Så ska AIK bli mer jämställt

Deras projekt berör spelare, ledare och föräldrar: ”Handlar om att göra fotbollen mer öppen för alla”

Den allmänna idrottsklubben ska vara tillgänglig för alla.

Sedan ett och ett halvt år tillbaka driver AIK Fotboll ett projekt för jämställdhet, öppenhet och respekt.

– Vi vill att folk ska testa andra glasögon, säger Camilo Laserna, ansvarig för AIK-stilen.

Tänk på en riktigt manlig fotbollsspelare.

Vad ser du framför dig?

Muskler?

Längd?

Styrka?

Hårda tacklingar?

Tuffa närkamper?

Allvarlig blick?

Skägg, till och med?

Ja, det var ungefär så som AIK:s pojkallsvenska spelare resonerade. De föreställde även sig att det var sådana egenskaper som lagkamraterna strävade efter att ha.

Det berättar Sofia B Karlsson som genomförde en studie i Karolinska Institutets regi 2011.

– De trodde att alla i omklädningsrummet ville vara som Olof Mellberg, en sådan som står upp när det blåser och har traditionellt manliga egenskaper.

Flera oskrivna regler

Men när hon frågade hur de själva ville vara lät svaren annorlunda.

– Då ville ingen vara Olof. De tyckte att det var viktigare att vara sig själv, ta ut svängarna när det gäller känslor, att se ut som man vill och så vidare. De tyckte Olof verkade lite trist…alltså, han är säkert inte det, men vi pratade om Olof i stället för manlighetsnormen för att göra det enklare.

Sofia B Karlsson upptäckte också en rad oskrivna regler bland 15-18-åringarna för hur man skulle uttrycka känslor inför sina lagkamrater. Om man förlorar en viktig match får man gråta – då visar man passion för sporten – men bara då.

– Spelar man oavgjort eller förlorar i division 4 så får man inte göra det. Och när man gör det så är det okej att klämma ut en tår men inte böla, storgråta. Så var det i Sverige i alla fall. Utomlands kunde det vara annorlunda tyckte vissa.

När får man kramas?

– När man gör mål, men det finns regler för det också. Man får kramas och dunka i ryggen med ena handen, en grabbkram lite snabbt bara. Men man får inte gosa in sig.

Började förra året

Sedan början av 2013 driver Sofia B Karlsson ett tvåårigt projekt i AIK som ska göra klubben mer jämställd och öppen.

– Jag ville göra det till en riktig AIK-grej, ett fotbollsprojekt. Det handlar om att göra fotbollen mer öppen för alla och därmed skapa bättre möjligheter att bli bättre. Nå fler talanger, ha dem kvar och göra dem till jävligt bra spelare, ledare eller supportrar.

Hur bemöttes du av spelarna i ungdomslaget?

– Bra tycker jag. I början av min studie så visste de inte riktigt vad jag gjorde där, men många trodde att jag skulle bli bemött på ett sämre sätt. Det är också fördomar, fast mot fotbollen.

Men det finns väl ett mått av konservatism inom fotbollen?

– Ja, vissa har ju undrat. ”Vi håller på med fotboll – vad har det med jämställdhet att göra?” Det kan finnas ett glapp, men då gäller det att förklara hur det hänger ihop. Någon har sagt ”kicka projektledaren, ta hem Obolo!” men jag kan lova att det inte är samma pott, säger Sofia B Karlsson med ett skratt.

Hon vill undvika pekpinnar, utan snarare ge små praktiska tips (”mikrohandlingar”) för hur man skapar en bättre miljö bland spelare, ledare och föräldrar. Hon ser också ett värde i att det just är AIK som genomför projektet.

– På vissa punkter har vi ett jäkligt dåligt rykte. Vissa frågar ”hur kan du jobba med AIK, det är ju bara huliganer och våld?”, men det gör det så peppande. Att utmana bilden av vad en supporter och en fotbollspelare är. Om det varit en liten ”snäll” klubb på vischan hade det kanske inte blivit samma schwung, där finns inte samma fördomar.

Har du märkt någon skillnad efter din studie?

– John Wall som var med och skrev boken tyckte att det blev en skillnad för hur man använde ”fjolla” eller ”bög” som skällsord. De menade inte homosexuell man utan mer ”vad mesig du är”, ”vad dålig du var på träningen” eller ”vilken ful tröja du har” – det kunde vara lite vad som helst som är negativt. Men nu hade de börjat tänka på att inte slentrianmässigt använda sådana ord, för någon kan ju vara homosexuell i laget. Det blev en attitydförändring.

Sofia B Karlsson tar upp ”tjejkvällarna” som vissa klubbar, däribland Helsingborg och Gefle, har anordnat som ett exempel på stereotypt tänkande inom fotbollen.

– De har delat ut goodiebags med smink och annat: ”det här gillar tjejer!” Jag har svårt att se att det skulle locka så många fler till läktarna.

Tar individuella samtal

Camilo Laserna jobbar med AIK-stilen, ett värdegrundsarbete som gäller för hela klubben. Om du ska spela i AIK måste du eller din vårdnadshavare skriva på ett avtal som handlar om attityder, ansvar och respekt.

– När det uppstår problem med en spelare, ledare eller förälder så tar jag ett samtal. Det händer ju faktiskt grejer, vi har 1 300 spelare och 300 ledare, säger Camilo Laserna.

Själv har han arbetat med barn och ungdomar under många år i olika roller. Han är även ungdomstränare i AIK och har två barn, åtta och elva år gamla, i klubben.

– Jag tror att det är en fördel att folk känner att det är någon som förstår vad det innebär att vara både ledare och förälder, säger han.

Precis som Sofia B Karlsson vill han jobba med tips och samtal snarare än pekpinnar.

– Vi kan fördöma handlingar men inte människor. Vi vill inte peka ut folk som har gjort fel, utan lyfta frågor, få folk att testa andra glasögon. Det ska vara lätt att ta till sig, det ska kännas bra och professionellt – det får inte vara ”muggigt” som vi brukar säga.

När rycker du ut?

– Man brukar ju säga att idrotten plockar fram det bästa och sämsta hos oss. Man brukar snacka om Norra stå men det kan gå rätt vilt till på en knattematch också. Om en förälder har betett sig illa tar vi ett snack – då brukar föräldern vara ångerfull och veta om att det blivit fel. Vi har rätten att stänga av men hittills har jag aldrig behövt det.

Sofia B Karlsson och Camilo Laserna känner att de gör framsteg. Deras schema är späckat: det är seminarier, föreläsningar och diskussioner mest hela tiden. När vi gör intervjun ska de snart åka i väg till politikerveckan i Almedalen, några veckor senare medverkar de på Pride-festivalen.

Deras arbete har även väckt ett visst intresse utomlands. I samband med en filmvisning om homofobi och föräldraskap under ungdomsturneringen Lennart Johansson Trophy fick en ungdomsledare för FC Barcelona upp ögonen för projektet.

– Vi har redan fått med förbundet, Sef (Svensk elitfotboll) och EFD (Elitfotboll dam) och vi jobbar gärna internationellt också. Vi får se, vi kanske åker ner Spanien lite senare, säger Camilo Laserna.

Sofia B Karlsson ler.

– Fett, eller hur?