Bank: Sådant kan avgöra en säsong
Missbruket kostade, IFK Norrköping var sekunder från en bruketmiss.
Visst. Men det är slutbilden man minns.
Det här var ett Peking som visade muskler.
Allt såg så trevligt ut.
Busslasterna från Norrköping fyllde sin ståplats, det var sommarkväll och en lättare trepoängsmeny stod på schemat. De här derbyna brukar alltid vara laddade med adrenalin och nitroglycerin, med dramatik och slutsekundsstrid, men det var väldigt längesedan som manus var så förskrivet som nu.
Snoka skulle krossa Bruket. Punkt.
Åtvidaberg är en så sympatisk fotbollsförening, men de står med fotknölarna i katastrofen. Klubben är där IFK befann sig för fyra-fem år sedan, med uppsagd personal, nattsvarta bokslut, spelare som lämnat innan någon hunnit lära sig namnen på dem och en resultatrad som skulle få luttrade sadomasochister att gråta.
Det är klart att sådant märks på planen också.
Laghjärtat satt på paus
Det där trevliga grundspelet som de byggt upp på konstgräset finns bara kvar i minisekvenser, John Owoeri som skulle vara en finfin sprinterforward om han bara fick sällskap av en fysisk referenspunkt springer runt i total ensamhet, och inte ens sensommarens stabilisering har hjälpt dem mer än till oavgjorda matcher som borde varit mer.
Och när det väl skulle spelas derby så var det alltså utan lagets viktigaste ledarkaraktärer; Daniel Hallingström har hjärnhinneinflammation, Mauricio Albornoz var avstängd, målvakts-Fimpen har fått lämna plats åt Gustav Jansson.
Laghjärtat var satt på paus, det fanns inte så mycket till ben, så ÅFF använde vad de hade: Hjärnan.
Simon Skrabb (han är inte min grabb) droppade från sin anfallsplats för att hänga i Daniel Sjölunds shorts, och det räckte för att störa IFK:s spelbyggnad. Emir Kujovic får sina rubriker, men det hindrar inte att ”Daja” är själva maskinisten i IFK, den som får alla bitar att haka i varandra.
Det förändrade inte maktbalansen, men det förändrade sättet Snoka spelade fotboll på.
Gustav Jansson var otrolig
De har ju så många spelare som vill framåt, som spelar med små marginaler och hög fart.
Bärkroth gör det, Traustason och Kujovic gör det, Totte Nyman gör det också.
Nu fick Sjölund vandra hem, hade svårt att få bollen rättvänd högt upp, och det var just där Norrköping blev lite för stressat, lite för direkt.
Janne Andersson har satt sitt grundspel, han har ett av allsvenskans mest konstruktiva innermittfält (den finfine Alexander Fransson bredvid Sjölund), och han fick ett lag som manglade och malde men som fick för brått när matchen inte följde manus.
När de väl kom fram stod den otrolige Gustav Jansson i vägen, bland annat när Emir Kujovic fick en trippelchans.
När Åtvidaberg väl kom fram? Då stod ingen alls i vägen.
Åtvid hade mest av allt skickat in inlägg mot ett tomt straffområde, eftersom ingen vare sig hann eller vågade löpa dit. Men när Andreas Dahlén fick ett gratismål av en halkande Marcus Falk-Olander och en bussig David Mitov-Nilsson så hade vi ett derby trots allt.
Adrenalin och nitroglycerin?
Dramatik och slutsekundsstrid?
Absolut.
Många kommer räkna bort dem
Grundspelet och kvalitén gav Norrköping ett övertag mot ett allt mer poängnervöst Åtvid, en sista taktisk omskyffling av Janne Andersson (trebackslinje, fram med allt, in med Alhaji Kamara) gav ett totaltryck.
Det var den där sortens sistakvart som kan definiera en säsong. Åtvidaberg jagade en derbyseger som skulle kunna ge dem ett lyft och ett hopp, Norrköping jagade en futtig poäng som skulle vara lika mycket bekräftelse som besvikelse.
Det blev som det brukar för Bruket, det blev som det brukar för Norrköping, och det blev som det borde för derbyt.
Gentrit Citaku skyfflade in ett sista inlägg i tredje stopptidsminuten, Alhaji Kamara kom hela vägen från Malaysia och in framför mål, han rakade in 1–1, rev av sig tröjan och struntade fullkomligt att kvällen blivit både sen och kall: Han visade tvättbrädan för alla som ville se.
Roar Hansen log så ledset efteråt, det här var en match till i raden som bekräftar att Åtvidaberg förtjänar tio tapperhetsmedaljer men inget nytt kontrakt. För IFK Norrköping var det ett derby som svider, men också en bekräftelse på att deras grundspel håller i nittio minuter plus tillägg, och att de numera har två tunga tanks som kan bära dem tillbaka in i guldstriden.
Många kommer att räkna bort dem där, men det var många som räknade bort dem med ett par sekunder kvar av den här matchen också.
Det ena misstaget behöver faktiskt inte vara mindre än det andra.