”Önskar att det fanns en hiss till himmelen”
Uppdaterad 2018-07-25 | Publicerad 2016-03-30
Dotterns rörande brev på årsdagen av tragedin
För många är det bara en vanlig onsdag.
För 18-årige Emelie Isaksson är det två år sedan en stor del av hennes liv togs ifrån henne.
På årsdagen av pappa Stefan Isakssons död beskriver Emelie själv känslorna i sin blogg.
”Jag önskar att det kunde finnas någon slags hiss upp till himmelen eller att det fanns besökstimmar för det bortgångna. Jag vill bara ha hans råd, jag vill att han visar mig hur man börjar leva igen”.
För en dryg månad sedan berättade Emelie Isaksson, i Aftonbladets kriminalprogram Brottscentralen, för första gången öppet om sorgen efter pappa Stefans död. Då förklarade 18-åringen också sitt beslut att öppna en offentlig blogg för att försöka få fotbollens våldsverkare att förstå hur allvarliga konsekvenserna av deras uppförande kan bli.
– Det är inte okej det de gör. Det är absurt att man kan gå bort när man ska kolla på en match, helt sjukt. Fotboll är en sport, och jag om någon vet hur mycket man kan älska ett lag. Men jag går inte till en match för att hata eller slåss. Jag går dit för kärleken, och jag kan inte förstå att alla andra inte gör det också, sa Emelie Isaksson till Brottscentralen.
”Började slå pappas nummer”
På onsdagen är det exakt två år sedan hennes pappa togs ifrån henne. Stefan Isaksson var då på plats i Helsingborg för att följa Djurgårdens allsvenska premiär men blev slagen på väg till arenan, föll ihop och avled. I bloggen beskriver Emelie Isaksson hur händelsen förändrat henne och hennes liv.
”Jag vaknade upp mitt i natten för ett par dagar sedan i ren panik, det första jag gjorde när jag vaknade var att låsa upp telefonen och började slå in pappas nummer på displayen bara för att komma på mig själv i att veta att det inte är någon som kommer att svara på andra sidan luren. Det har gått två år och jag har fortfarande en tro, eller snarare ett hopp, om att en dag kommer min pappa att komma tillbaka till mig. Jag saknar hans värme, jag saknar alla de gånger jag kunde bli sjukt irriterad på honom för att han skulle vara så där jobbig som bara pappor kan vara. Jag saknar hans livsglädje och hans kärlek till alla runt omkring honom. Jag saknar att ha motivation till saker och ting, det var inte bara hans liv som försvann även en bit av mitt liv försvann. Jag vill kunna gå en hel dag utan att vara ledsen, jag vill kunna gå en hel dag och känna mig som en normal 18-åring. Men det kommer inte att hända, för ingen kan ta tillbaka honom och för det så kommer jag alltid att vara den som inte kan vara glad på riktigt”, skriver Emelie Isaksson och avslutar sitt blogginlägg med raderna:
”Jag behöver honom”
”Det enda jag vill här i livet är att få min pappa tillbaka, jag skulle ge upp allt jag hade bara för att få vara i hans armar eller höra hans röst igen. Jag önskar att det kunde finnas någon slags hiss upp till himmelen eller att det fanns besökstimmar för det bortgångna. Jag vill bara ha hans råd, jag vill att han visar mig hur man börjar leva igen. Jag vill att han blir arg och säger åt mig att ta tag i mitt liv igen. Han är och kommer alltid vara min största inspirationskälla och jag behöver honom i mitt liv. Det har nu gått två år, och jag saknar min pappa bara mer och mer för varje dag som går.
VI ÄR MED DIG ÖVERALLT PAPPA.
Ta hand om er”
Läs hela Emelie Isakssons blogginlägg här!
Med anledning av årsdagen av Stefan Isakssons bortgång har Djurgården upprättat en minnesplats vid Maratonporten på Stockholms Stadion. Ingång sker vid Klocktornet. Möjlighet att ta en kopp kaffe finns på Kansliet i Klocktornet 16:00-18:30.