Trögt, fegt och trist – vad är det som har gått snett?

VILAMOURA

Överbefolkade mittfält, lata spelare, fega tränare, försvars-tänkandets renässans?

Ni som gillar sånt kan jubla vidare.

Vi andra funderar för fullt över vad som gått snett i tråk-EM.

Det är 32 grader varmt, luften bär med sig havet i salta smekningar och Sportbladets utsända har precis spöat ett engelskt-irländskt lag i five-a-side-fotboll.

Man kanske borde vara nöjd.

Men skulle inte EM vara bättre än så här?

Vad hände med de stora lagens revansch? Med Frankrikes sensualism? Farten?

Ingenting hände.

Tjeckien–Portugal i final förlåter mycket, det skulle bli ett fyrverkeri med bolltempo (Portugal) och blixtrande omställningsfotboll (Tjeckien).

Men?

Det är lite som med böcker, en bra mening kan lura en att tro att man läst ett storverk, trots att 400 sidor varit skräp.

Men EM lurar ingen. Sanningen – som att engelsmännen-irländarna ovan hade en snittålder på tolv år – kommer alltid fram. Och vi har sett så många sjukdomstecken i Portugal att det är svårt att blunda för, ens med solen i ansiktet.

Diviga portugiser

Vi har sett tröghet:

Portugal satte tonen med EM:s divigaste fotboll i premiären. Åtta spelare ville snickra små delikatesser på mittfältet, ingen sprang och bollen somnade av tristess. Kapten Scolari bytte och skällde ut spelare, och fick EM:s häftigaste lag.

Scolari har plockat av Couto och Ruí Costa och bytt ut Figo.

Scolari är världsmästare, inte nostalgiker.

Frankrike körde fast mot skickliga mittfält; Greklands i kvarten och Englands i första matchen. England var superbt när de dödade matchen, bara Zidanes magi höll liv i illusionen av att Frankrike var champagne.

De var ett paket utgången mjölk.

Vi har sett försvarsspel:

Tre av fyra lag i semifinalerna spelar 4–3–3, ofta 4–5–1 med defensiva yttrar och överbefolkade mittfält. Danmarks uppställning var perfekt, men rasade när Sand skadades och Tomasson tvingades ta steget upp och de bara hade en striker kvar.

I VM hade skrällagen fart som främsta kvalité. Sydkorea och USA sprang mest av alla, och åt upp sina motståndare. Här har Grekland skrällt tack vare ett vackert försvarsspel, Sverige tråkade ihjäl Holland och Italien catenaccio-spelade sig ur turneringen.

Ensamma anfallare

Vi har sett ensamma anfallare:

Tomasson fungerade inte ensam på topp. Inte Pauleta heller. Kuranyi syntes bara i Tysklands laguppställning, aldrig på planen. Vieri blev sur. Och Holland blev som vassast mot Sverige när de slutade låtsas att de var gamla, fina Holland – och skickade in luftvärnet; Makaay jämte van Nistelrooy på topp (han spelade väldigt lite som en ytter).

Vi har sett feghet:

Iñaki Saez Spanien vågade inte mot Portugal, och åkte ur.

Svennis England spelade med fyra passningsspelare på mitten, men utan en uttalad balansspelare. Det slutade ofta med att ingen av dem vågade ge sig av i djupled. Scholes är en målskytt, Lampard vill spela framåt, Gerrard är mer krigare än strateg och Beckham var bara ikon när laget haft mer nytta av en kapten.

Svennis hade en idé, den höll inte när inte Rooney kunde rädda dem längre.

Sverige? I Sverige bestämmer Ljungberg taktiken. Mot Holland valde han försvars-jobb i 75 minuter och Sverige gav (av nödvändighet) upp offensiven. Olof Mellberg har slagit näst flest långbollar av alla i EM, det var så vi anföll. En galen timme mot Bulgarien och flera fina insatser döljer inte det.

En hoper horribla misstag

Utöver allt det här har vi fått se en hoper horribla individuella misstag (ett tag trodde jag att det var EM i katastrofala bakåtpass till målvakten) och stora stjärnor som inte vill springa.

Men Tjeckien springer. Tjeckien har ett mittfält fullt av spelande löpare, det har varit roligt att se dem. Portugal var otroligt i en halvlek mot Spanien, Sverige i en timme mot Bulgarien. Italien var lysande mot Sverige. Och Otto Rehhagel har gjort underverk med Grekland.

Resten har varit rätt trist.

Europeisk fotboll just nu är feghet, försvar och en ensam kille på topp som aldrig får bollen.

Det skulle sitta fint med tre modiga matcher så här på slutet.

Simon Bank