HUSBY I MITT HJÄRTA

Därför tänker Goitom spela mednummer 36 på ryggen i nästa klubb

helskärm

Sverige drömmer om att se Henok Goitom i landslaget. Själv drömmer han om att starta en skola i Eritrea.

Någonstans mittemellan drömmar och verklighet landade Henok hemma i Husby.

Sportbladets Simon Bank var där och tog emot.

helskärm

Vi hinner inte prata särskilt länge innan Henok Goitom berättat om hur han funderat på att sluta med fotboll, om spansk rasism och om hur han ser på Lars Lagerbäck.

Intressant, va?

Men det får vänta, för nu är det viktigare saker på gång.

Henok Goitom har nämligen bestämt sig. I nästa klubb ska han spela i tröja nummer 36.

– Husby 3, klockan sex.

Det är första gången jag hör en hel barndom sammanfattas i två siffror.

Henok står på plan tre i Husby, en snötäckt grusplätt med två nakna mål. Han är avstängd efter utvisningen förra helgen och har fått ledigt.

– Vi spelade här varje kväll, klockan sex, säger han. Var vi för få körde vi på tre. Den som slog flest tunnlar vann.

Och det där finns kvar, som ett extra hjärtslag.

När Valladolids tränare José Mendilíbar skulle utveckla hans målskytte ville han slipa bort en rest från Husby 3.

– Han hade Íñigo Vélez i Bilbao och tyckte att vi var lika. Han sa ”ni tänker att en tunnel är mer värd än ett mål”.

Sympatisk och reflekterande

Den som följt Henok Goitom vet att han börjat vräka in ”enkla mål”, sorten man gör när man lärt sig hugga på rätt bollar i straffområdet.

Nu har han gjort åtta mål på tre månader.

– Jag ser mig inte som en målgörare, säger han. Men jag har blivit bättre på det.

Det finns spelare man kan lära känna genom att prata med dem. Man hör vilken sorts spelare de är på hur de talar.

Henok Goitom är inte en av dem.

Vi pratar i två och en halv timme, i Henoks sportbar i Kista Galleria. Han är sympatisk, reflekterande och bred, men efteråt vet jag inte mycket mer om spelaren Goitom än jag visste förut.

Det är okej.

Jag får veta mycket annat.

Ni känner till hans karriär, hur han flyttade till Udinese som 18-åring och tränade med Iaquinta, Di Natale och Di Michele. Ni minns succédebuten, när han hoppade in i sju minuter och kvitterade mot Inter.

Men ni vet inte hur tungt det var.

– Jag kom dit, tränade en månad och blev skadad. Andra året spelade jag bara de där sju minuterna. Två år utan seniorfotboll. Redan efter tre månader sa jag ”jag vill sluta med fotbollen”.

Men det gjorde du inte.

– Nä. Familjen visste bättre än mig. Farsan sa ”jag vet vad du kan, åk till Spanien”.

Tränad av pappa

Henok pratar mycket om sin pappa, Goitom. Goitom tränade honom när han var liten, och det var han som lärde Henok att inte hymla.

– Han var ganska strikt. Han ville att jag skulle vara perfekt, så bra jag kunde vara. I Sverige säger alla ”bra gjort, bra kämpat”, även om man varit kass. Pappa gjorde aldrig så.

Henok gör det inte heller. Han ger ett ödmjukt intryck, men han fjäskar inte.

Och han har inget emot att ha fiender.

– Rätt är rätt, fel är fel. Jag kommer aldrig att vara den som står och håller tyst. Man måste ha personlighet i livet. Ryggrad, eller vad du vill kalla det.

Den ryggraden har gett honom en märklig relation till Valladolids supportrar. De buade åt honom i början – och Henok ville inte sluta fred när det började gå bra.

– När jag gjorde mitt andra mål frågade journalisterna om jag trodde att jag skulle få publiken med mig. Jag svarade att ”nu har kriget börjat, om jag måste slåss med 25 000 så gör jag det”.

Ryggrad, personlighet ...

... och identitet?

Marcus Allbäck behöver aldrig representera överklassens Hovås. Kim Källström representerar inte medelklassens Partille. Det är annorlunda om du heter Goitom eller Ibrahimovic.

Henok är eritrean, svensk, förortskille.

Hellre älskad av få

Och han har inga som helst problem med att omfamna hela sin identitet.

– Jag gillar att prata med 15–16-åringar här hemma, de som kan tänka att ”han kunde komma från Husby till La Liga, då kan jag också”.

– Jag vill representera Sverige och Eritrea, även om jag vet att det finns både svenskar och eritreaner som undrar varför. Men jag är hellre älskad av få för den jag är, än älskad av många för något jag inte är.

Stämmer det att du skänkt pengar (115 000 kronor, enligt en eritreansk källa) till familjer i Eritrea som förlorat anhöriga i kriget?

– Jag är i kontakt med familjer där nere genom farsan och min farbror. Och jag skickar pengar till min släkt varje månad

– Ju bättre det går med fotbollen, ju mer kan jag göra där. Har jag riktigt mycket pengar kanske jag kan bygga en skola eller något. Jag vet inte hur långt det kan räcka i framtiden.

Först måste han få veta var den där framtiden finns.

Valladolid lånar honom av Real Murcia. Lånet går ut i sommar, men det finns en köpoption på 35 miljoner.

– Jag tror inte att Valladolid kan köpa mig för de pengarna. Det är tolv matcher kvar, allt kan hända. Gör jag sju mål till har jag en bra förhandlingssits.

Henok pratar om att ta ett steg i taget. Han säger att han gärna vill spela internationellt.

”Jag kommer aldrig att sluta spela inomhusfotboll”

På tisdag kan han få chansen. Det är då landslagstruppen tas ut.

– Det har varit så mycket tjat om det – hur ska jag kunna veta om jag är aktuell, eller hur tränarna tänker? Jag kan bara göra mitt bästa. Gör jag fem mål och det inte räcker så får jag göra fem mål till. Eller tio.

Hur ser du på att så många vill se dig i landslaget? Jag har sett dig spela fyra, fem matcher – mer än de flesta – men jag vet inte exakt hur bra du är.

– Det är folk som skapar den här hajpen. Det är inget jag kan påverka. Hur många matcher har sänts i svensk tv? Inte så många, va? Jag tror att Lagerbäck är tillräckligt professionell för att inte falla för en hajp. Om jag kommer med så är det för att han sett mig och tror på mig.

Hur mycket kontakt har du haft med landslagsledningen?

– Jag har fått två sms av Roland Andersson.

På tisdag kan han få ett tredje.

Och OM det blir så. OM Henok Goitom, 24, från Husby och Tensta får chansen att spela i a-landslaget – hur tror ni han firar då?

Jag vet inte.

Men han skulle nog vilja fira som han gjorde när kontraktet med Udinese var klart: Med att spela småmål med polarna.

– För mig spelar det ingen roll om jag spelar i Barcelona eller Inter, jag kommer aldrig att sluta spela inomhusfotboll.

– När Martin Mutumba bröt foten sa folk ”han är dum, varför spelar han innefotboll när han spelar i AIK”. De som säger så förstår inte var man kommer ifrån. Jag kan flytta från Tensta, men Tensta kommer aldrig att flytta ut ur mig.