”Jag tackade nej till Inter – klart jag ångrar det”

Johan Flinck

MFF-ikonen Daniel Andersson om comebacken, rollen som Sveriges hackkyckling – och beslutet som förändrade hela karriären

helskärm

MALMÖ. Kris i Malmö FF.

Då är det en Andersson som ska vända det – förstås.

I kväll gör Daniel Andersson comeback igen.

I en stor intervju inför måstematchen mot Kalmar i kväll tittar han både bakåt och framåt i karriären.

– Jag tackade nej till Inter. Det skulle jag aldrig gjort, säger han.

Det tog bara två omgångar – sedan var krissnacket i gång kring Malmö FF.

Men det är kanske inte så konstigt: först 0-0 i hemmapremiären mot Gefle och sedan 0-5 mot Häcken.

– Det får inte hända och självklart har vi tagit detta allvarligt, säger Daniel Andersson om påsksmällen mot Häcken.

– Det är klart det svider något enormt om man nu ska vara försvarstränare och vi släpper in fem mål. Man undrar vad fan man sysslar med.

Nu ropar alla efter en comeback för Andersson i kväll mot Kalmar för att få styr på defensiven mer konkret på plan – och sprida ett lugn.

– När man förlorar som vi gjorde blir det ofta att man letar efter kortsiktiga lösningar.

Vill inte bekräfta

Men det är väl just en kortsiktig lösning du ska vara?

– Jo, det kan väl vara bra att få in lite rutin i laget i en sådan här situation.

Andersson vill inte bekräfta att han startar ödesmatchen men efter onsdagens träning är det alldeles uppenbart att han spelar.

En rutinerad ledare på plan är just vad detta MFF behöver.

Och en mer rutinerad ledare hittar vi knappast i hela allsvenskan.

Daniel blev lagkapten redan andra året som proffs i Bari – som 22-åring 1999.

– Jag har varit uttagen till lagkapten i nästan hela min karriär. Där har väl funnits nåt som tränarna ser hos en.

Här intill får Andersson svara på en mängd frågor om sin karriär.

Bland annat tycker han att hans bästa säsong ligger över tio år bakåt i tiden.

Känns inte det konstigt?

– Nej, för fan. Jag spelar med lagkamrater som föddes när jag debuterade. Jag har spelat a-lagsfotboll sedan jag debuterade i Bjärred i division fyra 1991.

Det har gått 16 år sedan han debuterade i allsvenskan och 14 år sedan han fick sitt senaste pris på Fotbollsgalan – årets mittfältare.

Det kan vara svårt i dag att förstå vilken status Daniel Andersson hade i Italien i slutet av 1990-talet.

Han var lagkapten i ett mittenlag i det som då var världens bästa liga.

Och med en alldeles speciell uppgift på mittfältet.

– Jag skulle ta bort motståndarens ”nummer tio”. Det var Zidane, Boban, Baggio, Totti...

”Var muntligt överens”

Han gjorde det så bra att storklubbarna slogs om honom.

– Jag var muntligen överens med Fiorentina, som var ett storlag då, när Inter hörde av sig. Jag fick ett par dagar på mig att fundera. Mentalt var jag redan i Fiorentina, som betalade 60 miljoner för mig, så jag tackade nej till Inter.

– Vi gjorde allt klart med hus i Florens och jag skrev på i maj (2001) innan jag åkte hem på semester.

Men två dagar innan träningslägret skulle börja, på semester i Thailand, fick Andersson chockbeskedet: Fiorentina drog sig ur.

– Då var det för sent med Inter och jag tvingades i stället i väg till Venezia eftersom de betalade de 60 millarna Bsri varit lovade.

– Det var vändpunkten. Fram till dess hade allting gått spikrakt uppåt men det blev ett skitår i Venezia och sedan var det svårt att hämta upp sig i klubbvärlden.

Beslutet att nobba Inter svider fortfarande.

– Det skulle jag aldrig gjort. Klart jag ångrar det. Då kändes beslutet rätt, men i efterhand var det fel. Hade jag tackat ja till Inter hade jag varit inne i storklubbssvängen.

Andersson fick nöja sig med mindre klubbar i Italien innan han återvände till sitt MFF 2004.

Samtidigt växte kritiken, som skulle komma bli till något av en häxjakt, mot honom i landslaget.

– Det började med felpasset mot Italien i EM 2000. Sedan var drevet i gång och höll på till EM 2008.

Han förstår än i dag inte varför han blev medias och många supportrars hackkyckling under så många år.

– Jag har aldrig varit populär i Stockholm. Jag älskar ju den här klubben (MFF) och det kanske man kan störa sig på. Jag har heller aldrig spelat så estetiskt vackert precis.

74 landskamper

Och han har inte på något sätt förlikat sig med öknamnet ”Sidleds-Danne”.

– Andra som hade balansrollen spelade inte bollen mer framåt än vad jag gjorde.

Han har ändå bokförts för 74 landskamper.

– Men jag har räknat ut att jag varit med på över 100 landskamper (skratt). Det blev oändligt många samlingar.

I kväll har han en helt annan roll – som mannen som ska vända ”krisen” i MFF.

Mot sin vilja egentligen.

– Tanken var ju att jag inte skulle spela, men nu får man acceptera situationen och göra det bästa av den.

Annars njuter han i sin nya roll.

– Det är grymt roligt och inspirerande.

Vad har du för målsättning med din tränarkarriär?

– Allting jag går in i gör jag med 100 procent. Jag sätter inte upp några spärrar.

Daniel Andersson

Född: 28 augusti 1977.
Längd/vikt: 178 cm/79 kg.
Bor: Höllviken.
Familj: Frun Cecilia och barnen Filip, 8, och Maja, 6.
Klubbar: Bjärred –1994, Malmö FF 1994-1998, Bari 1998-2001, Venezia 2001-02, Chievo 2002-03, Ancona, 2003-04, Malmö FF 2004-.
Landskamper/mål: 74/0.
Mästerskap: EM 2000, VM 2002, VM 2006, EM 2008.
Allsvenska matcher: 275/29.