Alfelt: Kvalitet som kan räcka till guld

Stefan Alfelt

Mållöst, försiktigt, chansfattigt.

Göteborg–Norrköping blev inte seriefinalen vi drömt om.

Men visst fick vi se kvalitet som kan räcka till SM-guld.

Först av Norrköping som dominerade första halvlek med ett bollrullande över hela planen. Nicklas Bärkroth utmanade på högerkanten och Emir Kujovic sökte efter avslutsposition i Göteborgs straffområde men det blev inget av sökandet.

helskärm

Smarte målvakten John Alvbåge läste den farligaste Norrköpingssituationen perfekt. Christoffer Nyman drev bollen mot Göteborgs mål. Han hade Arnor Traustason till vänster framför sig och Kujovic till höger. Kujovic var enklare att nå med en passning men han skulle absolut hamna i en sämre vinkel jämfört med om bollen gick fram till Traustason.

Naturligtvis spelade Nyman bollen till medspelaren som gjort tio mål hittills i år och Alvbåge som var direkt med på den tanken kom dit snabbt och gjorde sig stor.

0–0 i en seriefinal låter alltid tråkigt. Två bra lag som tar ut varandra, typ. Och toppmatchen på Ullevi tände heller aldrig till, men den var absolut inte dålig om man gör en avvägning av både försvars- och anfallsspel.

Missade avgörande lägen

Norrköping presterade ett minst lika starkt försvarsspel som Göteborgs och egentligen bjöd man själv på Göteborgs vassaste lägen, eller rättare sagt annars utmärkte mittbacken Andreas Johansson gjorde det när han två gånger tappade boll till hyperfarlige Lasse Vibe.

Alvbåge är i storform i år. Mattias Bjärsmyr visade landslagsklass med att ständigt komma helt rätt in i varje situation och enkelt stoppa Norrköpings attacker. Göteborgsdanskarna Jakob Ankersen, Sören Rieks och Lasse Vibe hade emellanåt passningsspel och ideer som såg ut att ta över matchen helt men det blev inte så mycket av det i de sista avgörande lägena.

Ankersens straff, som kunde gett ett guldryck, var ingen höjdare. Några långsamma ansatssteg, en tydlig visning av var bollen skulle hamna med en för tidig vridning av kroppen för att komma i position för en insida mot stolpen och bollen skickad i alla målvakters drömhöjd. David Mitov Nilsson som är lång och snabb hade inga problem med att komma på plats i god tid för att rädda en poäng till Norrköping.

Blåvitt fegade

Lagen som jagar ser självklart helst att Norrköping vinner nästa halva av seriefinalen på hemmaplan, eller att det blir en ny oavgjord match. Med poängdelningen på Ullevi bjöds Elfsborg, AIK, Djurgården och till och med Malmö in i matchen igen. Efter nästa omgång kan det vara lika ovisst som det normalt ofta varit i allsvenskan under 2000-talet igen.

Ska jag vara besviken på något i finalen är det Göteborgs inställning. Med chans att rycka loss i guldstriden på hemmaplan finns egentligen inte mycket annat än att ösa på för fullt framåt och sätta motståndaren under press från start.

I stället fegade Blåvitt. Kanske har man fastnat i tänket att vi vinner på vår förmåga att inte släppa in mål så att man inte vill riskera något framåt. Tankar Blåvitt i så fall måste släppa till returen i Norrköping där man fortfarande har chans att skaffa sig själv en skön marginal i toppen inför hösten.

Norrköping kommer förmodligen att försöka trycka på ännu mer än man gjorde i inledningen av första halvlek i dag i Göteborg då man visade att man är med i guldjakten för att försöka vinna. Daniel Sjölund och Alexander Fransson var effektiva i mitten med få bortslagna bollar.

Med mer skärpa från kanterna kan Janne Anderssons lag mycket väl följa upp med en seger hemma på Nya Parken om en vecka.