”Så förbannat jävla skönt att vinna”
Publicerad 2023-08-14
GÖTEBORG. Få spelare brinner så för sin klubb som Sebastian Eriksson.
Sportbladet tog ett snack med allsvenskans mest känslosamme spelare om vad segern mot Djurgården betydde.
Det blev inte ett snack för den som är känslig för svordomar.
– Jag är så stolt och glad, inte minst för alla jävlar som kommer hit varenda jävla match, säger IFK Göteborg-spelaren.
Att det har varit en tung säsong för IFK Göteborg har knappast undgått någon. Det betyder att det har varit en ännu tyngre säsong för Sebastian Eriksson. 34-åringen har dessutom fått allt mindre speltid och har framför allt från bänken tvingats följa Blåvitts fajt i bottenstriden. Det har drivit upp hans berömda ursinne, som när han fick ett raseriutbrott på Otto Rosengren i Sportbladet-tv efter förlusten mot Mjällby.
Desto skönare för känslomänniskan Eriksson när väl segrarna kommer då. Och han själv dessutom får spela från start. Som mot Djurgården i går. En snabb googling på ”lycklig” och det kommer upp en bild på Sebastian Eriksson från den mixade zonen efter matchen på Gamla Ullevi.
– Det är skönt att kunna stå här någon gång och vara stolt och glad. Så förbannat jävla skönt att vinna den här matchen och ta tre poäng.
Tillbaka som vänsterback
Han har som så många gånger tidigare hoppat mellan olika positioner. Mot Djurgården var han tillbaka som vänsterback, då Oscar Wendt var skadad.
– Det är bara roligt att få vara med där ute igen. Det var ett tag sen faktiskt. I perioder så sitter jag på bänken och det är alltid några andra som ska spela. Nyförvärv som ska spela, unga som ska spela. Och så bubblar det i kroppen på mig när jag vill in på planen själv. I dag fick jag spela, så det var roligt. Lika roligt som det alltid varit. Det är fortfarande därför jag tycker det är värt att leva på något sätt, för de här jävla matcherna.
Våren och sommaren har varit, och är, tuff för honom.
”Förlorat den mentaliteten”
– Jag har varit här så länge, jag kom till Blåvitt 2005 faktiskt, och har vuxit upp med ett Göteborg som fortfarande var med i toppen och som vann så mycket. Som vann i princip varje hemmamatch under mina tidiga år i föreningen. Men de sista åren så har det hänt en massa saker som gjort att vi förlorat den mentaliteten, den drivkraften och styrkan som Gamla Ullevi är. Där Blåvitt alltid har vunnit. Det har vi gått igenom en massa gånger vad det beror på, det vet alla. Men i dag så lyckades vi resa oss och gjorde det på ett fantastiskt sätt. Jag är stolt och glad för alla i dag, spelare, ledare och tränare. Och inte minst för alla jävlar som kommer hit varenda jävla match. Och som alltför ofta nu för tiden får gå hem besvikna. Men nu fick de en härlig söndag, nu när de ska upp och jobba igen på måndag morgon.
Han hade i alla fall en liten del i Blåvitts vändning och Arbnor Mucollis kvitteringsmål. Han såg att både Mucolli och Marcus Berg gick på samma boll, och vrålade till det albanska nyförvärvet att ändra riktning.
– Jag skrek som fan på honom, ”in i boxen!”. Och till slut tog han några snabba steg och dunkade upp den.
Hann du uppfatta att du gav honom kramp i målfirandet…?
– Ja… Jag blev så jävla glad att jag puttade honom mitt i hans hopp, så han fick ju kramp. Jag blev lite rädd att han dragit en baksida eller något när han låg där. Han såg ju ut som en stucken gris, men det var bara kramp. Det hade varit fint att skada honom där under målfirandet…
Segern mot Djurgården gav de blåvita visst hopp, men på lördag väntar den match som nyförvärvet Astrit Selmani kallade ”den viktigaste matchen i klubbens historia”. Bottenrivalen Degerfors borta på Stora Valla.
Eriksson håller med.
– Svinviktig match. Det är ju en liten final på ett sätt, en match vi bara ska vinna. En sexpoängsmatch, så den här vändningen mot Djurgården var för oss extremt viktig. Nu får vi lite lugn och ro i veckan. Nu ska vi rida på den här vågen och vilja vinna igen. För det är något vi har saknat i Blåvitt de senaste åren. Dels att studsa tillbaka efter förluster, men även när vi har vunnit, att vi ska fan vinna nästa match också. Jag hoppas att vi kan göra det den här gången.
