Han påminner om en som sätter sina sista 25 spänn på en trisslott

Sportbladets Simon Bank: Svennis är på väg att sumpa sin sista chans

VISBY

Den engelska presskåren skrattar och ler med sin Sven igen.

Ett bevis så gott som något, antar jag.

För herregud, är Svennis så på väg att sumpa sin sista chans.

Av alla Sven-Göran Erikssons kärleksaffärer så undrar jag om det inte är den med Portugal som passar honom bäst.

I Benfica ser många honom fortfarande som världens bäste tränare, han har grävt ner en del av sina miljoner i ett stort sportprojekt där, och när han i går var tillbaka i England och Watford så var det med en fenomenal, portugisisk solbränna.

Svennis ser harmonisk ut. Han låter harmonisk. Till och med relationen till den engelska pitbullpressen verkar harmonisk.

Jag förstår bara inte varför.

Som en petad Gascoigne

I åratal har pressen dömt ut Svennis som ömsom en dumskalle, ömsom ännu värre saker, och jag har alltid tyckt att de haft fel. Fram tills nu.

Jag ägnade en stor del av helgen som gick åt att läsa igenom alla VM-trupperna (det var inget bra på tv). Där fanns 736 spelare i 32 olika lag – och den enda som fick mig att häpna var Englands.

Kan England vinna VM? Ja, självfallet. Svennis och Tord Grip kan stå som ett mellanting mellan kungar och helgon på Trafalgar Square om sju veckor. Men de har tagit ut en trupp som är sämre balanserad än en petad Paul Gascoigne.

– Varför inte chansa? sa Svennis, och tog ut en 17-åring som sett bra ut på träning med årets ligafyra Arsenal.

Varför inte?

För att du saknar det utrymmet, Svennis. Michael Owen har varit skadad, Wayne Rooney är skadad, Peter Crouch är en intressant typ men ingen målskytt – och sedan finns inga fler anfallare.

I dag består Englands friska anfallsstyrka av tre spelare som, tillsammans, gjort tre mål i Premier League 2006.

Jag har sett Theo Walcott i ett par tv-matcher, och han är ett superlöfte.

Kanske en blivande världsstjärna. Men när Wenger bedömer att han inte är redo för ett inhopp i Premier League så förstår jag inte hur Eriksson kan bedöma att han är redo att bära ett helt anfall i en VM-turnering.

Det är som att stå utelåst mitt i natten med bara 25 spänn på fickan – och bestämma sig för att satsa dem på en trisslott. Visst, man kan bli miljonär, men det hade varit smartare att köpa ett telefonkort.

England har större brister än något annat lag med en realistisk chans att vinna VM.

Älska att se honom vinna

Sven-Göran Eriksson hade en större chans än någon av sina företrädare i modern tid att bli historisk. Jag skulle älska att se honom vinna VM, säga tack för kaffet och lämna den vidrigt chauvinistiska pressen med hakorna vid knäna.

När jag tänker på ett vinnande England har jag, som alla andra, tänkt på de saker man har gratis. En bra målvakt, ett starkt mittbackspar, Europas bästa mittfält, geniet Wayne Rooney. Allt Svennis behövde göra var att hitta ett sätt att täta luckan mellan backlinje och mittfält.

Sedan skadade sig Rooney, och Svennis fick ett problem till: att hitta någon som kan hålla i boll i anfallet.

Och, nej, jag tror inte att han lyckats med vare sig det ena eller andra.

Han har inte tagit ut någon naturlig balansspelare/bollvinnare. Frankrike har Makelele, Brasilien har Emerson, Argentina har Cambiasso.

England har Lampard och Gerrard, som båda vill framåt. Han lär be dem dela på ansvaret att balansera, vilket kommer att hämma åtminstone en av dem (Gerrard).

Saknar rörliga anfallare

Wayne Rooney röntgas på torsdag, om han inte mirakulöst tillfrisknar kommer England att spela gruppspelet utan rörliga anfallare som kan hålla i boll och med fyra mittfältare som alla vill framåt.

Alternativet hade varit att försöka leta upp en rollspelare som kan balansera mittfältet och vinna boll framför backlinjen, och att hitta en anfallare som både kan göra mål och hålla i boll.

Balansspelaren hade kunnat vara Hargreaves, han är klok nog men inte tillräckligt fysisk för att vinna VM med.

Svennis hade kunnat ta ut West Hams och U21-landslagets kapten Nigel Reo-Coker, som har allt. Och när Luke Young lämnade in hade han kunnat ta ut Ledley King, som hade varit både vikarierande mittback och balansspelare.

I anfallet hade han kunnat ta ut Darren Bent, som gjort flest mål av alla engelsmän i Premier League (i Charlton!).

Bent har gjort nio mål på 14 U21-matcher, Reo-Coker är en arbetsmaskin. Båda är 22 år, Ledley King är 25. Men Svennis satsade på en 17-åring som är grym på träning.

Svennis kan ta chansen

I går satt Eriksson – solbränd, sympatisk och självsäker – på ett slitet hotell i Watford och pratade om VM-guld.

Och ja, det kan fortfarande bli så.

England kan vinna VM, Walcott kan explodera och Svennis kan ta sin allra sista chans att bli odödlig.

Men just nu är allt jag ser en förbundskapten som blundar och chansar.

Fler VM-relaterade nyheter:

Simon Bank