BOTTENREKORD

Peter Wennman om kvällen som inte blev så kul

Det är inte alltid den som får sista ordet som vinner.

Zlatan Ibrahimovic spräckte en envis målnolla i 90:e minuten i München, men Juventus var aldrig riktigt med i den där diskussionen.

Och vi framför tv:n, vad snackade vi om?

Var vi kanske ovanligt tysta?

Det byggs ju upp förväntningar under kvällar som i går, det vankas toppfotboll med Europas superlag, det samlas folk kring storbildsskärmar, det zappas med fjärrkontroller, det finns ett jättesug efter Champions League över hela Sverige - särskilt när vi har en Ibrahimovic i Juventus, en Larsson i Barcelona och en Nilsson i Panathinaikos på planen under en och samma afton.

Men i bland blir det kanske inte lika kul som vi tänkt oss.

Att påstå att det finns ett slags "lunk" även i dessa förnämliga sammanhang är givetvis att grovt förolämpa till exempel Bayern München, som verkligen spelade stor fotboll mot Juventus (2-1).

Men ändå, på andra håll:

Oväntat blekt, oväntat många stjärnor som såg trötta ut.

Och därför också ovanligt mycket spel på säkerhet.

Sammanlagt tolv gjorda mål på de åtta matcherna i går är bottenrekord för en omgång i Champions League.

Rosenberg fick värma bänken

Vi såg hur ett normalt så fantastifullt Barcelona verkade nöjt med 0-0 i Grekland, och nån större underhållning var det inte. Vi gladde oss åt att Henrik Larsson fick chansen från start, men han placerades långt ut till höger och fick en matchbild som inte passade honom.

Henke spelade klokt och bjöd på ett par bra framspelningar, men byttes ut mot Messi i den 67:e minuten. Den som var nöjdast av svenskarna efter den matchen bör ha varit Mikael Nilsson, som gjorde en stabil insats för Panathinaikos.

Vi noterade samtidigt att Markus Rosenberg satt på bänken när Ajax mötte Thun (2-0) och att Fredrik Ljungberg var skadad när Arsenal bortavann med samma siffror mot Sparta Prag.

Där, bland Arsenalfansen, hördes i alla fall kvällens högsta glädjetjut.

Thierry Henry är tillbaka igen efter en månads skadeuppehåll - och ingenting stoppar en spelsugen Henry. I sin comeback gjorde han båda målen för Gunners, varav det första var en riktig delikatess.

Manchester Uniteds supportrar var inte lika roade efter 0-0 hemma mot Lille. Paul Scholes utvisning i andra halvlek satte ner humöret på Old Trafford.

Så gårdagens riktiga höjdarmatch på papperet, Bayern München-Juventus, kanske räddade hela kvällen?

Nja, vi som hoppas och tror att Zlatan ska trolla fram kaniner ur en hatt så fort han visar sig på en plan fick tji.

"Ibra" gjorde visserligen det där tröstmålet i närmast öppen målbur i sista minuten, och därmed blev han historisk som den förste som gjorde mål mot Bayern på den nybyggda Allianz Arena.

Men dessförinnan hade han haft en frustrerande svår match mot ett hemmaförsvar som effektivt stoppade alla Juventus försök att ge toppduon Zlatan/Trezeguet matnyttiga bollar.

Juves obrutna segerrad (sju i serien, två i Champions League) flög all världens väg sedan Bayern dominerat matchen från första början.

Vad sysslade Abbiati med?

När jag skrev att många stjärnor såg trötta ut gäller det i högsta grad Juventus. I Patrick Vieiras frånvaro (skadad) var Emerson och Giannichedda chanslösa mot Demichelis och Ballack på mitten, inte ens en klippa som Thuram såg helt säker ut i försvaret, varken Zlatan eller Trezeguet kom upp i samma offensiva klass som den lysande Santa Cruz i Bayern - och italienarnas målvakt Abbiati ska vi bara inte tala om. Vad han sysslade med när Deisler sköt 1-0 för Bayern är en gåta.

Sen kan man kanske undra varför inte den formstarke Del Piero fick spela från start. Han lär ha varit topp tunnor rasande över detta före matchen. Tänk vilken revansch för honom om han bara haft hålfotsinlägg i skorna - då hade han kanske nått upp på det där sista inlägget och nickat in 2-2 på övertid.

Men det hade varit rena rama rånet, ty bland många lag som såg lite slitna ut i går var det egentligen bara Bayern som lyste riktigt klart.

Peter Wennman