Asaharas tre tankar: ”Kommer aldrig få uppleva en artist som honom”
En Real Madrid-legendar tackade för sig med att lyfta sin 26:e titel i klubben.
Samtidigt firades det, något mer överraskande, även hos de som förlorade lördagens Champions League-final i Paris.
Här är Makoto Asaharas tre tankar från den gångna CL-finalhelgen.
Var Marcelo den sista av sitt slag?
Över 500 tävlingsmatcher under 15,5 år i Real Madrid. 26 titlar. Fler än någon annan spelare tagit hem i världens genom tiderna framgångsrikaste fotbollsklubb.
När 34-årige Marcelo, med lagkaptensbindel, sträckte Champions League-bucklan rakt upp i Parishimlen så var det hans femte (!) CL-buckla.
Hans bidrag på planen på vägen till den femte må ha varit sporadiskt. Men en lagkapten är en lagkapten.
Och han kunde ju inte fått ett finare slut på en karriär som är värd att belysa mer än den belysts.
Han har trots allt på något vis alltid tagits för givet på den där vänsterbackspositionen. När han kom till klubben som oprövad 18-åring 2007 var han opolerad, en säkerhetsrisk och allt annat än en färdig produkt. Men han växte för varje år. Han tog en startplats. Han blev av med en startplats men tog tillbaka den. Han var under en period världens bästa på sin position, så väl offensivt som defensivt. För att senare, på ålderns kant, på något sätt sluta cirkeln med att vara en konstant defensiv säkerhetsrisk med offensiva sambatakter.
Men framförallt var han, från minut ett i klubben, en glädjespridare på alla sätt och vis.
En artist snarare än en maskin. En spelare som spelade försvarsspel som om han hängde på stranden, sammantaget oftast i positiv bemärkelse. Vilket han gjorde på samma vis som 18-åring som 34-åring.
Det visade sig också med tiden att han var så väl en naturlig ledare som en renodlad vinnare. Det visade sig att han inte bara var Roberto Carlos arvtagare utan också en spelare som passerade honom.
Och det med ett konstant leende på läpparna.
När han nu har avslutat sin Real Madrid-gärning, som en av de allra största i klubbens historia, så ställer jag mig frågande till om han hade slagit igenom i dag.
Hade han någonsin fått chansen att utvecklas i den takt han fick? Hade en Real Madrid-tränare i dag, i dagens fotboll, haft tålamodet och vågat låta en oslipad diamant växa på det vis som Marcelo fick? Hade han allt för tidigt kategoriserats som en säkerhetsrisk och skeppats på lån till något mittenlag i annan liga?
Det är omöjligt att veta. Men jag vågar med nästan hundraprocentig säkerhet säga att vi nog aldrig kommer få uppleva en artist i en backlinje på det vis som Marcelo var i den vita tröjan.
Framförallt inte en så pass framgångsrik artist.
En segerparad som väcker frågetecken
Real Madrid firade Champions League-titel nummer 14 under söndagen med sitt traditionsenliga besök hos Cibelesfontänen följt av guldfest på Santiago Bernabeu.
Finalförloraren Liverpool? De firade ändå med segerparad genom staden – mindre än ett dygn efter finalförlusten.
Och bilderna på till synes överlyckliga Liverpoolspelare väcker rejäla frågetecken hos mig.
Innan jag går in på varför så måste vissa saker dock klargöras för att undvika missförstånd:
- Supportrarnas stöd och uppslutning trots CL-finalförlusten och andraplats i ligan är otroligt vacker att se oavsett vad.
- Liverpool har vunnit två cuper och allt som allt gjort en alldeles strålande säsong som förtjänar all uppmärksamhet.
- Paraden var planerad sedan tidigare för att inte hålla spelarna från att åka på landslagsuppdrag/semester. Och även en parad för att hylla ligaguldet 2020, som aldrig fick firas i paradform på grund av pandemin.
- Spelarna kan ju inte stå och se tjuriga ut på busstaket när så många supportar slutit upp för att visa sitt stöd till dem.
Det kanske är jag som har för stora tankar kring hur mäktiga och storklubbsaktiga Liverpool faktiskt hunnit bli – men det är banne mig otroligt konstigt ändå.
För en klubb med ambitioner att vara en av, och redan är, en av världens bästa så är det underligt att se överlyckliga spelare dansa i takt med hög musik efter att de inom loppet av en vecka missat så väl en PL-buckla som en CL-trofé. Det är framförallt underligt att se spelarna som till synes lämnat CL-finalbedrövelsen bakom sig inom loppet av mindre än ett dygn. Och FA-cup och ligacup i all ära så är PL och CL två betydligt större saker.
Så klart de egentligen är besvikna, spelarna. Men ska det inte synas mer? Borde inte laget bestå av så pass starka vinnarskallar att en parad efter en blytung finalförlust inte finns på kartan? Borde inte firandet vara något mer återhållsamt än vad det faktiskt verkade vara?
Framförallt efter en final där de på förhand var favoriter?
Nu väntar en, för att vara Liverpool, ganska oviss transfersommar med en Sadio Mané på väg bort och ett allt mer nära kontraktsslut för Mohamed Salah. Tuffa beslut behöver tas.
Men framförallt behöver nog ännu envisare vinnarskallar odlas fram. Den här paraden, hur fin den än må ha varit, visar trots allt att vinnarmentaliteten fortfarande inte är på absolut storklubbsnivå.
Om Mané drar så borde Bowen bli aktuell
När vi ändå nämnde Sadio Mané kan vi ju avsluta där också.
Samtidigt som alla rubriker under våren handlade om Mohamed Salahs vara eller icke vara i Liverpool så hamnade Sadio Manés kontraktsläge, likt Salahs utgående 2023, i skymundan.
Nu? Nu känns det nästan omöjligt att tänka sig ett annat scenario än att den senegalesiske anfallaren lämnar i sommar.
Om han gör det så gör han det med stora framgångar på CV:t, som en stor del i Liverpools renässans sedan Jürgen Klopps intåg i klubben. Och han gör det med logisk tajming till en logisk destination (om det nu blir Bayern München).
Från Liverpools sida är också draget att försöka sälja i sommar högst rimligt sett till förutsättningarna. Den prisbild som Liverpool ser sig kunna sälja för känns rimlig sett till förutsättningarna den också (även om Bayern så klart vill betala mindre).
Med det sagt. Vad investeras de pengarna i?
Att Luis Diaz var en värvning som egentligen var tänkt att göras i sommar råder det ingen tvekan om. Och bli inte förvånade om han egentligen är tänkt som Manés ersättare. Men känslan är ändå att det behövs något mer in när en sådan tongivande spelare försvinner? Pengarna finns ju?
Och om någon klubb vet hur man använder transferpengar på ett smart vis så är det ju just nutidens Liverpool. Den kompetensen borde utnyttjas.
I West Ham sitter Jarrod Bowen. En spelare som gjort en anmärkningsvärt bra säsong i Hammers och som uppgetts vara på Liverpoolradarn tidigare. Jag är inte ensam om att tro att han skulle kunna nå ännu en nivå i en röd tröja.
Om Mané försvinner borde det vara aktuellt redan i sommar.