Månsson: Sov sig igenom 90 minuter

För några dagar sedan dansade AIK hem en 3-2-seger inför en gungande, extatisk derbypublik.

I går kväll sov samma lag sig igenom 90 minuter mot Norrköping på hemmaplan.

Det är anmärkningsvärt vilka problem som AIK har på Friends arena.

helskärm

Det är som det är med fester.

Ju roligare du har, desto tyngre dagen efter.

I går kväll gick derbybaksmällan att ta på. I onsdags spelade AIK ut Djurgården på Tele2 arena, nu blev samma lag upprullade och förbisprungna gång efter annan av Norrköping.

I alla fall i första halvlek.

Andreas Alm valde att fortsätta med derbykungen Eero Markkanen bredvid Henok Goitom på topp – ett logiskt men inte särskilt lyckat val. Markkanen hamnade i skugga av Goitom i ytan mellan mittfält och backlinje och när finländaren väl fick bollen hade han förtvivlat svårt att göra något med den.

En märklig syn

På yttermittfältet slet Nabil Bahoui och Robin Quaison med bollbehandling och tajming i löpningarna och hemmalaget tappade boll i kritiska lägen, vilket Norrköping utnyttjade effektivt. Ibland såg det inte ens ut som att AIK-mittfältarna jobbade hem när bortalaget ställde om.

Det var en märklig syn.

Nej, första halvlek tillhörde Norrköping helt och hållet, och tvåmålsledningen var välförtjänt (även om Celso Borges magnifika volleyskott i ribban var värt ett bättre öde).

0-1 nickade Marcus Falk Olander in på hörna – alibimarkering av Markkanen – 0-2 tacklade Martin Lorentzson in i egen bur när han försökte komma ikapp Christopher Telo som hade stormat förbi på kanten.

Fick en gratischans

AIK fick en gratischans att komma tillbaka i matchen när Celso Borges i början av andra halvlek sköt en frispark som styrdes i mål via Markkanens rygg (eller armbåge?) men trots 40 minuter att jaga kvittering på fick de inte med sig någon poäng.

Chanser fanns dock.

Robin Quaison spelade upp sig ordentligt efter paus och skapade tre lägen på egen hand men David Mitov Nilsson stod i vägen varje gång.

Inhopparen Kennedy Igboananike hade ett par fina chanser men nickade högt och sköt snett. Celso Borges fick också en bra möjlighet, och hade bättre riktning än Kennedy på sitt avslut, men skottet var för tunt för att överlista Mitov Nilsson.

Tätt försvarsspel

Norrköping då?

Jodå, det ser ut som att som att magister Janne Andersson har fått ordning och reda i klassen. I fjol såg Peking ut som ett guldlag och en nedflyttningskandidat om vartannat, vilket avspeglades i målskillnaden 45-47, men i år känns det betydligt tryggare – om än inte lika spetsigt.

Efter matchen stannade jag kvar en stund med Janne som berättade att han under försäsongen gått igenom samtliga 47 baklängesmål med sina spelare för att se var det brustit.

Varje mål har sedan sorterats i kategorier varifrån utvärderingen börjat.

– Inte så kul, men nödvändigt. Nu tänker vi försvarsspel på ett bättre sätt, sa Janne.

Facit hittills: fyra insläppta på fem matcher.

Mot AIK imponerades jag även av de smarta innermittfältarna Andreas Johansson och Rawez Lawan, kvicke yttern Christopher Telo samt de påpassliga anfallarna Christoffer Nyman och Isaac Kiese Thelin som hela tiden kom rättvända mot AIK:s mittbackar.

Med bättre skärpa hade de gjort två mål till.

14 418 är en godkänd publiksiffra på påskdagen i en allsvensk femteomgång mellan AIK och Norrköping, men eftersom det var öppet ända upp till taket kändes det tomt och ödsligt på 50 000-anläggningen Friends arena.

Varför skärmas inte översta etage av, så som det har sagts?

Det var å andra sidan inte det största problemet i går, för gräsmattan fortsätter att vara under all kritik.

I fjol byttes den ut flera gånger och fungerade egentligen bara bra i och efter landskamper – i år ser det ut att bli samma visa trots alla löften om förbättring.

Nej, det verkar som att hoppande bollar, halkande spelare och återkommande slapstick-sekvenser ska vara vardag på vår nationalarena.

Det är bara att vänja sig, antar jag.