Bank: Dags att testa hur långt Tomasson har kommit
BRATISLAVA. Han kom, han såg, han seglade på ett smørrebrød ända till Slovakien.
Jon Dahl Tomasson testar spelare, idéer och en ideologi.
I kväll testar vi, på allvar, hur långt han kommit.
Mörkret har redan lagt sig över Bratislava när jag promenerar den sista biten till den öde nationalarenan.
För en vecka sen var det partaj här. Slovans historiska första hemmamatch i Champions League, med världsstjärnorna i Manchester City på besök. Nu är det stilla, lugnet före nästa storm. Den nyöppnade supporterbutiken håller öppet, i övrigt är det en generisk ny arena. Ni vet, med shoppingcenter, kvällsöppet gym, en affär där man kan köpa (airsoft) automatkarbiner.
Allt man behöver en helg i Bratislava.
Man ska kanske inte skoja om vapen i Slovakien, särskilt inte om man är journalist. Den politiska polariseringen följer tidens mönster, med högerpopulism och nedskärning av pressfriheten, med ett vidrigt attentat i våras som kunde kostat premiärministern Robert Fico livet.
Sportbladet avslöjar: Sverige startelva mot Slovakien
Efter attentatet kom en EM-sommar, Slovakien höll på att chocka Europa medan svensk fotboll stod vid sidan och tittade på.
Hur långt har Slovakien kommit? Till att vara sekunder ifrån att slå ut England ur EM.
Hur långt har Sverige kommit? Vi får se, alldeles snart.
Hade en tydlig idé
Victor Nilsson Lindelöf satt framför pressen med en nyrehabiliterad tå och kepsen bakochfram.
– They know what to do out there, sa han om slovakernas lag.
”Och ni?” ville man fråga. ”Vet ni?”.
När förbundet rekryterade en ny förbundskapten var det, på sätt och vis, ett perfekt tillfälle att ta över för någon med ambitioner. Landslaget hade slagit i botten med en smäll, det som fanns var en generation högoktanig anfallstalang och en unik lucka i tiden. Nations Leagues C-division, fyra träningslandskamper, långt till nästa tuffa tenta.
Det fanns saker att bygga med, det fanns tid att göra det, och Jon Dahl Tomasson hade en tydlig idé om var han skulle börja.
Men här är vi nu, för första gången med en hyfsat tuff motståndare i en tävlingsmatch. Ett halvår och sex landskamper har gått, alldeles snart ska utvecklingen stämmas av – och vad vet vi?
Jon Dahl Tomasson smilar och vill inte bjuda på någon information. Dejan Kulusevski har tagit på sig sitt gamefejs och sin mörka matchblick, han pratar lyckligt om friheten han får i sin centrala roll i Tottenham.
– Slovakien peakar. Vi bygger långsiktigt och har bara startat, säger förbundskaptenen.
– Jag tror att vi kan vara väldigt svåra att läsa för motståndarna.
Jo. Det är ni för alla andra också.
Bra är alltid kul, men kul är inte alltid bra
Ska det spelas trebackslinje eller fyrbackslinje här i kväll? Med vilken balans? Med vilka spelare? Vi pratar med Emil Krafth, som säger att han kan vara mittback i en trebackslinje, högerback i en fyrbackslinje, men att han inte vet heller. Är Nilsson Lindelöf startklar? Går Jesper Karlström rakt in som mittfältsankare? Är han fortfarande inte övertygad av Hugo Larssons kvalitéer?
Under Tomasson är avståndet mellan läktaren eller tv-soffan och en plats i startelvan bara en tanke långt. Det är uppenbart att han prioriterar egenskaper och dagsform högre än någon tidigare förbundskapten jag upplevt, det här är egentligen första gången han verkar ge en signal om att han försöker bygga en stomme: enligt Sportbladets uppgifter kopierar han laget som manövrerade ut Estland enkelt, med bara den påtvingade ändringen (efter Alexander Isaks skada) att Karlström går in och Yasin Ayari upp.
Jag kan berätta exakt vilken identitet han vill ha i sina lag, men jag har ändå ingen aning om hur ritningarna ser ut. Känslan av det här landslaget är att det utgörs av 40 spelare som alla kan få chansen om de bara är beredda att spela snabb, aggressiv, offensivt riktad fartfotboll.
Det kan ju bli kul. Men, som en stor tänkare sa en gång: Bra är alltid kul, men kul är inte alltid bra.
Slovakien är någonting annat
När Sveriges fotboll flyger är de väldigt bra, problemet är de där (naturliga) kvartarna när de tappar intensitet och form. Då kommer de mjuka baklängesmålen, då glider delarna isär, då blir det tydligt att bristen på defensiv ramstyrka eller trygg grundidentitet saknas.
Mot azerer och ester räcker det ändå. Slovakien är verkligen inte Real Madrid, men de är något annat.
Ett solitt, samspelt lag med vertikala (!) passningsmönster, defensiv ryggrad (Lobotka! Škriniar!) och Haraslíns flygande vänsterfot som hot.
Calzona är inte som sin mentor Sarri, men deras riktning är samma: när det går framåt går det snabbt.
Mot Azerbajdzjan flirtade Sverige med fiaskot i en halvlek, mot Slovakien kommer de helt enkelt inte att ha råd med det. Då blir det förlust, bakläxa i c-divisionen, bakslag på VM-vägen. Hugo Larsson-rubriken kommer att blåsa upp igen, rättmätiga frågor kring personkemi kommer att ställas.
Jon Dahl Tomasson kommer att bygga vidare ändå, han måste få göra det.
En riktning finns. Men låt oss se en tydligare ritning, redan i kväll.