Oskar Månsson: AIK går miste om en kulturbärare

Slutscenerna skulle platsa i vilken Hollywoodproduktion som helst.

Ett ärevarv värdigt en nybliven världsrekordhållare, ett uträknat lag på väg mot en framgång som ingen hade kunnat ana.

Ändå är det en helt annan tanke som jag tar med mig från Kenny Paveys sista kväll på Råsunda.

Att det var två förlorare som vi såg.

Visst glömde jag något?

Ja, just. Lite naket var det också. Om ett stort projekt ska bli en garanterad framgång i Hollywood – det man brukar kalla high concept – så det ingen nackdel om huvudpersonen kastar kläderna i något läge.

Kenny var i stort sett naken i går. Strumpor, benskydd, skor, tröja, shorts och... ja, sen stannade det, åkte upp på läktaren under ärevarvet där den barnförbjudna sången hela tiden återkom med ny, tilltagande styrka.

”Oh Kenny Pavey, you are the love of my life, oh Kenny Pavey, I’ll let you shag my wife...”

Det var mäktigt, värdigt, rörande: allting. Hade engelsmannen bara satt det där friläget som han fick med minuten kvar så hade Guy Ritchie köpt upp manuset, typecastat Vinnie Jones för huvudrollen och börjat filma redan i morgon.

Men bort med popcornen och trelitersläsken, fram med fjärren och tryck på paus.

För varför ska filmen ta slut redan nu?

Det finns ju så mycket kvar att berätta.

När jag träffade Pavey inför matchen så var han lika lojal som alltid, trots det speciella läget. Sorgsen för att han egentligen ville fortsätta, visst, men lojal. Han ville helt enkelt inte berätta varför han och AIK inte hade kommit överens, även om de flesta känner till att han inte var nöjd med lönen som han erbjudits.

Hans agent Jozo Palac är desto mer tydlig med vad han tycker.

– Hade de erbjudit Kenny en löneökning med en krona så hade han skrivit på direkt, säger han.

Att vara sentimental i fotboll är sällan en väg till framgång, fråga bara Alex Ferguson. AIK har dessutom lyckats utmärkt med sitt lagbygge sedan Jens Andersson tog över som sportchef sommaren 2010 men den här gången borde man ha ansträngt sig mer.

Ordet kulturbärare användes flitigt när Daniel Tjernström, 37, kritade på för ytterligare ett år men på sätt och vis så tycker jag att Pavey är en ännu bättre representant för AIK. Allt det där som man så gärna vill stå för – kaxigheten, temperamentet, hjärtat, attityden, humorn – förkroppsligas i den 32-årige britten: på plan, i omklädningsrummet, för sponsorer, i intervjuer, överallt.

Han är en sådan som alltid ger energi, oavsett om han hoppar in, spelar från start eller bär vattenflaskor med materialen ”Bulten” Andersson i Råsundas katakomber. Dessutom håller han alltjämt en helt okej nivå rent spelmässigt och har rutin som borde vara värdefull i det unga laget som ska spela i allsvenskan nästa år.

Med allt det här sagt – det blev ett fint slut på Råsunda där Martin Mutumba borde Oscarsnomineras för sin biroll. Efter fjorton minuter lurade han till sig en straff, satte bollen i nät innan han rusade rakt ut till sin polare på bänken för att fira ledningsmålet.

Ett par timmar senare, när allting hade lagt sig, frågade jag Kenny vad Martin egentligen hade sagt till honom.

– He said ”the goal is for you, brushan.”

Den repliken tar jag med mig.