Bank: Kan ni vänta ett par dagar på svaret?
STUTTGART. Fotbollen är snabbare än någonsin – men här sitter vi med blossande kinder och clownnäsa på.
Har Tyskland gjort mål? Vänta ett par minuter, så får vi se.
Har Ungern gått vidare?
Hm, kan ni tänka er att vänta ett par dagar på svaret?
I våras slog ett gäng datagenier i Birmingham den sorts världsrekord som ni inte ska be mig förklara. Genom spetsteknik ordnade de en internetuppkoppling som var 4,5 miljoner gånger snabbare än ditt bredband hemma.
Praktisk tillämpning: Om man fick för sig att ladda ner de nära 700 000 filmer som registrerats på nätportalen Imdb (inklusive Richard Hoberts Tre solar från 2004) skulle det med deras teknik ta ungefär en minut.
I den blixtrande höghastighetsvärlden har fotbollen bestämt sig för att vi behöver vänta i flera minuter för att veta om ett mål ska räknas, eller ett par dagar för att veta vad en tabell betyder.
Jag skriver det här i en arena som skakar i sina fundament. Den karpatiska brigaden är halvvägs ner från läktarna, tjugotusen magyarer skriker med i den där discodängan om en natt som aldrig vill ta slut, en resa som bara börjat.
Fast de vet ju inte.
De vet inte om mirakelmålet i den hundrade minuten, inrusat av Kevin Csoboth, räcker för att bli en tillräckligt bra grupptrea och gå vidare. Några gör verkligen allt för att stjäla magin från den här sporten.
Inte för att Ungern bryr sig här och nu. De har lyft på kistlocket, de tidiga rapporterna från sjukhuset skvallrar om att den otäckt knockade Barnabás Varga återfått medvetandet och pratar.
No Scotland. Men Party.
Ni kan ju den här turneringens skotska visor nu:
Otroliga supportrar, kiltar som lyfter i korsdraget av We’ll be coming eller Sunshine on Leith. De var tiotusen på Stuttgarts Schloßplatz här också, slitna men sångstarka. Brevbäraren Nick Morgan från Prestwick stod i en trappa med sin gitarr och drog igång sin No Scotland, No Party för tusende gången. Ett tv-team bad honom om en tjänst:
– Can you do it again, please?
Det kunde han, men någon gång blir en gång till också en gång för mycket. För tredje gången i Tyskland ställde Skottland upp med sina fantastiska fans och sitt fippliga fotbollslag. Mediokert första gången, halvmediokert andra gången.
Can you do it again, please?
Det kunde de ju.
Ungern är bra på att kontra, men dåligt på att möta kontringar, så jag antar att Marco Rossi bad sina spelare krypa ner i skyttegravarna. Han kunde i och för sig sagt åt dem att de behövde vinna också, för det såg länge ut som om informationen inte riktigt gått fram.
Skottland fick rulla runt, tills Skottland slog en felpassning eller missade en mottagning eller slog ett inlägg.
Om det kändes farligt? Jo, ibland var man rätt att de skulle bryta fötterna när de tog emot bollen, men inte annars.
För att travestera en skotsk kulturskatt: Ungern var kass, men Skottland dominerades av ett kasst lag. De kunde inte ens hitta ett hyfsat lag att bli dominerade av.
Ungern var så mycket skickligare, men vågade länge inte fylla på eller pressa, de väntade bara in sina kontringslägen. Efter paus klev deras vingbackar fram några meter, och det räckte för att få ett tydligare grepp om matchen.
Skottlands supportrars avgrundsvrål gjorde det lätt att få för sig att de hade chansen, men vrålen kom oftast efter att Che Adams lyckats hetsa fram ett inkast högt upp i planen – för Ungern.
Det var en match mellan två lag som var tvingade att vinna, men där inget av lagen verkade intresserat av att ta minsta risk. När Angus Gunn körde över Barnabás Varga, som blev liggande medvetslös i målområdet, bakom skynken, spelade det ju heller ingen roll.
Han låg där, bland chockade lagkamrater, ut på bår, stödkrage på.
Hur skulle det sluta?
Det slutade med ett vildsint chicken race utan säkerhetsbälten, en skotsk hörna efter nio minuters stopptid, en ungersk kontring efter tio. Roland Sallai spelade in bollen, Kevin Csoboth fick sitt andra öppna läge – och rakade in EM-historiens senaste segermål.
Vargas tillstånd rapporterades som stabilt, Csoboth lyfte upp hans tröja nummer nitton mot en läktare som förlorat både form och förnuft.
Ungern kanske ska spela slutspel. Skottland har aldrig gjort det, alla älskar dem, men de har inte vunnit en mästerskapsmatch på 28 år.
Nu får de vänta lite till, de också.
