Hoppa till innehållSportbladet

Allhelgonadagen (ingen namnsdag)

– Chippens sista chans

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-01-10

Att tränaren Mister Spalletti handplockat honom betyder allt

Självcentrerad strulputte eller missförstått geni?

Det här är Christian Wilhelmssons sista chans att svara rätt.

Men herregud och kors i världens alla tak – vilken chans!

Det pratades mest om Zlatan, men om det var någon som fick en riktigt tung baksmälla efter den där utekvällen i Göteborg så var det ju Christian Wilhelmsson.

Olof Mellberg kom hem och var bra.

Zlatan Ibrahimovic kom hem och var lysande. Chippen? Han kom hem och fick en smäll på käften. Det var så roligt att prata med honom när han skrivit på för Nantes. Inte bara för att det var Chippen, utan lika mycket för att det var Nantes.

Han berättade om Atlant-surfingen, jag frågade om hur det är att spela i en väldigt, väldigt speciell klubb. Nantes borde passat honom perfekt, med sitt krav på flärd och fart, sitt berömda ”jeu à la nantaise”.

Det sket sig totalt.

Nantes värvade för att spela snyggt, men behövde spela enkelt – och någonstans på vägen hamnade Wilhelmsson i kläm. En starkare personlighet hade kanske löst det, men den här svensken tog sina tatueringar och rullade ut en sovsäck i frysboxen.

Just nu är storklubbar en centimeter ifrån att stämpla ”krånglig” i pannan på Chippen.

På den centimetern har agenten Fabio Alho lyckats klämma in AS fucking Roma.

Tottis, Spallettis, Mancinis Roma. Falcãos och Bonieks Roma.

Den här signaturen slår Henrik Larssons United-kontrakt eller Magnus Hedmans Chelsea-bingo med Billy Boy-längder. Larsson står reda på toppen, Hedman står redan i tv-studion.

Christian Wilhelmsson har sin sista chans att visa hur mycket han är värd. Misslyckas han i Rom är nästa steg långt och i fel riktning, då är han tillbaka i en mellanliga i Europa. Om han lyckas så har vi en ny svensk superstjärna på den riktigt stora scenen.

Roma – en väldigt speciell klubb

Om Nantes är en speciell klubb så är AS Roma en väldigt speciell klubb. Svenskar har skrivit vackra historier här (som Arne Selmosson eller Nils Liedholm), svenskar har gjort fiaskon här (som Martin Dahlin) och svenskar har skadat sig här (som ”Vittjärv” Sundqvist).

Roma är himmel eller helvete, men förutsättningarna att lyckas har aldrig varit större än nu. Rosella Sensi har inordnat klubben i den italienska fotbollsfamiljen, och Luciano Spalletti har byggt Italiens gladaste trupp ur ett rent kaos.

I dagens Roma, ”Baby Roma”, arbetar alla stenhårt för varandra. De springer mest av alla i Serie A och spelar den offensiva fotboll som Spalletti alltid gillat. Jeu à la nantaise, på riktigt.

Christian Wilhelmsson kommer att få chansen här.

Något förstaval blir han inte

Den ende svensk jag sett på Trigoria, Romas träningsanläggning, satt och drack lemonad iklädd halmhatt och en rasande elegant linnekostym. Han var så vacker, Nils Liedholm.

Nu är det Chippens tur, och det är Mister Spalletti som handplockat honom.

Det betyder allt.

I Nantes spelade Wilhelmsson under två tränare (Le Dizet och Eo) som inte hade utrymme att ta några risker. I Roma får han en tränare med en enorm status och tyngd, den ende som har mer status är lagets kapten. Om Spalletti vill att Wilhelmsson ska spela så får han både en och två och tre chanser.

Chippen får träna med Totti, spela på Olimpico, tävla med Taddei om vem som kommer på flest finter (han kan förresten redan göra ”en Aurelio”, Taddeis patentfint).

Något förstaval blir svensken inte. Trion Taddei-Perrotta-Mancini är gjuten i gulröd cement. Men Roma ska spela både Champions League och Coppa Italia i vår, så Spalletti kommer att behöva spelare som kan träna bra, vänta på sin chans – och göra bra ifrån sig när den kommer. Han har plockat Francesco Tavano ur Valencias frysbox, Pizarro ur Inters och Wilhelmsson ur Nantes, han behöver spelare som är beredda att slita hjärtat ur sig och som är tryggare alternativ än småkillar som Valerio Virga och (den underbare) Aleandro Rosi.

Chippen? Han har både fart och teknik nog för att trivas i det här gänget. Hans stora utmaning blir att hitta in i staden, klubben, laget. Gör han det finns det inga gränser.

Jag tyckte det lät som ett gott alternativ när det pratades om en utlåning till Empoli. Att i det läget få chansen i Roma är som att förlora hundra spänn på Solvalla – och hitta en miljonvinst på trottoaren.

Håll hårt i lappen.

Simon Bank

Följ ämnen i artikeln