”Största sen VM-bronset”

Roland Nilssons vilda firande med Gais-fansen i natt

LANDSKRONA-GÖTEBORG

Spelare, tränare och kvalhjälte.

Roland Nilsson, 42, vrålade ut glädjen efter Gais allsvenska avancemang.

I natt firade han med spelare och fans.

- Efter VM 94 kan det här vara det största i mitt fotbollsliv, säger Nilsson.

Då blev det ett VM-brons.

Nu är det allsvenskan med Gais som gäller.

- Det är så otroligt mycket känslor just nu. Det går knappt att beskriva, säger den 117-faldige landslagsmannen.

Dansade i barbröstad

I bar överkropp och utan skor dansade Rolle framför de nästan 2000 nedresta Gais-supportrarna på Landskrona IP.

Närmast rörd förklarade Nilsson hur Gais och allsvenskan kunde bli verklighet.

- Vi har kunnandet men framför allt styrkan. Vi hade en downperiod i höstas men lyckades resa oss och försvara tredjeplatsen. Det var oerhört starkt, säger Nilsson.

- Sedan sa vi som det var: vi har allt att vinna och Landskrona allt att förlora. Första halvlek på Ullevi i onsdags var vår bästa i år. Där tog vi det initiativ som försvarades ända till slutsignalen i dag.

Tvingades byta

Precis som i matchen på Gamla Ullevi tvingades Roland Nilsson, lårskadad, byta ut sig själv. Den här gången blev den en pärsartad väntan på slutsignalen.

- Nervöst är inte rätt ord. Men jag vågade titta. Jag intalade mig själv att om vi inte fixar det nu så gör vi det nästa år, säger Roland Nilsson.

Att truppen måste breddas är solklart för Roland Nilsson.

- Absolut, jag tänker inte spela mer nu. Jag hoppas verkligen att det här var sista gången, skrattar han.

Sent i går, vid 22.40 anlände Nilsson och resten av Gais lag till centrala Göteborg.

De åkte direkt till puben och restaurangen Dubliners för att äta och fira den allsvenska platsen.

Inne på Dubliners fanns hundratalet supportrar, på utsidan mångdubbelt fler.

Roland Nilsson, övriga ledare och spelare klev upp på ett lastbilsflak ute på Kungsgatan och tog emot jublet från flera hundra Gaisfans.

Hyllade fansen

Drygt två timmar senare, efter en tvårätters middag, höll Nilsson ett långt improviserat tal inför spelare, ledare, styrelse och sponsorer där han hyllade fansen.

- Utan dem hade vi aldrig kommit så här långt. De har stöttat oss överallt.

Sedan lät det som Roland Nilsson gjorde en djupt personlig reflektion.

Förra veckan blev hans hustru, Vivi-Ann, svårt sjuk när hon drabbades av en hjärnblödning. Hon vårdas fortfarande på sjukhus.

- Jag vill passa på att tacka alla tjejer, fruar och familjer för det stöd ni ger till spelarna, säger Nilsson. För utan det, och det kan jag säga av personlig erfarenhet, så hade det gått käpprätt åt helvete. Ni betyder oerhört mycket.

Mattias Larsson, Michael Wagner