vad de gick för efter kritiken i mötet med USA. Oavsett ger talangerna förbundskaptenen ordentligt huvudbry inför kommande åttondelen mot Senegal – precis som nationen vill att det ska vara.