Att få blodsmak i munnen är enda vägen till Europa

helskärm

HALMSTAD. Juli. Drömmarnas månad.

Drömmar om Champions League. Drömmar om hundratals miljoner. Drömmar om ett erkännande av allsvenskan.

I kväll är Elfsborg allas hopp. Det hoppas jag att även det mest inskränkta av alla så kallade fans till någon annan förening inser.

Elfsborg kommer inte att vinna Champions League. Det inser vi alla.

Elfsborg bör kunna besegra Linfield från Nordirland. Det hoppas vi alla nu när Hammarby Corkat upp till lite feststämning.

Elfsborg kommer absolut inte att vara favorit mot ungerska mästarlaget Debrecen i en andra kvalomgång, men är heller inte ”slagna på förhand”.

Möjligheterna till mångmiljon­inkomster finns. Precis som chansen att ge svensk klubbfotboll lite status igen efter alla nödår sen IFK Göteborgs storhetstid.

Elfsborgsledarna är tråkiga och säger att de tar en match i sänder. De kan inte göra annat. Svensk klubbfotboll är inte i någon som helst position där man kan ta ut segrar i förskott. I allsvenskan spelar Elfsborg emellanåt bländande fotboll, men det är på vår nivå och vi vet ärligt talat inte var den hamnar i en internationell jämförelse.

Tveksam statistik

Ofta används Fifas ranking som en ironisk smisk till allsvenskan. Krönikörer och bloggare raljerar med 26:e, 38:e, 254:e eller vilken plats vi är rankade på nuförtiden. Problemet är att samma åsiktsmaskiner i andra sammanhang aldrig skulle dra sig för att raljera med Fifas toppstyrda och verklighetsfrånvarande organisation när det passar.

Rankingen bygger på tveksamt utvalda statistiska kriterier som inte säger ett skvatt om standarden på ligorna den ska gradera gentemot varandra.

Det enda som betyder något är hur ett lands klubblag lyckas i Champions League.

Visserligen existerar förlorarnas cup, Uefacupen, fortfarande – och som sen CL utvidgats i ännu högre grad är en förlorarcup – men det är bara CL som räknas. Tar ett svenskt lag sig in i gruppspelet är vi också med kvalitetsmässigt. Det ger automatiskt alla andra allsvenska lag också högre status.

Sen är jag dessutom övertygad om att Djurgården, Malmö, Halmstad, Kalmar och några till håller tummarna av rent egoistiska skäl. Ett Elfsborg som går in i Champions League måste belasta sina nyckelspelare hårt vilket blir negativt i de allsvenska guldstriden.

Halmstad nästa Europahopp?

Nästa sommar kan vårt hopp mycket väl heta Halmstad.

Mot Örebro gjorde HBK absolut ingen av sina bästa matcher den här säsongen men man vann ändå övertygande.

Mycket tack vare Dusan Djuric individuella prestation när han snidade in det avgörande 2–1-målet. Det som imponerade mest på mig var ändå att Halmstad vann en match där man inte alls fick in den andre viktige anfallaren i liret. Magnus Arvidsson är en av allsvenskans klokaste spelare, snudd på Henke-klass, men i den här matchen var han inte med mer än med någon snygg utsidescrosspassning.

Halmstad är bra. Halmstad har stjärnor, arbetare och talanger att fylla på med. Vad man inte har är Elfsborgs riskmiljoner, men jag är inte säker på att det skulle vara direkt negativt i en Champions League-utmaning.

Inget svenskt lag tar sig in i CL som ett färdigköpt storlag.

Attityd, allt att vinna-inställning och vilja att springa tills blodsmaken får en att spy är mina ”lösningar” till framgång. Det har fungerat för svenska lag förr.