Alfelt: Hejdå damallsvenskans sista superstjärna
Publicerad 2019-05-16
MALMÖ. Dags att säga hej då.
Sa Anja Mittag och vi tvingas att säga hej då till den sista superstjärnan vi får se i damallsvenskan.
Damfotbollen kämpar varenda dag för att få in välbehövliga pengar i sporten och nu när de börjar att rinna in käkar fotbollsvärlden upp Sverige, tuggar lite på oss och spottar ut resterna till en produkt som precis som herrallsvenskan landar långt ned i sportens näringskedja.
För inte alls länge sen var den svenska högsta ligan världsledande. Umeå drog ensamt fler åskådare än tyska Bundesliga samlade totalt sett. Marta blev världens bästa när hon spelade i Sverige. Rosengård hade så sent som 2015 dessa spelare i sitt guldlag: Amanda Ilestedt, Ali Riley, Lina Nilsson, Anita Asante, Sara Björk Gunnarsdóttir, Ramona Bachmann, Therese Sjögran, Marta och Anja Mittag.
Ramona Bachmann, Marta och Anja Mittag är tre av världens bästa någonsin.
Therese Sjögran topp fem av Sveriges största.
Tyresö hade ett gäng internationella stjärnor i sin trupp innan föreningen gick i konkurs. Umeå var ett tag bäst i världen. Damallsvenskan var intressant för världens stora spelare därför att vi i Sverige brydde oss och även om det inte genererade massor av pengar till klubbarna intresserade det tillräckligt med sponsorer så att vi kunde betala lite mer än man gjorde i länderna där i princip ingen brydde sig annat än när det kom till OS-spel för landslag.
Kan aldrig skapa de lönenivåerna
Även om klubbarna ständigt förde en tuff ekonomisk kamp var det en behaglig tid då den fortfarande allt för lilla publik som kom till matcherna bjöds på underhållning i världsklass. Men nu har kartan ritats om blixtrande snabbt. Det räckte att några superklubbar bestämde sig för att det vore kul att ha riktigt bra damlag också. Om skälen är att man i förlängningen ser inkomstmöjligheter eller att man helt enkelt vill vara politiskt korrekta spelar mindre roll för svensk fotboll. När lag som Barcelona, Chelsea, Juventus, Bayern München tar bort en lön för lagens tolfte reservspelare i herrtruppen räcker det för att krossa svenska ligan.
Vi kan aldrig skapa de lönenivåerna i svensk fotboll och därmed flyttar inte fler Marta, Mittag eller Bachmann hit och får vi fram egna jättetalanger kommer de att försvinna utomlands allt fortare. Utan att kanske ens bry sig om att spela i allsvenskan innan man gör det.
Anja Mittag rankade i går, efter segern över Piteå, Tysklands första OS-guld 2016 som höjdpunkten i hennes fantastiska karriär. 2014 var bästa året med Rosengård. SM-guld och två oavgjorda Champions Leaguematcher men ändå förlust mot Wolfsburg. Det var både surt och samtidigt ett gott bevis på klassen som Sveriges då bästa lag höll internationellt.
– Det var året då vi hade chansen att gå långt i Champions League. Det blir svårare och svårare för svenska lag att gå långt där, konstaterade Anja.
Matchens bästa var Janogy
När skytteligaledaren Lisa Marie Utland plåstrades om för sitt spräckta ögonbryn var det Rosengårds fysioterapeut Malin Lundgren som stoppade blodflödet. Malin som inledde i föregångsklubben Skabersjö innan hon blev en väldigt bra högerback i Malmö FF:s då bästa allsvenska lag är en av damfotbollens pionjärer i Sverige. När hon var som bäst fanns inte ens tanken att pengar skulle ha betydelse för sportens utveckling. Nu har vi samma tråkiga situation som i herrfotbollen att det är en absurd ekonomi som bestämmer i vilka länder titlarna ska hamna.
Rosengård–Piteå var en väldigt bra match. Piteå tryckte på med Fernanda Da Silva som motor i mittfältet och tekniska Madelen Janogy som hela tiden satte press på Rosengårds försvar där Glodis Perla Viggosdottir var den bästa. Efter ledningsmålet tog Rosengård ett tydligare grepp om matchen. Sanne Troelsgaard varvade långa pass med dribblingar och säkerhetsspel. Iva Landeka, Fiona Brown och Johanna Rytting Kaneryd utmanade i djupled medan landslagsstjärnan Caroline Seger tog en underordnad defensiv roll för att säkra hemåt.
Matchens bästa var Madelen Janogy som utmanade och satte press på Rosengårds försvar om hon hade boll eller inte. Att hennes namn är ett av de som läses upp när Peter Gerhardsson på torsdagen delger sin VM-trupp ser jag som en självklarhet. I en tid när svensk damfotboll kommer att ställas inför allt svårare påfrestningar måste vi undgå att hamna i en försiktighetsfälla.
Janogy är tillräckligt bra för att kunna spela en avgörande roll även i ett VM-slutspel.