Bank: Skjut upp Norges fotbollsrevolution
Med skyttekungar, supertalanger och struktur kommer Lars Lagerbäck dundrade över bergen mot Solna.
Det kan mycket väl vara revolution på gång.
(Men vi kan väl ta den en annan gång?)
Bank om Anderssons oväntade val: "Jag är förvånad”Dån och muller, Blade Runner-himmel över Solna och ett bibliskt regnoväder som vispar vattenpölar till skum utanför arenan.
Dagen före Calle Halfvarsson-derbyt fick en dramatisk kuliss, och någonstans är det väl precis så som Norge vill ha det. Inte regnet, nödvändigtvis, inte mörkret, men ingångsvärdet i den här matchen är ju givet:
Storebror mot Lillebror, ett lag som radat upp sju mästerskapssomrar på arton år mot ett som slutat kvala in. Världens artonde bästa landslag mot det femtionde.
Regeln är att Sverige vinner, Norge behöver en revolution.
Är de redo för det?
Kanske snart, förmodligen inte nu. På presskonferensen inför matchen radade förbundskaptenen Janne Andersson upp likheter mellan sitt eget lag och Lars Lagerbäcks.
– Tittar man på spelarna individuellt, på klubbtillhörighet och så, är det på förhand en ganska jämn match, sa han.
– I dag tycker jag att lagen spelar ganska likt, vi är ganska lika varandra i mentalitet också, fortsatte han.
Ändå: skillnad.
Landslaget är ett lag där spelare är i form
Norge har en av Europas intressantaste anfallstalanger i Erling Braut Håland, de har Martin Ødegaard, de har Sander Berge och (i vanliga fall) Kristoffer Ajer. De har en tränare som är en diplomerad lagorganisatör. De har nästan allt som Sverige har.
Så vad är det de saknar? Vad är det som gör Sverige till självklar favorit i kväll?
– Det är en bra fråga, sa Albin Ekdal, och landade i ett resonemang om att Sverige är ett lag som närmast fungerar som ett klubblag. Bra stämning, trygghet, lojalitet och moral.
– Vi gör sällan några dåliga matcher, har en hög lägstanivå och är otroligt starka hemma. Alla vet exakt sina uppgifter på planen, sa kaptenen Andreas Granqvist.
Det finns ju något fascinerande i att vi inför den här matchen pratar om hur många formstarka spelare Janne Andersson har att välja på, det var ju bara ett par dagar sedan vi pratade om hur svajigt allt såg ut. Men sedan åkte Sverige till Färöarna, visste exakt sina uppgifter på planen, och så såg spelarna ut som att de var i toppform.
Nyckeln är trygghet, medvetenhet om brister och kvalitéer, en insikt om vilka offer som krävs för att det här laget ska bli bra nog för att kunna kapa avståndet till de riktigt stora eller hålla avståndet till de lite mindre (låt säga: Norge). Petad i Bologna? Landslaget är ett lag där spelare är i form.
Det var därför Norge-matchen på Ullevål i våras var så otypisk, med sina svängningar och sina öppna landskap. Det var otypiskt för Lagerbäck, det var inte så Janne Andersson ville ha det, och när jag frågade Robin Olsen sa han att jo, förmodligen var det Sveriges kanske sämsta insats hittills i kvalet.
Jag räknar med annat i kväll, en annan typ av match.
Berg gör andra spelare bättre
Och jag vet inte när jag senast varit lika nyfiken på en laguttagning. Jag är nyfiken på om Lagerbäck skickar in Tore Reginiussen i mittförsvaret, och vilka två anfallare han väljer. Framför allt menar jag att Janne Anderssons uttagning kommer att visa hur han ser på både spelarnas och kollektivets status.
Modefrågan har varit Marcus Berg. Att underkänna hans insats mot Färöarna är att inte se vilken hans roll var – att det är skillnad på att vara den centrerande, felvända arbetaren med två mittbackar i ryggen och att vara en anfallare som flyter runt rättvänd med bollen.
Nu verkar han, efter en besvärande måltorka, ändå få starta på bänken – och det säger mindre om honom, mer om dilemmat Janne Andersson ställts inför. Hur ska han bära sig åt för att få in fem spelare i fyra hål?
Fotbollsdrömmen Alexander Isak är redan tillräckligt 360-gradig i sitt spel för att förtjäna en startplats, Robin Quaisons poängspel går väl inte att välja bort. Emil Forsberg är given. Sebastian Larsson en garantispelare med en superb högerfot.
Så… vilken status har Kristoffer Olsson i Sveriges landslag 2019?
Han har unika egenskaper som djupt spelande playmaker, kvalitéer som förändrar hela Sveriges sätt att bygga spel. Han kan utveckla vårt landslag, göra det till något annat. Men här kommer en match som tvingar Andersson att avväga och stämma av och bestämma om han är omöjlig att flytta på.
Tydligen inte, och frågan är vad det gör med Sveriges balans att det är så.
Marcus Berg är en spelare som gör de andra bättre, under 3–3-matchen i Oslo var han kanske bäst på planen utan att göra mål. Nu satsar Sverige på att de övriga delarna ska vara kreativa nog för att klara sig utan honom som referenspunkt.
Det kan inte vara ett lätt beslut.
Skjut upp Norges fotbollsrevolution
I kväll möter Storebror Lillebror i en vägtull till en EM-autostrada, och om Sverige går in som favorit så är det inte nödvändigtvis för att Sveriges spelare är bättre eller mer talangfulla.
Det beror på trygghet, det beror på erfarenhet, det beror på ordning och reda, normalt beror det på balans.
Nu går vi till Friends Arena för att se ett landslag som vet hur man gör, ett landslag som är tryggt nog även utan spelaren som lett anfallsspelet de senaste tre åren.
Jag vet inte om det går att stoppa en norsk fotbollsrevolution. Men här och nu räcker det fint att skjuta upp den.
Ödegaard om sms:t till Isak: ”Hoppas att han inte spelar”