Bank: Borde de spela alls?
Landslagssamling, det brukar finnas givna frågor då:
Vilka borde spela? Hur borde de spela?
Men här sitter vi och undrar:
Borde de spela alls?
En dussintal spelare i neongula tröjor som retas i kvadraten, ekande order som studsar mellan tomma läktare, Peter Wettergren som försöker skrämma upp Sebastian Larsson i matchtempo. Andreas Isaksson dras med sviterna efter en magsjuka och ett självmål, John Guidetti och Victor Nilsson Lindelöf sitter fast på flygplatsen – men på det hela finns här exakt samma känsla som under vilken landslagssamling som helst.
Fast ändå inte.
En värld där bomber smäller
Det här är våren före ett europamästerskap i Frankrike, det terrordrabbade Frankrike, och det mesta som händer innan dess kommer att präglas av att världen idag inte är samma värld som den i går.
Världen hänger ihop, och det här är en världsdel där flyktingbåtar motas tillbaka från den grekiska övärlden, där det som händer i Molenbeek påverkar det som händer i Paris, där pratet om den globaliserade, öppna världen blev mycket jobbigare när det skulle handla om humanism istället för om ekonomi.
Och det här är en världsdel där bomber smäller i Turkiet.
Dit ska vi. Ska vi dit?
På måndagsmorgonen stod Svenska Fotbollförbundets ordförande Karl-Erik Nilsson på den allsvenska upptaktsträffen och talade (vackert) om fotbollens roll som integrationsverktyg. Det var i det närmaste ett politiskt tal, på det där sättet som det blivit politiskt att säga ”människor är lika mycket värda”. Det var bra gjort, men samtidigt är det ju lätt att konstatera att SvFF inte vill prata så mycket politik alls när det rör sig om den stora världen söder om Ale stenar.
Blivit en komplicerad motståndare
Då kan det åkas på januariturnéer till ickedemokratier, då kan man spela träningsmatcher mot alla som vill och betalar, och då tycker man att det är en fin idé att åka till Erdogans Turkiet, ett land som rankas som ”delvis fritt” och där bristen på pressfrihet nått nya skamnivåer.
Repressionens, censurens och korruptionens Turkiet var ingen okomplicerad motståndare i januari. Terrorns Turkiet är en extremt komplicerad motståndare i mars.
Men Erik Hamrén började med att prata om fotboll, som om det vore en bortamatch i Köpenhamn.
– Mitt jobb är fotbollsmässigt, och Turkiet för mig är väldigt intressant. Jag litar på att de (som ansvarar för politiska avväganden) tar rätt beslut, sa Erik Hamrén.
Zlatan står över
Han sa också att han ”inte har några större problem” med beslutsordningen, att hans lag skickas iväg för att spela mot politiska regimer med demokratiska brister eller svag pressfrihet. Har han synpunkter tar han det med sina chefer, inte med den allmänna opinionen.
Hamrén lutar sig mot sitt förbund, förbundet lutar sig mot Fifa, som lutar sig mot FN. ”Politik är att vilja” sa Palme.
Landslagsverksamhet är att göra vad man kan och får. Vad man vill talar man tyst om.
Nu åker inte Zlatan Ibrahimovic med till Antalya, han ska sparas för att inte slita ut sig inför EM-sommaren, och Hamrén är inte dummare än att han förstår att det kommer att se ut som en särbehandling som är säkerhetsmässig lika mycket som sportslig. Själv tycker jag mest att det är skönt att de inte låtsas som något annat än att Zlatan särbehandlas över huvud taget.
Med eller utan Zlatan kommer Sverige att vara med och lägga en slöja av normalitet över ett Turkiet där allt slutat vara normalt.
Erkänner rädsla
Albin Ekdal var, extremt oväntat, både ärlig och artikulerad när han erkände att mamma visst varit lite nervös, att han är medveten om läget i Syrien och Turkiet och Istanbul, att spelarna pratar om oron och att de valt att lita till vad UD, SvFF och ambassaderna säger.
De har kommit fram till att man kan spela den här matchen, återstår gör frågan om de borde.
Antalya är 50 mil bort från ett Istanbul där man ställer in derbyn efter IS-hot, Erdogan säger att de aldrig tänker vika sig för terrorn, medan turistnäringen larmar om 40-procentiga bortfall.
Turkiet har länge, och med all rätt, beklagat sig om ”den europeiska blindheten” från väst, men nu lyser strålkastarna rakt in mot dem vare sig de vill eller inte. Här finns skärningspunkterna mellan Syrien och Europa, här står EU-ministrarna med händerna knäppta, och här sa de så sent som i helgen att de inte kan garantera säkerheten vid en stor fotbollsmatch.
På torsdag ska Sverige spela fotboll i Antalya, utan Zlatan Ibrahimovic men med väldigt många säkerhetsvakter.
Världen hänger ihop, det som händer där påverkar vad som händer här.
”Väldigt intressant” sa Erik Hamrén. Det tycker vi alla, på olika sätt.